I år kommer jag inte skriva nån krönika som summerar året likt förut. 2013 skrev jag så här och det som förverkligades var att jag sa upp mig från jobbet. Det var en jobbig tanke som hängde över mig länge men när beslutet väl var taget kändes det bättre. Nu vet jag inte längre. Det har satt käppar i hjulen för oss att skaffa större bostad och det är tufft på arbetsmarknaden just nu men samtidigt en sån lättnad att aldrig mer gå tillbaka dit. 

För övrigt har Stora vuxit, lärt sig saker, fått kompisar och är en allmänt glad och klurig unge.

Lilla Har lärt sig gå bättre, springa och framförallt att prata - det gör han relativt ohämmat och det är sällan tyst från hans håll. Harns humör pch sinnesstämning gör dock att vi vuxna tappar tilltron på livet ibland och alla går omkring och skriker och ryter åt varandra. Om det är vi vuxna som gör honom arg/sur eller tvärtomt vet jag inte - gränsen mellan allt är hårfin. Men det är så krävande att orken hela tiden tryter. En känner aldrig eller iaf sällan att en är "ikapp"...
Det måste vi få en ändring på...

Personligen har jag nog aldrig känt mig så usel som människa på väldigt länge. Att umgås dygnet runt med två halvhöga illbattingar som ömsom pucklar på varandra, käftar emot, matvägarar, skrikpratar och ska klara allt själv eller inte alls i nästan ett helt år har drivit fram det absolut sämsta i mig som människa känns det som.

Men i takt med att de faktiskt klarar saker själva, leker mer tillsammans och jag kommit ut i lite jobb så känns det hoppfullt inför 2015.

2015 hoppas jag blir året då jag hittar "mig" själv och finner mening i ett nytt jobb.

2015 hoppas jag blir året då vi har möjlighet att sälja vår nyvarande bostad och framför allt hitta en större att köpa. På rätt plats, från rätt epok, med rätt storlek och rätt pris. Kan bli tuffare än att hitta ett jobb men tja, jag börjar skissa på ett drömscenario.

2015 blir året då jag äntligen klarar av att hitta rätt balans mellan vikt, mat och motion. Jag blir av med sötsug, klarar av att stå emot frestelser och kommer fram till en lagom kul motionsform som jag kan hantera. Helst ihop med en inspirerande och motiverande kompis.

2015 träffar jag nya vänner och/eller återförenas med gamla vänner - som gör att jag tror på mig själv och jag känner återigen att jag har en "bästis" för det har jag verkligen saknat. Jag har längs vägen tappat tilltron på mig själv som intressant person värd att ha en bästa vän. Jag inbillar mig att jag gnällt mig till branten på vänskapen och att en bästa vän inte orkar lyssna på mer klagolåt. Men det är helt fel...

2015 blir året då jag och maken vågar planera in att vara lediga ihop nån kväll i månaden för att skapa en distans till vardagen med två små barn. Våra barn växer ihop mer och kan leka tillsamans bättre och konkurerar inte hela tiden om mig. Vi kan också resa iväg på en första semester tillsammans utomlands och jag och maken åker på weekend utan barn.

Lite så helt enkelt...
Jag kommer fortsätta skriva här, om det jag har skrivit om hittentills. Min vardag som mamma.

 

Ulle

5 januari 2015 22:17

Självklart kommer det bli sant! Och visst är du är en vän att ha som bästa vän! Kram!!!

litenlangtan

5 januari 2015 22:33

En får hoppas på det! Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...