En av de absolut tuffaste bitarna i längta-barn-svängen är ovissheten... Det börjar med ovissheten om det blir biologiska barn. Ovissheten om IVF verkligen funkar på en själv. Ovissheten ifall det ska ta sig eller inte...
Ovissheten om hur länge man måste vänta på att få skicka sina papper till det land man vill adoptera ifrån. Ovisshet om hur länge man måste vänta på barnbesked.

Nu har vi fått vårt barn. Vår underbara fina son - som gör att hjärtat klappar av lycka och värme när man ser på honom... När man hör hans små underfundiga nyfikna "uuuhh"-ljud när han vill något...

Ändå är våra dagar fyllda av ovisshet. När får vi domstolsbeslut på att han är vår? Ovisshet om vi hinner få klart allt innan domstolen stänger för julledigt? Ovissheten om vi hinner hem till jul?

Idag ringde vår kontaktperson och bekräftade att vi var accepterade i domstolen. Det innebär att domstolen inte behöver fler dokument för att fatta beslut om att han blir vår på riktigt. Nu har domstolen 10 arbetsdagar på sig att slutföra målet. MEN nu stänger ju domstolen om 5 dagar så det kommer bli väldigt tight att få beslutet innan dess - och vi kommer troligen inte hinna med vårt plan nästa vecka så vi har bett resebyrån boka om till den ett senare datum - men det blir väldigt nära jul...

Nu har resebyrån stängt och kan inte göra något förrän tidigast måndag... Då kanske våra biljetter är borta och det blir hemresa efter jul...

Jag vet inte vad som är bäst...

Det känns rätt tröstlöst just nu... Ovisshet är en jobbig känsla...