Idag har vi vart på öppna förskolan för adopterade, första mänskliga kontakten med vuxna förutom maken den här veckan typ... Inte för att sonen är så pratsam ännu så men det bidde ingen vanlig öppna förskolan och min tänkta vagnpromenad vart inställd två gånger... Nu sover lillo och jag ska se om det går att få liv i en dator, bloggtorkan beror till viss del på trötta datorer! Ha en fin helg alla! (om Hedda läser här måste jag be dig ta bort mig på din reseblogg - på något sätt kan jaginte kommentera på de övriga wordpressbloggar jag läser! Det är skittrist!)

Sovmorgon till 07:20, gröt till lillen och macka till mig. Sen åkte jag in till Slottskogen för barnvagnspromenad och efterföljande kaffedrickning vid Plikta med tjejer från Genuskursen-som-blev-en-bokcirkel där vi hade många bra och spännande samtal. Sen åkte jag hem och fick sonen att somna igen, tvättade, läste lite och åt småkakor...När han vaknade grät han - oklart varför och som det brukar blir han lättirriterad och tjurig timmarna efter. Är det nån dröm kanske som gör honom lite extra gnällig och ledsen? Det händer ju mycket nu och språket, förståelsen och viljan att resa sig, stå och gå är stark... När maken kom hem åkte jag till posten och sen vidare till en fikaträff med två andra mammor. En som jag träffar då och då och en som jag inte sett på länge länge! Och jag fick goda och hoppfulla nyheter! Och det gör mig lätt om hjärtat att höra dessa nyheter, snart blir hon mamma igen! Imorgon blir det IKEA om de har svarta rullgardiner på lager...

Hur kommer det sig att adresserad reklam gällande olika saker för barn ALLTID är adresserad till mamman i hushållet?

Det tycker jag verkar lite knäppt?

Appropå könsroller och genuskurser och sånt...

Här kan man se ett lysande exempel på hur reklam kan rikta sig till både pojkar och flickor utan att överdriva åt något håll eller köna våra barn. Skönt att någon vågar!

Igår skulle maken sätta in vår första återrapport i pärmen och ser att sonens födelsedatum är fel! Människan på familjerätten hade ett vikariat och har förmodligen redan slutat sin tjänst... Just nu vet jag inte vad jag ska göra. Ingen verkar gå att få tag på förrän tidigast kl 9... Men har jag inte lärt mig någonting på hela denna resan - det blir ju alltid fel nånstans och jag var ouppmärksam för ett ögonblick... FAN!

Eftersom som sonen var sjuk så länge i slutet på februari missade vi två tillfällen på genuskursen vilket var jättesynd.
Men en sak som var bra är att kursens deltagare bestämde sig för att göra en bokcirkel av det hela. Jag kunde inte vara med på första träffen men andra gången var jag där - vi läser "ditt kompetenta barn" av Jesper Juul och diskuterar kring hans tankar kring barn och uppfostran. Allt är ju inte helt solklart och lätt att förstå direkt. Sist pratade vi om ansvar och ansvarighet - det absolut längsta kapitlet...
Skönt iaf att få några fler att lufta dessa tankar med!

Sonen är ju inte direkt stilla längre så det är fullt sjå med att se till så han inte river ögonen ur några spädisar eller knycklar sidor i någons bok eller välter nån kaffekopp - jag förstår inte att de andra inte fattar att de inte kan sätta ner vad som helst på golvet...

I den här veckan träffades vi några stycken ur kurs/bokcirkelgruppen och gick en promenad och fikade i solgasset.... trevligt som fan!
Vi pratade lite om vilken bok vi ska läsa som nästa och ett förslag var "rosa : den farliga färgen".
Är det någon som läser här som har läst den och vill säga vad du tycker om den?

Sen till en tanke jag haft ett tag. Jag ser ju på statistiken att ni är långt fler än de som kommenterar här som läser det jag skriver.
Är det så att någon skulle vilja veta något särskilt om mig och om oss - min familj? Eller är det något speciellt ni vill läsa om? Har ni några önskemål om vad jag ska skriva om? Är det ens värt att driva den här bloggen vidare? Jag har hittentills skrivit här för att jag velat ventilera mina tankar öppet under tiden jag väntat på barn. Nu är han här och som ni säkert förstår är mina tankar och känslor helt andra än de jag hade då. Men jag gillar att sorgen på ett sätt finns kvar här. Så jag när som helst kan återkomma till en tanke, en känsla, ett brottstycke ur mitt livs värsta period...
Jag är ju också så himla nyfiken på vem just du är? och varför du läser här...
Så skriv en liten rad till mig så blir jag glad!

Idag till frukost kom det; han sa:- Mamma...Det var första gången men det lär komma fler! Känslan i kroppen var så skön och den här dagen får jag spara i mitt hjärtas arkiv!

Årets fjärde förkylning gör mig extra trött och har fyllt min skalle med snor... Sonen är också förkyld och låter som en rosslig gubbe emellanåt. Folk vänder sig om på ICA och stirrar på oss när vi passerar när han låter så... Dessutom är sömnen uppåt väggarna - är det inte hostan och de efterföljande rosslingarna/tjuten (det gör förmodligen ont att hosta) så är det plötsliga uppvaknanden med gallskrik som varar 15-50 minuter. Han är helt otröstlig och okontaktbar - det är otäckt och ledsamt. Hur når man fram till ett hysteriskt spädbarn? Han somnar slutligen i armarna på mig men det är omöjligt att lägga ner honom någonstans, då börjar han igen.Slutligen sov han så hårt så jag kunde lägga honom i sängen och sova lite själv...Jag inser snabbt att vi har det så bra när han är frisk. Han är oftast nöjd och sover bra och det krävs så lite för att bringa familjen ur fattning och allt hamnar i obalans...

När vi bytte morgonblöjan idag såg jag att den andra tanden brutit igenom. Så nu har han en nere som kommit upp kanske 2 mm och en i överkäken - han kommer nog se rätt rolig ut när de kommit upp en bit om de andra gaddarna låter vänta på sig :-D

Nu ska vi ner och väcka pappa som haft sovmorgon idag...

Rättelse: Det är två tänder som trängt fram, den andra tanden nere har kommit också så nu är det 3 tänder framme totalt och han kommer inte se lika rolig ut som jag först befarade... :-o

Tidig kväll: maken har satt på sonen pyjamas och konstaterat att ytterligare en tand trängt igenom tandköttet idag, så plötsligt har sonen 4 tänder... Här går det undan!