Annalena

30 september 2012 20:58

Du beskriver väldigt väl den situation vi varit med om! En lång tid efter hemkomsten gick läggningarna snabbt som bara den: Vi lade honom i sin säng med en nappflaska, sade godnatt och gick ut. Klart!
Helt plötsligt blev det som du skrev och vi tragglade på i samma säng alla tre, vilket ledde till att jag ALDRIG fick sova, om jag inte lade mig i gästrummet. Då fick jag sova tills han vaknade första gången på natten (01.30) för sedan somnade han inte om utan mig.
Vi har laborerat lite och nu hittat ett vinnande koncept (har fungerat ett tag, men man vet ju aldrig hur länge).
VI har höjt upp liggdelen på spjälsängen till det högsta läget, vilket innebär att vi ligger precis bredvid varandra och tagit bort den del som var mot vår säng. Nu lägger vi oss med honom, men han skall ligga i sin säng, så ligger vi precis bredvid tills han somnar. (Har inte prövat att lägga honom själv ännu, eftersom detta går så snabbt och smärtfritt) Han vill ibland stryka på en nagel eller hålla en hand, men oftast är han nöjd med vår närvaro. Detta fungerar eftersom vi vet att han inte ställer sig upp på natten och riskerar att ramla ut åt andra hållet, men när det är dags för eget rum, måste vi ju sänka liggdelen eller byta till låg säng, för då kommer han garanterat kliva upp och leta efter oss. Han har varit hemma med oss i ett år nu och fyller snart två.

litenlangtan

30 september 2012 22:56

I helgen har det varit ömsom vin ömsom vatten. Fredag natt var hemsk, han grät och grät men nu i efterhand inser jag att han grät i sömnen och det vet jag inte hur jag ska hantera alls egentligen. Det blev nämligen värre när jag tog upp honom - dvs jag väckte honom och det är aldrig populärt... Igår somnade han i sin säng efter lite gnäll - sov till 03, grät återigen i sömnen och då fick han komma över och somnade om genast. Ikväll somnade han i sin säng med pappa precis brevid spjälsängen. Än så länge inga tecken på oro...
Jag tror att vi är inför ett stort utvecklingssprång iom att talet kommer igång och jag ser det som en trygghetstörst och han vill ha koll även på natten.
Som tur är funkar det allt som oftast med sömenen och det är fortfarande relativt lätt att komma igen efter några nätter med sämre vila. Mardrömmen är ju att det är ihållande så att alla får usel nattsömn...
Hoppas det går bra för er framgent. Håll mig gärna uppdaterad!

elin

1 oktober 2012 15:29

Min dotter är bara 4mån och har alltid sovit tillsammans med mig.. Intressant blogg hade du:)

litenlangtan

2 oktober 2012 06:56

Eftersom din dotter är biologiskt och du antagligen ammar henne så är det helt logiskt att du har henne hos dig i sängen. Då min son är adopterad och har bott i fosterhem innan han kom till oss har han helt enkelt vanan inne av att sova ensam i spjälsäng. Han har för det allra mesta sovit gott där än så länge men under kortare perioder (oftast då han varit sjuk) har det tjorvat med nattning och sovandet.
Jag tror att han är trygg i sin säng annars hade han säkerligen protesterat mer och begärt att få komma över till vår säng oftare under natten. Vi lär säkert få vår beskärda del av "barn i säng" framöver när han växer upp...

Annalena

1 oktober 2012 20:42

Det händer väldigt sällan att han vaknar nattetid. Däremot så kan man nästan klocka honom på natten att han 01.30 och 05.00 börjar låta som ett osmort gångjärn :)
Vi försöker med att bara hyssja eller stryka honom på ryggen, men det funkar sällan. Det som hjälper är en pytteskvätt välling (gissar att det bara är en slags trygghet), för så fort han fått den, blir han tyst och sover igen. De nätter han låter och stökar desto mer, tar vi som mage, tänder, fullmåne, utveckling...
Han skall få igen när han fyllt 15 ;)

litenlangtan

2 oktober 2012 06:52

Under en rätt lång period i våras vankande sonen vid 5 och det smidigaste sättet att förlänga nattsömnen var att ge en flaska. Men sen i somras äter han aldrig på nätterna/morgonen längre...
Däremot nyligen när han var sjuk och inte ville ha någonting fick jag för mig att göra en flaska och se det drack han av ur nappflaska... :-D
Nu är vi tillbaka i mer normala sömnvanor känns det som. En segdragen förkylning är på bättringsvägen - förmodligen har det handlat om det... :-D
Som jag hört så många gånger - när man väl vant sig vid senaste "grejen" då händer något nytt...
I morse såg det ut som att han låg kvar som han somnade när jag gick upp... :-D