Har en bättre dag idag - den började egentligen redan igår. Det här har varit ett wake-up call och jag känner väl att jag ska sluta slänga anklagelser kring mig och faktiskt knacka på min egen dörr. Förändringen måste ju börja där!

Igår lovade chefen komma över till senast kl 13 för att prata vidare. Kvart i dök en god vän upp som jag inte sett på ett tag och hon planerade att äta lunch här med mig och träffas och tjôta lite... jag hann berätta lite kort om vad som väntade mig och jag fick tyvärr shasa iväg henne för att få pratat med chefen. Han sa att han inte såg det här som något stort problem och att vi måste sätta oss ihop med äldre kollegan snart och försöka få till en försoning och skapa ett klimat för ett fortsatt förtroende oss emellan.

Jag hade kanske förväntat mig lite hårdare stil från hans sida men han står bakom mig. Inte tydligt - men han finns där...

Sen ringde jag tillbaka vännen och hon kom och höll mig sällskap sista timmen på jobbet. När jag berättat för henne ordenligt vad som hänt var hennes kommentar:

-Nog för att du haft det jobbigt med barnläsheten men är det inte så att du borde byta jobb ändå?

...och hon har rätt. Det är där jag kommer hamna tillslut - hur jag än gör med mig själv och med terapi och med kollegor och annat. Hur jag än vänder mig så är det nog där det bör ske en förändring till slut ändå.

Det är ekonomin och det är det faktum att starta ett nytt jobb i väntan på BB kan vara lite svårt...
Det är ju en 'graviditet' det här också och vi vet ju alla att det kan vara svårare att byta jobb när man är gravid...

MEN, jag ska inte nedslås av detta utan faktiskt göra det jag kan för att komma bort därifrån...

__________________________________________________

Pappa dök upp här på jobbet, vi pratade om allt och inget...
han frågade inte hur det går med adoptionen - han frågade inte varför jag inte hört av mig, han frågade egentligen ingenting och eftersom vi satt på mitt jobb så blev det inte läge att snacka "allvar" direkt...

Jag småpratade och drog anekdoter och småsnackade med kunder... Som vanligt...

Sen sa jag att jag måste fortsätta jobba - håller på att förbereda för en grej så det är mycket emellan kunderna och han gav sig av hemmåt. Ingen inbjudan - inget vi ses - jag sa att vi hörs...

konstig känsla... 
Men det är som det är. Funderar på att ringa honom och säga som det är... att jag varit arg och att jag kräver att han tar sitt ansvar för vår relation också...

kanske att jag ska göra det...