Gick till vårdcentralen efter jobbet och tog mitt HIV-test... De som jobbar i kassan där vet exakt vilka vi är och vad vi pysslar med...
rätt komiskt ändå... Men tyvärr verkar de inte så insatta i vaccinationer så jag tror att vi går till ett annat ställe för dem...

Efter sticket gick jag till bibblan för att låna en bok till maken; där hittade jag låneDVDer med Yogapass på!
Perfekt!

Lånade med mig och stövlade hem för att göra lite yoga... Det var länge sen! Men åh, vad skönt det var!
Yoga är verkligen en perfekt motionsform för mig... Man blir varm men inte direkt svettig, det är jobbigt men inte tungt och det går skitbra att göra det hemma - om man vet HUR man ska göra - efter en DVD funkar det perfekt! Måste ha en egen, eller ett par stycken olika - tradera, loppis, rea - jag måste skaffa!

Jag fick skrivit lite mer på min ansökan och jag har påbörjat en ny version av mitt CV... imorgon bitti måste jag få iväg den!

Veckan bjuder på basket med maken på onsdag tydligen!

... tar det att granska vår bibba med papper? Hur länge ska jag vänta med att fråga "hur går det?"

Maken har tagit sitt HIV-test idag på morgonen, duktig som han e!
Jag har mitt göttiga kvar då... *suck*

Slö, slapp och likgiltig på jobbet åter igen - nytt år - samma känsla...

Å andra sidan frågade jag min man i helgen; OM du var i mina kläder och jobbade med dem jag jobbar med; hur länge hade du stått ut?

Samtidigt så sitter jag här och slösurfar istället för att skriva en F A N T A S T I S K ansökan till ett nytt jobb, vad är det för FEL på mig?`

Har också ett par lektioner från Unionen som är ogjorda...
VAD är det för fel på mig?

gör nåt! 

Måndag morgon - med livet som insats halkade och gled jag till jobbet imorse... Det är bedrövligt hur illa det skottatas och grusats på gångbanorna i vår kommun... Eftersom vi praktiskt taget bor i en nedförsbacke tog jag det säkra före det osäkra och sneddade över en snötäckt allmänning istället för att glida ner för backen...
Ville inte gärna halka och landa i en pöl med isvatten...
Tur iaf att jag tog god tid på mig - för inte fan gick det fort. Idag är det måndag och det betyder nån form av träning...
"inte en chans att jag försöker promenera idag" tänkte jag - MEN - maken steg upp vid 6 för att springa INNAN jobbet så hmmm, jag kan väl inte vara så dålig så jag inte ger mig på att promenera i dagsljus på eftermiddagen? Eller?

Helgen har vart väldigt bra, vi hade ju N-E på middag i torsdags och det inledde min helg... bra kväll och det gav lite funderingar som grott hos mig...
Vi pratade mycket om vår adoption såklart... Jag beskrev att jag läst i boken "adoption - banden som gör oss till familj" men lagt den åt sidan pga att det är så många adopterade som är negativa till adoptioner själva... Jag orkade just då inte ta in något som var negativt och jag berättade lite om mina tankar för N-E...

Hon sa att hon kunde tänka sig att de adopterade gärna vill ha blodsband till sina barn eftersom de själva inte haft just det... Vilket är en mycket intressant och smart tanke...

Jag har inte tagit upp nån ny deckare när jag läste ut senaste boken utan har nu fortsatt läsa den här adoptionsboken...

Det blandas friskt, de flesta adopterade som boken handlar om är komna hit på 70-/80-talet och de har oftast ett eller flera syskon som är biologiska barn till föräldrarna...

Adoptivföräldrarna gör ingen skillnad på de biologiska och adopterade barnen och har kanske svårt att sätta sig in i de känslor adoptivbarnen har av utanförskap och olikhet. Familjerna verkar ofta varit öppna med adoptionen men inte pratat så mycket om den...

Stora svåra tankar, hur ska man göra för att underlätta för barnet framöver...
Jag tror att det är ganska "safe" fram tills barnet börjar skolan och får så många andra personer omkring sig.
Sen blir nog tonåren kanske svårare eftersom barnet/den ung* vuxne inte bara brottas med de "vanliga" existensiella frågorna utan också grunnar mer på sitt ursprung och sina olikheter - inte bara med familj och släktingar utan också med sina vänner, klasskamrater, andra barn och vuxna...

Svårt svårt... Men saker som jag måste fundera mer på... HUR gör bäst för att bejaka de olikheter som trots allt finns. Jag är iaf glad att vi bor i en kommun där olikheter är vardag...
Vi har ju tom en granne som har en adopterad son - han är väl kanske 5 år eller något sånt... Men jag har fortfarande inte fått möjlighet att prata med hans föräldrar...

Well... på eftermiddagsprogrammet idag då - nån from av motion, bibblan för makens räkning, HIV-test (tjoho!) och boka tid för att gå vidare med vänster-sida-smärtan som iofs känns mycket mindre idag...
Men ska likväl tas vidare...