Nu har jag skrivit en hel massa om hur han sover - vår lilla plupp... Men jag har inte skrivit så mycket om hur själva läggningen är. Innan jag fick barn verkade det behändigt att barnet somnade själv utan vår hjälp. Jag vet att jag skrivit om en vän till maken vars barn delat rum från första stund, de sover tryggt i sina sängar och somnar själva efter att föräldrarna (eller barnvakten) sagt godnatt och lämnat rummet.

När vi fick sonen fanns det ju inte en chans att vi skulle lämna rummet där han skulle somna och när vi kom hem beslutade vi att en av oss skulle stanna i hans rum tills han somnat in.
Ofta står den andre utanför dörren och förbereder middagen för oss vuxna. Lite vanliga vardagsljud som stör lite lagomt...

Det har funnits perioder när läggningen varit pest. Men nu har vi en jättebra period när han är mysig och lätt att lägga. Nattningsrutinerna är i stort sett desamma som tidigare. Vi har just tagit bort en långsida på hans säng så man kommer automatiskt lite närmare honom och han vill gärna hålla handen. I kväll ville han fläta ihop våra händer och han låg länge så innan han somnade...
Det är så himla mysigt!
Det är också mysigt att han gärna vill ligga nära på morgonkvisten - så länge han sover och vi inte ska göra något speciellt...
Det är värre att försöka smyga till jobbet tidigt när han är vaken...

Hur som helst är jag glad att jag omvärderat nattningen. Det är guld värt att få hålla handen med världens goaste en stund på kvällen!

... en timmes tidigare läggning för mamma och pappa kan göra för nattsömen. Känner mig betydligt piggare idag.
Dessutom går vi till doktorn idag - hela familjen - för att få ett slut på hostor och bihålevärk och hesa röster (och i förlängningen sovstörningarna hos både barn och vuxna)...

Jag tog också bort ena sidan på sonens spjälsäng i helgen för att han själv skulle kunna ta sig över till vår säng när han vill på natten... (hans säng sitter fast i vår med två bälten som vi spänt åt - för att sängen inte ska glida iväg under hans stök och bök)
Natten till igår funkade det ju inte alls med kaos som följd. Inatt funkade det mycket bättre. Det var inte jättekul att lägga sig i sin säng när man lätt kunde försöka åla över mamman (som låg som ett stopp i vägen) för att leva rövare i stora sängen... Men eftersom han var så trött så fann han sig snart tillrätta jämte mamman i sin egen säng och somnade sött. Sen lägger jag upp en "vall" med kuddar i fotänden på vår säng tills vi går och lägger oss och nångång runt 02 gnällde han till och var halvvägs på väg upp i vår säng... Med ny napp och snutte somnade han om med överkroppen i vår säng och underkroppen i sin säng...
Men snart kom han likt en grävling - bökandes med huvudet fortfarande i madrassen - ålandes upp mellan oss vuxna...

Jag lyckades sova bättre iaf och det känns skönt! Jag tror att våra hostor och förkylningssymptom är på väg att klinga av men vi tar en tur till doktorn idag iaf...