Tidigt igår morse ringde vår hemutredare och frågade om vi kunde skjuta på mötet till idag eftersom hon varit drabbad av aks-kaoset som härjat i Europa i helgen.
Jag förklarade att jag hade svårt att byta tid eftersom jag tagit in extrapersonal för att kunna gå (vilket iofs inte stämmer den här gången men det är dålig timing) Så vi skjöt på mötet en stund iaf och träffades vid 13,45 istället...

Väl där hoppade vi raskt in i intervjun som vi påbörjade förra gången...
Hon frågade om det hade varit några särskilda tankar sen sist - då vi pratade mycket om barndom och den uppfostran vi fått med oss själva och hur våra föräldrar var som uppfostrare mm.

Vi har ju fått "öva" på frågorna eftersom vi fått ett liknande underlag av en vän inom "branschen" så vi har pratat igenom frågorna och det var inget nytt direkt som dök upp...

Dagens frågor handlade om våra egna positiva och negativa sidor - intressen, jobbsituation, ekonoomi och lite granna om boendet.

Hemutredaren sa att "det kan ses som en fördel att det finns ett 'färdigt rum' hos familjen" som en kommentar eftersom vi i dagsläget bor i en ganska liten 2:a...
Men vår lägenhet känns välplanerad och det finns möjlighet att sova på andra våningen där man kan dela av vardagsrummet och ta bort det som är "arbetsplats" idag...
Får vi ett större barn som har behov av att ha "eget rum" från början så kan vi alltså vika rummet åt barnet och sova på andra våningen...
Annars så möblerar vi om och ställer in en spjälsäng i vårt sovrum och skaffar mer förvaring (ex bygga om vårt garderobsystem till ett med skjutdörrar) skaffa en större byrå i hallen som sväljer mer förvaring. Det som oroar mig mer är vårt obefintliga trappräcke och att det inte skulle vara HELT lätt att få in ett skötbord i badrummet som är litet och smalt...
Men det har säkerligen bott en familj med minst 2 barn i vår lägenhet under 1920-1989 eftersom det är en arbetarbostad med bara 1 rum från början...
Läget, läget, läget är ju det som gäller och tja, bättre läge blir det ju inte! Vi har 2 fina lekplatser precis intill, minst 2 förskolor på gångavstånd, promenadavstånd till knutpunkt för buss & pendel & spårvagn... Nära till centrum, badsjö och friluftsområden! Det kan väl inte bli så himla mycket bättre. Vi sa det igår att vi valde boendet när vi redan visste att vi skulle få svårt att bilda familj. Vi ville ha modernt men samtidigt massor med charm. Lagom stort och närhet till det mesta...
Att vi sen bara fick ett sovrum är ju trist men jag vet ju att båda grannarna som har "stora" barn "sover på andra våningen" och att barnen har tillgång till "sovrummet" så varför skulle inte vi kunna leva så?

Nåväl... vi får oroa oss för detta under hela helgen och nästan hela nästa vecka också! På torsdag är det hembesök!
Kom gärna med tips på hur man är "lagom"!
Ska man ha välstädat och hembakat eller ska man vara sig själv och röja bort det som ligger i vägen när hon kommer och bjuda på ballerinakex eller vad???

På kvällen tog jag en "barnvagnspromenad" med en god vän - 5 km i rasande tempo med en liten plutt i vagnen! Var rejält svettig efter och också rejält påhejjad av den här tjejen... Hon är förste medlem i vår supporterklubb kan man säga! Hon är väldigt nyfiken och intersserad! :-D
Det uppskattas! Skönt också att hänga med nån som verkligen uppskattar sitt mammaskap och inte bara längtar efter BiB och cigg :-D

Kvällen slutade med fotboll - Champions league med maken och hans vän och en bok och några virkade mormorsrutor till lill*ns filt... :-D

 

Kix

21 april 2010 22:40

Oj, hade de åsikter om ert boende på det viset. Hos oss hade de inga funderingar eller åsikter, men å andra sidan bor vi i ett hus också. Det är klart att det inte är antal rum som skall spela roll i det här sammanhanget. Jag kan förstå att de verkligen vill utreda allt, men ibland så tycker jag att utredarnas egna värderingar skiner igenom. Vår utredare sa tex att vi kommer ju inte kunna fjällvandra när vi har fått vårt adoptivbarn...!!!????? Jag svarade inte men tänkte... VARFÖR INTE????

Dina sk vänner som dricker/röker/festar än fast de har en liten hemma skulle verkligen fått gå igenom den utredning som vi blivande adoptivföräldrar får göra... Och dessutom, hur kan man välja att hellre vara ute och festa en massa när man har ett barn... helt ofattbart!

Nu är vi klar med vår utredning, nu väntar vi bara på sammanställningen och därefter Socialstyrelsens beslut. Jag kan inte tänka mig annat än att vi får godkänt... men tänk om vi inte får det... ? Hemska tanke. Då får jag väl bli en sån looser som är ute och dricker/röker/festar igen, än fast det var säkert 10 år sedan sist.

Kram Kix

http://kix.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...