litenlangtan

Direktlänk till inlägg 13 augusti 2011

Ett steg fram

Av litenlangtan - 13 augusti 2011 16:59

Min pappa ringde mig igår - det första han frågade var om adoptionen - helt klart pluspoäng på det!

Jag sa att jag inte hade tänkt lämna landet för att hämta vårt barn utan att berätta det för honom...

Sen kom det verliga skälet till hans samtal - han hade såklart en praktisk fråga som jag besvarade och han skulle titta förbi mitt jobb idag och hämta upp en pryl som han behövde...

Och det gjorde han. Vi pratade lite granna och jag fick också krama om min yngsta lillebror. Jag bad honom ringa mig igen när de testat den där käcka prylen han hämtat.

När de åkt kände jag verkligen HUR mycket jag saknar dem - hela pappa-familjen...

När pappa ringde och berättade om grejimojen så sa jag att det var något mer jag ville säga...

Jag sa som jag känner; att jag saknar dem och längtar efter dem MEN att jag inte vill vara ensam om att hålla liv i vår relation. Han kan ibland säga att vi borde ses och att vi kan komma dit och hälsa på. Men hittentills har jag sen själv ringt och bjudit ner oss. Det får vara slut med det.
Pappa hade 700 olika besked om varför det blir så här.
Och sa att han skulle försöka bättra sig.

Jag avslutade med att säga att jag vill ha dem i våra liv och i lillos liv men att vi måste dela på ansvaret för vår gemensamma relation. Och att jag saknar dem alla.

Tanken var att försöka få honom att begripa att han är saknad och efterlängtad - både av mig och min brorsa - han är ju vår pappa - trots att han inte alltid vart så bra på sin papparoll.
Jag vill inte skuldbelägga eller anklaga - jag snackade med min bror för någon vecka sen om just det här och vi bestämde att jag skulle försöka prata med pappa själv först. Nu har jag gjort det. Jag tänker inte vara arg på honom utan uppmanar till att förbättra relationen mellan oss. Ingen skuld, inget grälande om det som varit. Se framåt och gör vad du kan för att påverka och förbättra - det är det som har funkat för mig och brorsan och mellan mig och mamma också...

Jag förstår också hur min man upplever sin saknad efter de familjemedlemmar han inte har i sitt liv.
Jag känner mig också stolt över att jag äntligen fått det här ur världen.


 
ANNONS
 
Hedda

Hedda

13 augusti 2011 18:01

Så bra och modigt gjort! Verkligen modigt av dig. Du har du gjort vad du kan iaf, det måste kännas fint. :)

http://heddasdagbok.wordpress.com

litenlangtan

13 augusti 2011 20:15

Jag ser resultatet av hur det blev med brorsan när jag tog tag i saken... Det peppar och sporrar mig! Sen är det viktigt att försöka belysa vad man vill ha ut av saken och att försöka att inte anklaga... Jag hoppas det hjälper!

 
Ingen bild

Sara

13 augusti 2011 20:49

Säger som Hedda; vad modigt och bra gjort!!! Så ofta som man bara sväljer och inte säger nåt och mår dåligt för att man aldrig får ur sig det man vill.

Kram!!!

litenlangtan

13 augusti 2011 23:54

Så sant så... Men jag vill inte ha det så länge och det var tvunget att dra fram det här i ljuset. Sen är det upp till honom om han vill ha kvar en relation. Jag hoppas ju såklart på det när han ska bli morfar snart och allt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av litenlangtan - Fredag 13 jan 14:33

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Av litenlangtan - 2 maj 2016 07:15

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Av litenlangtan - 1 maj 2016 21:56

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Av litenlangtan - 23 april 2016 06:25

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Av litenlangtan - 31 mars 2016 15:32

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...

Presentation


Jag blev mamma genom adoption. Bloggen startade 2010 med hemutredningen och fortsatte med en lång väntan på... ja vem skulle det bli?
Nu skriver jag om stort och smått om vardagen med en son född sommaren 2011 och hans lillebror som kom till oss 2013.

Följ blog

Följ litenlangtan med Blogkeen
Följ litenlangtan med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4
5
6
7
8 9 10 11
12
13 14
15 16 17
18
19 20 21
22 23 24 25
26
27 28
29 30
31
<<< Augusti 2011 >>>

Arkiv

Besökare sen 2011-07-01

Senaste inläggen

Kategorier

Fråga mig

1 besvarad fråga

Länkar

Vill ha barn

 

Sök i bloggen

Tidigare år

RSS

Besöksstatistik

Buzzador blog


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se