Tja, dagen efter det absolut sämsta mötet vi haft med hemutredaren om vi räknar bort det allra första när vi fortfarande gjorde IVF...

Maken ville vi skulle fikat efter men jag kände att jag behövde vara ensam lite... så jag gick hem till väntande tvättstuga och försökte tänka på annat en stund. Maken var otroligt deppig och ledsen och vi träffades vid centrum och tog en fika efter han slutat jobbet. Vi pratade om hennes oresonlighet...

Om hur svårt det är att veta på vilka plan vi ska vara detaljrika och på vilka plan vi ska vara öppna. Jag kan tycka att en sak som ligger 1-3 år fram i tiden och beror på många olika faktorer - ja, nu pratar jag ju om föräldraledigheten igen - eftersom vi båda vill byta jobb och kanske inte vet riktigt hur vår jobbsituation ser ut då...
Vi vill båda två vara hemma så mycket som möjligt naturligtvis. Men ur vår ekonomiska synvinkel så kanske vi inte klarar det. Särskilt inte om vi måste byta boende (som hon för övrigt inte ordade om alls) och om räntorna går upp enormt... Då kanske det inte finns någon annan råd än att vi är hemma en i taget. Vi tjänar ju ganska lika vilket innebär att vi inte gör någon större förlust på om maken är hemma tex...
Mitt jobb gör att jag skulle kunna jobba ½-1 dag i veckan med mina "chefsuppgifter" och ta in en säljare istället för en person som ersätter mig rakt av.
Här förstår jag inte hur vi skulle vara bättre föräldrar om vi i detalj har bestämt det ena eller det andra...

Sen kan vi tillägga att vi vill att vår hemutredning ska vara riktad mot Colombia - där krävs en särskild form av hemutredning... Det kan vara så att vi kan anses vara "olämpliga" eller "mindre förberedda" ur deras perspektiv. MEN det har hon inte sagt något om...

Vidare hade hon som önskemål att vi skulle kontakta AC för att höra oss för vilka länder vi kan vara aktuella för osv.
Jag mailade AC och deras svar var som det också står överallt. Skicka in dina papper efter hemutredningen är klar.
Och det svaret gav jag henne... men hon var visst itne nöjd med det heller...

Jag uppfattade inte det som maken gjorde men han sa att hon sagt att "det var inte det jag ville du skulle göra" eller nåt i den stilen...

Men hon ger få ledtrådar, ställer få frågor som ger oss möjlighet att diskutera vidare och inte så mycket hemma heller...
Vi har bara en person om gör hemutredningen (vanligt är väl att de är två) Vi har inte gjort någon "djupintervju" och hon är väldigt 'fyrkantig' och regelrätt...

Jag nämnde det som Hej & Hopp skrivit i en kommentar - att ett litet hem gör att barnet ständigt har sina nya föräldra inom synhåll och att det var lämpligt för henne att bo kvar där till barnet var ca 7 år som hon skrev.
Detta replikerade hon med att det kanske gällde det specifika fallet och det specifika barnet.
Jag svarade att det fanns inget specifikt fall eller specifikt barn. Det var en singeladoption med okänt barn och relativt okänt land... Alltså en helt vanlig hemutredning för adoption...
 

Vi enades hur som helst om att inte kommentera vad vi pratat om när vi ses nästa gång... inte kommentera alls att vi upplevt det här som jobbigt eller enerverande... bara säg att vi fick en del att tänka på men inget annat...