litenlangtan

Direktlänk till inlägg 27 augusti 2010

Glöm inte bagaget! (ta en extra titt i hatthyllan!)

Av litenlangtan - 27 augusti 2010 07:49

Jag fick en underbar historia berättad för mig i kommentarsfältet häromdagen. Det var Sara som förmedlade sina tankar och känslor kring sina adoptioner och det var rörande och roligt att läsa... 


Framförallt har jag Helgas dagbok och Kottefamiljen som "glädjekällor" när det gäller adoption. Det går upp och ner men mest upp för dem. Helga vågar också dela med sig av tankar kring sin egen roll och hur tungt det kan vara att vara mamma.


Dessa barn är ännu små och visst är det fantastiskt att läsa om hur barnen utvecklas och hur harmoniska dessa små verkar vara...


Kollegan på jobbet har en syster som adopterat 2 barn från Korea och de är vuxna idag - de har ingen uttalad längtan efter att söka sina rötter men föräldrarna verkar ha varit beredda på att något skulle komma ikapp deras barn i framtiden för de hade avsatt pengar i nån fond för att barnen skulle kunna bearbeta sitt bagage med terapi som ung vuxen om så skulle behövas...
Båda barnen har tydligen blivit väldigt förvånade över vetskapen om den här fonden och tittat frågande på sina föräldrar och sagt:

-Varför skulle vi behöva terapi?


En adopterad kvinna påtalade just det här för oss på föräldrautbildningen... "spara undan lite pengar för barnet kan behöva bearbeta sina minnen och tankar när det kommer så långt... "


Jag tycker tanken är god men det känns ju lite som att man iskallt räknar med "problem" å andra sidan har mitt liv fått ett enormt lyft iom att jag gått i terapi... undra vem jag vart idag om jag inte gjort det...

Jag kan tänka att jag saknar att läsa om de unga vuxna adopterade. De som kommer i tonåren och börjar fundera över livet och döden och rötter och allt det där... Finns det någon som har en länk till en sån familjs blogg  eller där nån adoptivmamma vill berätta om vad för "problem" som uppstår och hur man tacklat dem?
Kanske ska jag söka efter nån adopterad ung vuxen som själv skriver blogg...


Bagage har vi alla med oss men det är olika tungt att bära och det är olika synligt hos olika personer...


Maken har ju en familj med syskon, pappa och syskonbarn som han aldrig träffar...
Han vet att hans biologiska pappa inte ville ta sitt ansvar 19 år gammal och han och hans mamma blev lämnade åt sitt öde... mamman var väldigt ung...
Men i efterhand har han fått reda på att pappan startade en ny familj ganska snart efteråt och fick med den kvinnan inte mindre än 4 barn! Så maken har 3 bröder som han aldrig träffat och den yngsta är en syster, fortfarande ganska ung...
När makens pappa tog kontakt med honom nån gång i tonåren pratade pappan om de här andra barnen och nämnde då att maken har en syster som så gärna ville veta vem han var...
Just den där önskan från henne att få mer kunskap och bygga en relation till den äldsta brodern gjorde honom så nyfiken så han tog kontakt...
Hennes eget bagage gör att hennes liv är lite rörigt och att hon kanske inte orkar bibehålla den kontakten. De "pratar" på facebook ibland men det är en sporadisk kontakt... Men maken har en önskan om djupare kontakt men det finns ju ett motstånd också - han var ju bortvald då och ingen av de andra verkar vilja söka upp honom, ska han försöka med risken att bli bortvald och förnekad igen?


Det här med den biologiska pappans icke-närvarande är tydligt för maken. Han känner sig övergiven och lämnad. Frågor som "varför" och "hur kunde han" finns ju där...
Han har en högst närvarande Styvpappa som alltid funnits där och tagit strider för och med honom som vilken pappa som helst...
Så egentligen finns det bara en pappa - för honom - som för så många adoptivbarn...
De "riktiga" föräldrarna är ju de som älskar och vårdar och tar ansvaret, beskyddar, vakar, ställer upp och finns tillgänglig...


Ändå så är ju biologiska föräldrar så viktiga att ha med i historien. Ursprunget finns ju alltid med en och det lämnar en aldrig. Det är något som man inte kan radera...
Det gäller att finna ett sätt att presentera ursprunget - på ett spännande och informativt sätt och alltid alltid förmedla kärleken och att det var den som förde oss samman!
Någon bloggare skrev att hon precis börjat skriva en dagbok till sitt blivnade barn...
Det lät spännande och roligt...
Jag funderar på att skriva och rita egna sagor... 
Jag har ju ärvt en konstnärlig ådra av min farfar och min pappa :-D


  



 
 
Ingen bild

Sara

27 augusti 2010 13:14

Vad roligt att du uppskattade mina kommentarer ;-)
Ibland är det svårt att sluta skriva eftersom det finns hur mycket fantastiskt som helst att berätta om. Det är bara att fråga om du vill veta mer om mina erfarenheter av att adoptera!!

Trevlig Helg
Sara, som ska på en minisemetser över helgen med familjen ;-)

litenlangtan

27 augusti 2010 21:23

Har du ingen egen blogg Sara?
Hur gamla är dina barn och vad har varit svårast respektive lättast med att adoptera?
Du får gärna lämna din mailadress om du vill så kan vi maila lite?!

 
Kix

Kix

27 augusti 2010 23:07

Jag tror jättemycket på att spara undan pengar till barnen under hela dennes uppväxt oavsett biologiskt eller adopterat. Antingen behövs de tidigare än 18-årsdagen till något som uppstår i uppväxten, eller så passar de till ett körkort.

Oj, nu svävar jag långt fram i tiden. Men min mamma sparade undan pengar åt oss barn, visserligen mycket lite i månaden, men de räckte till körkortsutbildningen.

Är också nyfiken på Sara... :)

Kram Kix

http://kix.bloggplatsen.se

 
Hej och Hopp

Hej och Hopp

28 augusti 2010 00:04

Hej!
Jag vet ingen blogg med någon ung vuxen men däremot kan jag rekommendera en bok som åtminstone handlar om tonåren (även om det är en mamma som har skrivit den)
Boken heter "Färgen under huden" och är tredje boken i en serie där den första boken heter "Resan" och den andra "En riktig familj" De är skrivna i romanform och jag tyckte i och för sig att den tredje boken skiljde ut sig lite från de andra genom att verka ilja förmedla ett budskap mer än att berätta en berättelse, men jag tyckte om dem alla tre och rekommenderar dem alltså!

http://www.mintusenmilaresa.blogspot.com

 
Ingen bild

http://vantanochlangtan.blogspot.com/

29 augusti 2010 22:04

samtidigt som det är tragiskt med din mans bakgrund så är det ju också en stor fördel att din man kan förstå ert barn sen. Han har ju blivit bortvald av sin biopappa precis som ert barn kommer ha blivit.
Jag känner en 23-årig tjej som är adopterad från korea och bloggar...men hon bloggar ju inte direkt om adoptionen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av litenlangtan - 13 januari 2017 14:33

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Av litenlangtan - 2 maj 2016 07:15

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Av litenlangtan - 1 maj 2016 21:56

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Av litenlangtan - 23 april 2016 06:25

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Av litenlangtan - 31 mars 2016 15:32

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...

Presentation


Jag blev mamma genom adoption. Bloggen startade 2010 med hemutredningen och fortsatte med en lång väntan på... ja vem skulle det bli?
Nu skriver jag om stort och smått om vardagen med en son född sommaren 2011 och hans lillebror som kom till oss 2013.

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7 8
9 10
11
12
13
14
15
16
17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27
28
29
30 31
<<< Augusti 2010 >>>

Arkiv

Besökare sen 2011-07-01

Senaste inläggen

Kategorier

Fråga mig

1 besvarad fråga

Länkar

Vill ha barn

 

Sök i bloggen

Tidigare år

RSS

Besöksstatistik

Buzzador blog


Skapa flashcards