En av mina kollegor är ca 10 år äldre än mig och har 10 år mer i branchen än mig... Han är en ganska vanlig kille men har då och då fått utbrott på mig eftersom han anser att jag lägger mig i när han talar med kunderna...

Det är ingen smickrande egenskap men då och då hör jag ju hur han säger att vi inte har varor, inte kan hjälpa till med det ena eller det andra och så vidare...
Så kan det hända att jag "lägger mig i" och styr upp, visar, talar om att jo, det finns. Eller ring dit och dit och fråga...

Min gamla chef bad mig hålla ögon och öron öppna för det hade kommit in klagomål på att kollegan säger NEJ för ofta...

Men hur gör jag det rätta? Om jag räddar just det köpet med den kunden så lägger jag mig i en försäljning som pågår mellan min kollega och kunden. Han blir sur och säger att kunden tycker det är konstigt av mig att uppföra mig så. Jag tror att han känner sig underminerad och okunnig, det kan vara där skon klämmer... Kunden får ju hjälp och går ofta härifrån nöjd.

Hur som helst så skedde ett missförstånd idag och han blev tokarg på mig och skrek och gormade och gav sig på mig... Han kallade mig för "fruktansvärd människa", han vantrivs och kunderna uteblir...

Han drog också upp en incident innan sommaren. Han blev ombedd att ta på sig en ny tröja då den han hade luktade (sur svett vilket jag är i det närmaste allergisk mot)... Eftersom vi är kollegor så tyckte jag att jag kunde säga till honom att ta en ny tröja...

Men det tog hus i helvette i hans hjärna och han hade ringt sin fru och frågat om han brukade lukta - vilket han ALDRIG gör... mer än just den här gången...
Jag sa att det var i all välmening och att det aldrig tidigare hänt. 

han sa att han duscha varje dag och just den tröjan var ren för dagen...
Han tog uppenbarligen illa upp...

Och jag tog illa vid mig av dagens påhopp. Jag vet att jag inte alltid är världens gladaste, piggaste, trevligaste och roligaste människa (och chef) Åren som barnlös har gjort mig vass och kantig, alldeles för känslig mot saker som får mig ur balans, irriterad för minsta lilla...

Jag drömmer om att göra något annat. Inte minst för att jag många gånger känner mig som en oduglig chef... Jag är ibland snäsig och vresig, trött och ledsen... Jag orkar inte stå upp för mina kollegor, jag orkar inte driva på saker i all ensamhet. Jag känner inte att jag har ett bra tillväxtklimat och utvecklingsklimat under min chef som har alldeles för mycket att göra för att allt ska kännas bra.

Jag har drömt om att gå på mammaledighet i 3½ år och det påverkar såklart mitt sätt att sköta jobbet det också... Det faktum att jag är ensam tjej med 2 killar som är ganska "mätta" gör inte saken bättre...
jag skrev ju precis i inlägget här innan att jag retar mig på mina kollegor, framförallt den andre killen...

Det är en ohållbar sits, den äldre kollegan har gjort liknande utspel tidigare och jag vet att han helst inte vill flytta på sig, han vill att vår butik ska förändras till ett mer genomflödat område och kanske kan det vara på gång då det ska börja byggas nya lägenheter i området snart...

Jag mår dock dåligt av att det här alltid kommer fram på liknande sätt. Det är aldrig en konstruktiv samtalston över en kopp kaffe - det är alltid ett utspel, en ilska, ett utbrott och en anklagelse...

Menade han de olika sakerna han sa om mig? Är jag en vedervärdig person? Borde jag skämmas? Jag ska verkligen jobba på att inte lägga mig i, men risken är ju att vi tappar än fler kunder och missar tjänade pengar...
Vi kan inte alla tänka på samma sätt tyvärr och kanske är jag dålig på att visa och tala om min uppskattning. Jag är kanske också dålig på att framföra min kritik. Det finns ju flera saker som jag önskar att han själv kunde få upp ögonen för.

Well. Jag får gå hem och fundera. Framförallt ska jag fundera på vad av detta jag ska framföra till min chef (som missat två möten med oss i butiken den senaste veckan) och så måste jag slipa på mitt CV och verkligen börja leta efter nytt jobb - trots att jag är rätt bekväm här... 
Nära hem, ganska ok lön, alla vet om att vi ska adoptera, chefsposition, pyssla och greja och haffa ideér på arbetstid...

Kanske ska jag göra något av min egen kreativitet men det kan vara svårt att leva på den...

 

Hedda

1 september 2010 17:04

Knepigt! Jag är inte chef själv, men arbetar i en ledarposition. Det är alltid känsligt att ta upp ev. brister i kollegors arbete. Men jag tänker att du är chef och därmed har rätt att ställa krav på hur saker ska skötas. Frågan är ju bara HUR man tar upp sådant. Har du pratat med honom vid andra tillfällen om att säga nej till kunder etc...? Tänker att om du riktigt smörar (jo det menar jag) så kan du kanske få över honom till din sida... Alternativet är väl som du skriver att byta. Det kan ju också bli ett riktigt uppköp :-)

http://heddasdagbok.wordpress.com

 

MDB

1 september 2010 21:08

Reagerade på att du skrev "Åren som barnlös har gjort mig vass och kantig, alldeles för känslig mot saker som får mig ur balans, irriterad för minsta lilla..." Tycker att det är din kollega som verkar passa in på din beskrivning. Tycker att du gör rätt i att ta upp det som din kollega behöver arbeta på, men förstår att det är svårt hur det görs på bästa sätt. Har tyvärr inga konkreta tips att ge.

http://minadrommarsbarn.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...