Efter 4 dar ensam hemma 5 timmar om dagen har jag idag"umgåtts" med båda mina barn.

Och tyvärr har jag skrikit mer på dem idag än på mycket länge...
Hjärtat värker och jag har gråten bakom ögonlocken och det värker i öronen av alla galltjut ochlånga gråtattacker...

Blä.

Barnen använder varandra som fjärrkontroller - trycker, klämmer och slår man på den ena kommer mamma rusande och ger uppmärksamhet (bra eller dålig spelar ingen roll)

Lilla var skitsur redan innan han steg ur sängen och var precis lika gnällig när han vaknade efter middagsvilan.

Ständigt gnäll gröper ur mig inifrån och jag blir trött, ledsen och arg istället. Det tar så mycket energi att försöka få allt att fungera med två små och att hålla dem på ok humör och inte banka på varandra hela tiden.

Värst är det kanske som nu när jag själv inte känner mig helt frisk.

Precis just nu är barnen dock lugna och tysta - en med paddan och en framför TVn...
Själv skulle jag kunna somna!