Tja, jag har inte så mycket att komma med just nu... Allt är som allt är... Vi har inte fått tummen ur och skickat de nya dokumenten till AC än (fy på oss!) samtidigt som vi inte har något krav på oss att göra det heller - de har ju ännu inte tagit kontakt med oss. Men det är väl bäst att se till att den pappersluntan lämnar vårt bord för deras iaf...

Bröllopsdag igår... mjukstart, barnkalas och middag - jovars det var trevligt - men ganska likt vilken helg som helst typ...

Vårt 4:e år som par blev vårt första som gifta - det har vart bra - för att inte säga mycket bra. Inga större blesyrer, varken mentalt eller fysiskt...

Men om jag bara sluter ögonen och tänker på något som gör ont i mig så är det ju barnlösheten som snörper ihop hjärtat och som greppar tag i mina inälvor med en iskall hand...
HUR kunde vi leva i tron och förhoppningen att vi skulle få barn?
Det har haft med skam och skuld att göra ganska mycket och jag tror jag skrev det nånstans i ett svar till en kommentar...
Jag har skuldbelagt mig själv...
Jag har såklart undrat vad jag har gjort för att misshandla min kropp så illa så den slutat funka... på insidan...
Jag har förbannat mig själv som rökt (men det har ju de allra flesta av mina vänner som har barn gjort också) jag har förbannat mig själv som partajat en hel del (se ovan) och som kanske möjligen testat någon illegal substans nånstans...
Som använt p-piller i så många år så det tillslut blev en vana att glömma av dem...
Som burit mobiler och trådlösa telefoner nära kroppen i många år, som bott i ett hus med radon i många år... som invaderat min kropp med e-nummer, fettfritt, light, aspartam, sockerersättare och en hel del annan skit - som säkerligen påverkat min kropp mycket mer än jag förstått...
Så jag har säkert på något sätt själv försatt mig i den här situationen.
Jag tror nog att maken har skuldbelagt sig själv också till vis del eller iaf ifrågasatt sitt sätt att leva innan vi träffades...

Skuldfrågan kommer aldrig bli utredd, kanske är det inte en slump utan vårt öde... Vi skulle inte ha de biologiska barnen för att vi skulle få chansen att få adoptera?
Många vittnar om just den tanken...

Tänk om vi fått biologiska barn, då hade vi aldrig fått möjligheten att möta våra adoptivbarn...
På någons blogg läste jag att kvinnan saknade graviditeten - men hon önskade så att det hade fått vara sina adoptivbarn hon varit gravid med... Så fin tanke och gulligt sagt! Det gjorde mig så rörd...

Jag befinner mig i mitt limbo - en vardag som inte är grå (än) utan svagt rostorange i kanterna, grön i mitten och den börjar svalna...
Höst. Det är underbart att det känns okej att vara inne, börja planera stickningar och syssla med innepyssel, kanske börja göra julklappar och ta mig i kragen när det gäller mina löften till mig själv...
Mitt köpstoppsår - hur går det med det, var eftertanken god nog?

Vi har inte så mycket nytt att meddela just nu, vi är i limbo - i gränslandet mellan vetskap och den ljusnande framtid...
som är vår!

Snart vet vi vilka länder vi vill köa till, snart vet vi mer om ekonomin, när det är lämpligt att greppa tag i saker och ting - att börja agera som en boande mamma och blivande förälder...

Vi talade om namn igår...

 

TeachGirl

30 augusti 2010 17:34

Ingen idé att tänka på skuldfrågan, försök titta framåt istället. Det där med namn är något vi borde fundera mer på. Just nu diskuterar vi mer vilka namn vi *inte* gillar... :-)

Ha en skön vecka!

http://varforinteviocksa.blogspot.com

 

Kvarnlyckan

30 augusti 2010 20:55

Hm, för att vara mycket odiplomatisk: Det är absolut inte ditt eller makens fel, ansvar, skuld... Det jobbiga med livet är ibland sakerna som bara blir, som inte går att förklara. Det är då jag ibland tänker att jag önskar att jag kunde tro, tro på att det är Guds vilja, att det finns ett skäl och inte bara en olycksalig slump.

Sköt om dig!

http://kvarnlyckan.wordpress.comh

 

MDB

30 augusti 2010 21:59

Håller med TeachGirl, tänk inte i termer av skuld. Själv har jag varit väldigt noga med ekologiskt, varit vegan och alkoholfri i flera år samt alltid varit noga med headsetet till mobilen. Ändå fick vi göra ivf medan andra blir gravida på fyllan... Livet är som det är, och det enda man kan göra är att se framåt. Stor kram.

http://minadrommarsbarn.blogspot.com

 

http://vantanochlangtan.blogspot.com/

30 augusti 2010 22:22

håller med teachgirl om att det inte är nån idé att lägga skuld på sig. Jag tror det lätt kan bli så med oförklarligt barnlösa, nu vet jag ju inte vad ni har för diagnos men, innan vi fick reda på varför vi inte kunde få barn, tänkte jag ju precis som du. Sen fick vi reda på att mannen har ett kromosonfel och det är ju något som han har fötts med så det är ju inget vi har kunnat påverka.
Lycka till!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...