Del ett:

Innan jobbet ringde jag min vän R, som har samma position som jag, fast på ett annat företag. Hon har sin chef i samma byggnad, det har inte jag...

Hon är en klok, ung och vacker kvinna och hon har förmågan att lyssna och ställa kloka och smarta frågor och säga smarta och kloka saker till mig.

Det är min roll att korrigera honom och det är säkerligen så att han uppfattar mitt sätt att "lägga" mig i som att jag minimerar honom. Det är inte min avsikt, men som med mycket annat - det går fort, det minimerar problem och det slätar över en del fel. 

Jag bestämde mig för att utnyttja den lugna morgonen till att tala med honom om saken - men tji fick jag! En person hängde på låset och flera kunder drällde in under morgonen. Plötsligt stod en säljare där och väntade på min uppmärksamhet och snart ringde telefonen. Kollegan hade lika stressigt på sin del av butiken så där gick inte att hämta nån hjälp...

Men så när allt lugnat ner sig fram mot kl 11-12 så fick jag bytt några ord med honom. Jag fick ytterligare ett exempel där jag hoppat över hans stolthet och tja, det var osmart och osmidigt... men kunden fick sin hjälp på ett smidigt sätt. Jag kunde gjort så men sen stannat upp och visat honom en extra gång så han fick öva... Det här har vi tragglat många gånger - jag snappar och lär mig SNABBT, han behöver många gånger på sig att testa, öva, nån står brevid och "övervakar" så det blir rätt...
Det har skett en hel del förändringar det senaste året och han har inte lärt sig alla än...

Men jag sa också att jag tycker det är konstigt att han inte vet vad alla leverantörer heter och var vi beställer saker och ting, vi borde ha ungefär samma kunskap eftersom vi har jobbat här lika länge...

Jag tog också upp att vi har den här konversationen varje höst, det är liksom nån slags höst-deppighet han känner... (tolkning från min sida) och det går ju över...
 

Han klagade igår också på att hans dagar är långsamma och tråkiga när det är färre kunder om höst/vinter...
Då är det konstigt att han väljer att "ta plats" i den del av butiken där det händer minst - trots att hans "schema" säger att han ska vara där det händer mer...
Jag hamnar ALLTID där trots att det är min vecka på den andra delen...
Jag uppskattar lugnet och att ibland få vara ensam - det gör inte han på samma sätt. Då förstår jag inte alls att han väljer den delen ens...
Det höll han såklart med om att det var lite märkligt... :-D

Idag var humöret bättre och det kändes som om han i ilskan igår slängde ur sig sånt som han egentligen inte mena - men någon ursäkt skulle jag väl aldrig tro att jag skulle få...

______________________________________________________

Del två:
varför ska jag byta jobb om mina medarbetare har attitydproblem?
Tja, för det första har jag vart på den här butiken i 5 år... det känner jag själv som "lite lång tid"...
Jag har avancerat ganska duktigt och rätt fort här från "säljare till butiksledare/ansvarig/chef" och när jag kom fanns det gott om bränder att släcka. Det var lätt att förbättra och strukturera upp saker. Med tiden har vi alla blivit lite mätta och så även jag.

Kvinnliga Kollegan kände likadant och sökte en utbildning, kom inte in och valde att försöka få barn istället och vips var hon gravid på första försöket (! mitt antagande; för inte söker man en 3-utbildning och blir gravid samtidigt?! - kanske tackade hon nej på grund av graviditeten vad vet jag... ) hon kom härifrån iaf - jag är kvar, 3 år senare...

För 2 år sen blev jag felaktigt uppsagd och har inte riktigt hämtat mig ännu. Började söka jobb så klart och kom på flera intervjuer men eftersom jag fastnat mellan stolarna så falerar det eftersom min roll kräver mer erfarenhet av budget- och personalansvar i de jobb jag söker - som jag inte har...
Marknaden är trött och jag vill inte jobba inom samma bransch - jag vill se något nytt, göra något annat, se andra människor och ha en fast och bra struktur omkring mig... men eftersom jag inte är ensam om att söka de chefsjobb som finns men jag inte har dokumenterad erfarenhet av det jag söker inom så blir jag kanske bortsållad redan där...
Dessvärre är jag "sårad" av mina misslyckanden på arbetsmarkanden, jag har inte mod nog att söka jobben, ork nog att ta mig an en coach och se vad jag kan lära mig. Jag orkar inte ens sätta ner foten och säga till min chef att han är återigen för frånvarande. Han skiter totalt i oss och våra behov. Vi har inte haft ett utvecklingssamtal på evigheter (läs flera år) och vi har inte haft några stormöten eller övergripande möten sen han tillträdde 2008.
Det rullar på och går i samma jävla hjulspår och det tär på mig med för jag känner inte att jag har grogrund att utvecklas, förbättras och stimuleras - för det finns varken morot eller piska... Eller mull att sätta rötter i. Jag känner mig som plantan i filmen Leon som handlar om yrkesmördaren som flyttar runt med en krukväxt som aldrig får slå rot...
Det hämmar mig och det stör mig...

Samtidigt så känns det osäkert att börja strula till mitt "ganska välordnade" liv just nu. Det må vara nåt år eller två kvar till vi får barn men det är tryggt att veta att lönen kommer varje månad, alla vet att vi "väntar adoptivbarn", jag går eller cyklar till jobbet, vi klarar oss utan bil, bekvämlighet, trygghet, vanans makt är stark...

MEN jag har bestämt mig för att jag MÅSTE se över mina chanser till att hitta något annat... Jag måste få ny jord, näring, sällskap, piska och morot och en hel del annat... 
Därför ska jag göra vad jag kan för att söka nya jobb - jag gör ju inte ens det längre...





 

 

MDB

2 september 2010 21:57

Känner igen det du skriver om jobbet i stort, om att längta bort men inte riktigt kunna söka rätt. Har också avancerat inom jobbet till en roll som är lite "mellan stolarna" och hade precis i våras (efter flera år med velande och "kanske blir jag gravid snart") börjat ta tag i det här med coachning och jobbsökning. Nu räknar jag ner till föräldraledigheten, men har bestämt mig - jag ska inte tillbaka! Under ledigheten är det jag som fixar nytt jobb!

Klart att du kan fixa ett nytt jobb! Tänk så här också, att man kan alltid söka och tacka nej sen om man inte känner att det funkar helt. Man har ju inte bundit upp sig på något genom att söka. När det sen är dags kan man se exakt var man är och väga trygghet mot vad jobbet kan erbjuda.

http://minadrommarsbarn.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...