Överallt tjatas det om vår - men värmen och de milda vindarna lyser med sin frånvaro. Istället har vi arktiskt kyla och senast i helgen hade vi 5 cm nysnö - och sonen är förkyld. Igen. Usch vilken jäkla hosta han har...

Natten till igår vaknade han flera gånger och bara hostade och hostade. Maken bestämde sig för att vara hemma med honom som igår och uppdaterade mig under dagen på att barnet hostade konstant med 20 sekunders intervaler - hela dagen. Han kunde inte sova speceillt länge på dagen heller och när jag kom från jobbet vara både man och barn varsitt vrak. Maken gick och handlade och fick lite frisk luft och vanliga ljud omkring sig medans jag blev 'hjärntvättad' med ljudet av konstant skrällhosta...

Och när klockan var närmare 18 hade han återigen fått feber och var rätt uppgiven - stackarn - man ser ju hur ansträngande det är att hosta. Hela kroppen spänns i princip och det är jobbigt för hela honom. När klockan var 18:30 frågade jag om han ville lägga sig och fick ett jakande svar.

Han var väldigt ledsen och varm och ville absolut jag skulle sjunga - om en buss... Fast jag kan inga sånger om bussar så jag fick improvisera lite och inom loppet av 2 minuter hade han somnat...

Han har sovit men vaknat oroligt flera flera gånger. Runt 01 var han väldigt ledsen igen, febern hade stigit igen efter senaste Alvedon-dosen och han var alldeles ifrån sig och inget hjälpte...
Han somnade om igen till en annan impoviserad busslåt och jag har legat hos honom medans maken fått sova själv inatt - för att samla styrka att orka vara med honom idag. Nu är jag på jobbet men det känns att jag sovit lite för lite inatt...

Jag har hört om många som varit väldigt sjuka den här vintern, sega förkylningar, långdragna perioder av mitt-i-mellan flera sjukor...

Nu längtar jag så hett och innerligt efter vår! jag önskar att alla förkylningar ger med sig och viker hädan! Bums!