Mina äldsta vänner som faktiskt vet det mesta om mig - som jag bott med, skrattat med och gråtit med - dem träffar jag nästan aldrig längre... Jag har skrivit många gånger om dem. R och A och några till...
Men för något år sen bestämde vi oss för att försöka ses ibland och äta middag och prata ikapp.

Länken mellan oss tjejer (6 st totalt) är R... hon har ställt in alla gånger vi sågs förra året. Och nu bestämde hon ett datum i januari. Som hon flyttade fram till början på mars. Nu hörde jag mig för hur det blir den här marslördagen vi sagt vi skulle träffas. Efter en veckas betänketid meddelar hon att hon inte kan och vill flytta det till mitten på april...

Det är nästan skrattretade. Jag och R har faktiskt inte träffats sedan sonen fyllde år och tja, vi går in i hans 21 månad så det är inte långt borta att det blir ett år...
Jag vet att det inte är personligt - men det är märkligt att inte kunna ta sig loss från allt som är vardag med vab, jobb, familj, måsten och tvång för att ägna en lördagkväll åt att snacka skit med gamla vänner och äta något gott och kanske dricka lite vin...
"Inte för att hon inte vill"...

Jag är glad att jag har andra vänner för tänk om hon hade varit min enda...
Jag är tacksam över att jag har andra vänner, nära och nya... de betyder alla väldigt mycket för mig!
Jag måste komma ihåg att tala om det för dem ibland också!

Det är ledsamt med dessa gamla vänner som man ändå delat så mycket med. Men de tycks liksom inte hänga med in i den tid man lever nu.

För att avrunda med lite av mina vardagsbekymmer så gick det faktiskt bra att lämna på förskolan idag. Visst var det lite gnäll idag med men det kändes som att det var mest för att det "hör till"...
Sonen fick lyssna på barnradio på vägen dit och han gnällde lite när han blev avklädd men gick självmant in på sin avdelning hållandes handen med mig. När vi väl kom in grät han men sprang fram till pedagogen och blev såklart upplyft. Sen vinkade vi i fönstret och då såg jag att han grät men det gick nog snart över... Det kändes ändå bra idag... Hoppas det går bra för pappa att lämna imorgon...