Huvudet gick som en jävla tvättmaskin med centrifug igår...
Ett par av kunderna som enligt egen uppgift inte vill handla hos oss längre var inne igår - trevliga och artiga - ha-det-så-bra-avslutningsfraser...

Idag fick jag samtal av en chefskollega. Han är ca 10 år äldre än mig men har varit i branschen ca 25 år...
Jag har inte alltid känt hans stöd - men jag frågade...
-Finns det rykten så hör du dem sa jag. Svara bara ja eller nej.

Han svarade ja. Han utvecklade och tipsade mig... hans kommentar var att vårt yrke kräver en viss "kameleont-känsla" att vi ska kunna sätta emot och låta bli att bli överkörda å ena sidan och "slicka och fjäska" med andra - för att vi ska behålla kunderna på gott humör.

Han känner dem sen gammalt, det hur de ska tas och vilka som man kan skojja och var barsk emot.

Jag har inte haft möjligheten att orka med nyanserna på så himla länge. Jag har vantrivts men inte känt mig motiverad och stark nog att söka nya jobb med full energi. Jag har inte känt klimat nog att ta upp alla problem med chefen som nånstans räknar med att jag ska lösa dem ensam. Jag har inte orkat vara motiverande och stark. Eftersom jag är en humörsmänniska så har allt omkring mig färgats av detta... BARNLÖSHETEN bär jag med mig som ett osynligt ok - det har många gånger tyngt mig och jag har inte sett någon ljusning... allt runt omkring mig har vart nattsvart - tro fan att man tappar tron på allt och att ens vardag som består av jobb är en skör sköld.

Men i allt det här är det ingen som frågat mig hur jag mår - ingen (jo någon har vetat och kopplat samman mitt mående med mitt humör) av mina kunder har frågat varför jag är som jag är...

Jag ska anstränga mig - och göra det på fler än ett plan. Jag ska anstränga mig att vara len i käften till ALLA - även de som inte förtjänar det. Jag ska anstränga mig att söka ett annat jobb, jag får aktivit snacka med maken om det här med ekonomin. Jag måste bort. Och jag måste bort i år...

Jag tänker inte ta det här alltför personligt. Jag anser fortfarande att det är mycket "lösa fjädrar" och samlar jag dem så har jag kanske "hela hönan" som min chefskollega utryckte det.

Hittills idag har jag inte hört något från chefen...
Jag räknar inte med det heller...

Men som rubriken antyder - han kommer ge mig svaret - det är inte de det är du...

Frågan är bara hur vi går vidare...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...