Igår dök min pappa upp på jobbet, han kramade och pussade mig och han var uppenbart glad över att se mig... Och jag honom såklart...

Vi tjôtade en stund om allt möjligt och så pratade han lite om huset som de bygger... (han har hållt på med det i ganska många år nu) och om varför det "står still" - de skattejämkar inte längre och då finns det 'inga pengar och bygget står still'... men i andetaget efter berättar han nöjt att han köpt en ny plattTV och ett surroundsystem till den...

-så du kan sjunka ännu djupare ner i TVsoffan sa jag...

Jag hajjar liksom inte varför jag ska tycka synd om dem som inte får huset klart när det enda som håller honom tillbaka är han själv... 
De är helt klart ett fall för arga snickaren :-0

Well, inte en enda fråga om adoptionen trots att jag tog upp den själv (vi pratade om att resa och jag sa att vi inte kan ta nån enda semesterdag fram till vår adoptionsresa) men jag vet inte vad jag förväntar mig heller...

Jag ber inte att få komma ner, jag ber inte om att han ska ringa. Det är kul och bra att han tittar in på mitt jobb emellanåt - annars skulle vi kanske inte träffas alls. Men läget uppstår aldrig - när det är okej att säga; 'anledningen till att jag inte ringer dig längre är för att jag vill att vår relation inte bara ska bero på mig...
Vill du träffa mig får du bjuda mig, vill du prata med mig kan du ringa mig eller komma och hälsa på. Men ta din del av ansvaret för fan...'

Well, nu blir det två födelsedagar inom kort så då kanske vi kommer ses...

Över till något roligare: Vi har fått gensvar på våra handlingar... Det är några små frågetecken; dels kring "försättsbladet" till hemutredningen och dels kring makens jobb. Han byter jobb om 1 vecka och vi kanske ska få med ett aktuellt arbetsgivarintyg istället för det han har nu som inte är solklart eftesom han jobbar på ett ställe men är anställd av ett annat... *krångligt*

Skönt att allt verkar stämma och att vi inte behöver skaffa några nya intyg (möjligen det här med makens jobb då)

Fotona fick godkänt och brevet och referenternas insatser fick alla godkänt! Skönt!

Nu ska vi rätta till och räta ut frågetecken på några detaljer och sen ska det till NP.
Enligt landsforumet är NP ett kapitel för sig; jag har ringt runt till 3 olika i området och får väldigt luddiga svar från alla... Billigast kanske inte är bäst? Proffsigast kanske inte är snabbast? Bah, jag vet inte... Ska INTE använda dem jag talat med i vår lilla kommun iaf. De verkar allt annat än smidiga och seriösa...
Kanske kan våra papper iaf vara påväg innan månaden är slut?!

Känns både läskigt och häftigt! Det känns liksom nära nu... Jag hoppas hoppas på kort väntetid - jag är så nyfiken på vårt barn! Samtidigt som vi inte är helt redo. Vi står ju inte med väskan packad och allt riggat för vårt barn. Det är inte lätt att boa och preppa inför en väntetid som kan sträcka ut sig till 18 månader. Vi har vart Elefantgravida rätt länge nu och visst tar vi små steg närmre hela tiden - men vi vet ju inte vem h*n är ännu och det är svårt att ta något för givet...
Det går ju inte att tro att det är en bebis, en tjej, en som talar, en med tänder, en med afrohår, en med språk...
Det enda som nog är bestämt är väl att det bara blir en? :-D
Det är ju väldigt spännande men samtidigt frustrerande...

Well... Nu får dagen ta fart - yoga, stickning och basket idag!

 

Jeanette

12 januari 2011 11:06

Jag vill tipsa om Np Ann-Marie Bonde i Stockholm. Hon är snabb och gör rätt! Hon har gjort många dok från AC. Jag bor i Stockholm och har således gått dit personligen, men jag antar att man kan skicka dokumenten? Ring och kolla i alla fall :-)
Hälsningar
Jeanette

litenlangtan

12 januari 2011 12:29

Tack för tipset - vi har pratat om detta maken och jag - jag vill också lämna papprena personligen och det blir svårt med en NP i sthlm. Därför väljer vi en på närmare håll som ändå faktiskt känns OK - har pratat med honom nu och bokat in ett möte på fredag!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...