Maken och jag satt på ett fik och tog det lugnt. Regnet störde våra planer att ta oss till havet...
plötsligt ringer mannen till A och frågar oss om vi kan bara barnvakter ikväll - på väldigt kort varsel och tja, han vill "inte tvinga oss på något sätt" de skulle väldigt gärna vilja gå ut ikväll...

Eftersom vi inte ska ut och inte har några planer ber jag att få återkomma...

Egentligen vill varken jag eller mannen - men jag är en sucker för att ställa upp för folk tydligen...

Jag är både arg på mig själv och på dem...
Det var länge sen vi umgicks, det var länge sen vi var bjudna på nåt hem till dem, vi bjuder dem endast pliktskyldigast på gemensamma grejer med alla andra i samma gäng...
Det är konstigt att inte hon ringer, jag är ju ändå hennes "vän" i första hand...
Det är konstigt att det alltid är vi som ska ringas och rädda deras kvällsplaner...
Det är konstigt att jag tackar ja till att ställa upp på dem när jag egentligen inte vill och egentligen bara blir sur och förbannad...

Det är konstigt att det känns som att göra våld på mig själv när det handlar omatt ställa upp för en "vän"... för hon (och han) har sannerligen inte ställt upp på mig (oss) en endaste sekund...

Kan det vara så idiotiskt att jag fortfarande är tacksam för en överaksningsfest för snart 10 år sen? Kan det vara så att jag fortfarande är kvar i mina gamla mönster som handlar om att behaga och ställa upp och att jag tror att jag ska få tillbaka 'everlasting love' och tacksamhet? 

Varför gör jag så här? Mot mig själv och mot min man - för jag hade fan aldrig åkt dit utan honom...
Nu är vi båda på dåligt humör och jag är så arg på mig själv för att jag inte kunde komma på nån bra jävla ursäkt... eller sagt att 'nä vi ska inte gära något ikväll men jag skulle väl inte byta bort det mot att ställa upp på er och passa era ungar?! Ni som inte ens kan med att fråga oss hur det går med våra barnplaner?'

 

Kix

7 augusti 2010 23:04

Ja, det måste jag faktiskt hålla med om, hur gick det där till? Om ni nu inte är de allra bästa vänner i vanliga fall, hur kommer det sig då att du ställer upp på dem gång på gång, men inget får igen? Jag är också en sådan där som ställer upp och sällan tackar nej. Men någonstans måste man känna efter och hejda sig när andra är energitjuvar. Det är inte värt det. Och du behöver säkerligen din engergi till annat än att behaga några "vänner" som inte bryr sig om dig och hellre utnyttjar er. Förlåt att jag är hård i orden. Kram Kix

http://kix.bloggplatsen.se

 

Hedda

8 augusti 2010 12:05

Det är svårt det där med att säga nej. Jag tycker det låter bra att du funderar över vad som triggar dig att säga ja. Kanske kommer det bli lättare med det där nejet med tiden.

http://heddasdagbok.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...