Idag har jag läst tillbaka lite i den pappersdagbok jag skriver om vår resa i Landet. Det kändes jättekonstigt att läsa om den allra sista kvällen utan barn. Hur vi hade gjort alla förberedelser; bäddat i spjälsängen, kokat alla flaskor och nappar, packat skötväskan med ombyte och allt för blöjbyte och snutten som pappan köpt.

Nu har vi snart varit 4 veckor i Landet och det har gått fantastiskt bra. Han har ju inte så mycket att protestera med eller konstra med heller - hela hans tillvaro går ju ut på mat och sömn och att vara ren och torr. Och lite lek och "gym" därimellan.

Det tillgodoser vi med allra största uppmärksamhet. Det andra - anknytning, närkontakt, att gosa i famnen, att våga vara ledsen och arg och bli bemött i sin ilska och alla andra viktiga saker. Det kanske glömts lite emellanåt. Jag försöker tänka på alla viktiga detaljer men det är svårt att komma på dem i "stundens hetta" men nu när jag skrev dem så ska jag försöka bekräfta hans ilska och ledsenhet bättre när jag hör och ser att han är arg och ledsen. Jag måste jobba på mitt tålamod som tryter när man mitt i natten står med en jollrande bebis som inte vill ha nappen, inte ligga, inte vara upprätt i famnen och som inte vill sova. Man blir som en hjälplös trasa - men det är ju inget han med medvetenhet sätter igång med för att vara motvalls. Kanske ville han bara höra mig viska "fem små apor" och vanka runt med honom i selen halva natten...
Det är ju bara att gilla läget och svälja det faktum att jag inte får sova. Hans bästa är också mitt bästa från och med nu... jag kan tex passa på att vila lite nu när han sover förmiddag.

Vi försöker tänka på att inte säga "duktig" hela tiden utan använda andra positiva ord när han rullar runt, när han håller upp huvudet, när han gör framsteg och utvecklas.
Jag tänker mycket på maten och önskar oss hem på grund av det. Man ser nyfikenheten i hans blick när vi äter något. Han vill också ha något att stoppa i munnen.

Han är väldigt glupsk när han äter och blir helt skakig om flaskan dröjer - jag tror att det kan vara bra för honom att få riktigt mat att stoppa i magen. Det blir ju lite mer för magen att jobba med och det kanske mättar lite bättre än den ersättning som snart inte tillgodoser hans energibehov på samma sätt längre.

När vi har semestrat klart och återvänt till storstaden ska jag köpa några fler frukter och kanske en avokado och ge honom som smakis då vi äter lunch eller middag. Tror det kan vara populärt.

Nu har vi packat ihop alla våra ting från semesterperioden, nu i kväll drar vi tillbaka till storstaden och håller tummarna på en snabb adoptionsprocess - det hade värmt hjärtat att veta att vi är på väg hem snart...