Så börjar det igen. Det jag trodde var en matsur unge var i själva verket en tvärsur...

Idag är det lördag. Innebär följaktligen att pappa också är hemma efter 5 dar på jobbet. Då passar fan inget flr den lilla. Inte maten. Inte farten. Inte famnen, inte blöjan, kläderna eller vem som gör vad...
Det ska bara gnällas...

Igår insåg jag att jag och min man inte varit ensamma hemma (och barnen nån annanstans utan oss) ens 1 minut sen vintern 2011...

Det hade vart så jävla skönt att nån kom och tog med våra barn på nåt; en promenad, några timmar på lekland, en övernattning...

Vi har lite att ta igen. Högar med saker som bara växer. Fix som aldrig blir gjort. Papper som aldrig blir sorterade osv osv i all oändlighet...

Med vänlig hälsning, kvinnan i Missångersträsk