Jag har lätt för att lära mig nya saker, jag är duktig på mycket och har idéer och lösningar på mycket...

Därför har jag en drivande roll på mitt jobb och känenr mig duktig, påhittig och lösningsorienterad. MEN på spanskan är jag sämst. Och de senaste två gångerna har jag sagt fel så de övriga skrattat åt mig...
Oj vad jobbigt det var...

Tidigare hade vi en säljare som ofta skojjade på ett sätt som krockade med mitt kunnande... Och jag blev jävligt arg på honom när han ifrågasatte och skämtade med mitt kunnande... Det var känsligt för mig upptäckte jag.

Detsamma gäller på spanskan - de andra eleverna är vänner till mig och likaså min "fröken" - det gör det kanske lite lite lättare att bli skrattad åt. Jag vet också att de inte skrattar ÅT mig utan åt det jag säger...
Att det låter konstigt eller att jag sagt något som betyder något helt annat...

Igår skrev jag till mig fröken att jag tyckte det var jobbigt - att bli skrattad åt...
Hon förklarade att jag gissade flera saker som har helt andra betydelser och det låt kul - ja, jag förstår det - men det tar ju jättehårt på mitt psyke att blir skrattad åt. Inte för att jag medvetet sagt något kul utan för att det jag säger och tror är rätt egentligen betyder något annat...

Jag tror att det kan finnas en koppling till det här med kroppen och IVF-försöken. Att det som borde vara lätt att fixa inte var det och det hängde på mig. Min kropp fick kritik. Inte för något jag medvetet lattjat med utan för som den faktiskt var...
o-funktionell...

Detsamma gäller på jobbet, när jag får kritik som jag inte kan koppla ihop med något specefikt. Minns i september, hur jag klurade och grunnade och malde de där kunderna i huvet - hur svårt det var att få ihop något jag gjort eller sagt - när det i själva verket var HUR jag sagt det...

Så svårt att ta.

Varför är det då så? Varför kan man inte ta in det som sägs och lyssna istället för att slå det ifrån sig och säga - sluta, det var inte jag...

Svåra saker...

 

Kvarnlyckan

28 april 2011 20:03

Jag känner mig som en dålig bloggvän som liksom inte hunnit ge dig respons på alla funderingar du har. Förlåt mig!

Med det sagt: Jag tycker inte alls du är konstig och för mig är det itne förknippat med barnlöshet utan bara en obehglighetskänsla av att bli bedömd, inte vara tillräckligt duktig, inte säga riktigt rätt, bli den som andra kan ha roligt åt.

Jag tycker du är jätte modig som läser språk och den som är duktigast är den som tränar utan att vara duktig, att träna när det är lätt är ju ingen utmaning. Jag tycker faktiskt att dina vänner, särskilt hon som är ledare, borde tänka sig för. Ävenom de inte menar illa, så borde man kunna skapa sig känslan av att det är jobbigt att få vara den som kämpar och inte alltid får det rätt.

Och även om man själv har gjort något så har den andra personen ett eget ansvar. Man kan säga: Jag är ledsen men hur du säger saker påverkar mig, både när det gäller spanskan och det som hände på ditt jobb. Hur man reagerar på någon är man själv ansvarig för... Sedan är det klart att reaktionen blir olika beroende på vad man vet och känner till, men ansvaret för vad man själv gör, det har man alltid.

Jag har väldigt svårt att se dig skratta åt någon i en utsatt situation... Så visst, reflektera över sin egen roll skall man göra, men man skall inte heller ta över ansvar för ett beteende som man själv inte är ansvarig för.

Du är faktiskt en väldigt bra människa.

http://kvarnlyckan.wordpress.com

litenlangtan

28 april 2011 23:01

Tack kära vän! Men du har tyvärr helt har jag och maken konstaterat idag. Ibland händer det att kunder har helt galna idéer om vad de ska handla och varför och då skrattar jag gärna... Och gör folk bort sig (Americas funiest homevideos) garvar jag knäna av mig... men när det kommer till mig själv så blir det knivigt. Men det har nog med miona egna kvar på mig själv att göra. Och att bli skrattad åt när man själv är helt allvarlig. det är jobbigt...
Tack för fina ord! Och detsamma!
Men

 

Hedda

28 april 2011 20:20

Men så opedagogiskt att de skrattar åt dig! Det är ju inte direkt något som befrämjar lärande, att känna sig dum och skrattad åt. Inte acceptabelt, enligt mig... Taskigt helt enkelt och läraren borde ta ditt parti. Blir faktiskt lite arg när jag läser. Kram!

http://heddasdagbok.wordpress.com

litenlangtan

28 april 2011 22:56

Jag hade förmodligen skrattat lika mycket åt "fröken" om hon hade sagt något tokigt om färg eller tapeter eller adoption - men jag kände ändå att jag ville säga som jag kände till henne - jag har inte läst spanska förut och min elevkompis har pluggat spanska länge jämfört med mig. Därför är vi väldigt ojämbördiga och det blir llite orättvist. Som tur är betalar jag inte en krona för detta utan min frökenkompis gör detta för mig (oss) på sin fritid! Så jag är tacksam men lite ledsen för det blir tuffare och motigare när man vet att man gör dåligt ifrån sig och säger tokiga saker...

 

Sara

28 april 2011 21:48

Jag har oxå jättesvårt att ta att folk/kollegor/vänner etc skrattar åt mig eller pga att jag sagt något tokigt. Känner mig så underlägsen och har svårt att veta hur jag ska hantera det.......jobbigt..

http://saxdesign.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...