litenlangtan

Senaste inläggen

Av litenlangtan - 28 oktober 2014 08:52

Känner mig helt orkeslös, dränerad, slut som artist... Det har vart en riktig skitmorgon med mycket gråt och bråk och skrik från mitt håll.
Det började ganska bra - Stora lät glad när han vaknade och vi gick ner och han och lillebror busade lite.
Sen ville Stora sitta på pottan med paddan en stund, jag lät honom hållas.

Det var nog först när han kom ut från badrummet som det faktiskt brakade loss. Han viftade ner vitamintabletten på golvet och satte på en sur min...
Han ville först inte äta, sen ville han absolut inte ta sin medicin (penicillinet han tagit i 7 dar nu!) och jag lovade honom en pepparkaka som muta om han tog den i ett svep.

Pepparkakan satt han och lekte med, tills den gick sönder i flera bitar. Då svepte han ner den med armen på köksgolvet och mattan...
Jag sa rätt argt att det är inte okej att göra så där. Det är vi vuxna som städar här och det är inte ok att slänga mat på golvet bara för att.
Lyfte ner honom från stolen och bad honom plocka upp bitarna. Det gjorde han inte. så då tog jag upp dem och slängde dem.
Då ville han ha en ny pepparkaka. Vilket han inte fick. Detta utlöste en gråtattack på ca 30 minuter.
Jag försökte trösta honom men han ålade bara ur mitt grepp och då la jag honom istället bekvämt på lekmadrassen och placerade hans täcke ovanpå och gossedjuren brevid och fortsatte med mina saker.

Sen ropade jag på honom och fick lite kontakt. Sa att jag brett en macka åt honom som han kunde äta i vagnen på väg till förskolan.
Han ville ha sin macka NU! Och när han fick den släppte han den på sina rena kläder på trappan.
Och så var det igång igen. Tårar, gråt och ännu mera skrik och böl...
Fick på honom kläder och sen gjorde jag i ordning Lilla för förskolan. När Stora skulle borsta tänder låg han under täcket och åt macka. Så då fick han slippa tandborstning och avsluta sin macka istället.

På väg ut kunde båda barnen inte låta bli att pilla på lyktor, pumpor och andra halloweendekorationer så då blev det mer gråt och gap...
Så när vi började gå mot vagnförrådet kom Stora efter och satte fart, sprang om mig och sen gav han sin lillebror en hård knuff i ryggen när han passerade honom precis i svängen mot vagnförrådet... Lilla far ner i gruset (vi har inte asfalt runt huset som tur är!) och jag blev naturligtvis arg och ledsen på Stora som knuffas så! Detta händer varje dag, mer eller mindre allvarligt.
Jag vet inte om det är syskondynamiken eller om det är en 3-årsgrej eller konkurrensen mellan dessa båda små pojkar. Jag kan inte tänka mig att Stora skulle knuffa ett annat barn på samma sätt nämligen. Men hemma går det visst bra att ge sig på den mindre med all sin kraft...

Jag blir så trött och så ledsen och arg om vartannat... och jag hanterar inte det på bästa sätt - det vet jag. Men likväl som de där ögonblicksimpulser från barnen så blir jag exakt likadan. De skriker , jag skriker. Och när jag skriver det så inser jag att det enda sättet vi kan förändra allt det här är ju genom att jag/vi vuxna slutar upp med att vara så dåliga förebilder. Men jag känner mig så maktlös, så in i märgen utmattad av att bli så jävla utmanad på alla fronter hela tiden.
Det är så slitigt, så enformigt, så ovärdigt.

Jag är inte den mamman jag vill vara. Jag är en sliten trasa som inte orkar vara en förebild helt enkelt...
Blä.
Det var bara det jag ville skriva.

ANNONS
Av litenlangtan - 27 oktober 2014 22:25

Jag har ju blivit utvald att buzza Linas Matkasse och ikväll levererades den. När första ungen var i säng kom jag på att jag nog borde sätta en lapp på dörren om att knacka - det misstaget gjorde vi i samband med några mathem-leveranser i våras... Som tur var vaknade inte barnen då men ibland är lilla väldigt lättväckt precis efter han somnat.
Vi hade inte planerat någon middag idag då vi inte visste vilken tid kassen skulle komma och när båda barnen sov bidde det köttbullar och makaroner för maken och äggmackor för mig. Precis vid första tuggan knackar någon på dörren och när jag öppnade stod där 2 kassar från Linas men ingen man/kvinna som lämnat dem. Jag vet inte om de brukar gå upp i rök omedelbart de lämnar sina kassar eller om detta var för att det är en engångsföreteelse. Mathems chaffisar brukar iaf ta en signatur och säga hej... :-D

Maken var nyfiken och kom ner och hjälpte mig packa upp - då vi fick en mathemsleverans igår blev kyl och frys väldigt fulla nu. 

Allt såg fräscht och smakfullt ut och det följde med en folder med recepten, trots att de redan mailats ut. I morgon är jag inte hemma på kvällen så maken får fixa middag till sig själv. Valet föll på karré-rätten - men jag ska förbereda maten så långt jag kan då köttet skulle marineras och en zatziki skulle tillagas som tillbehör. Det ska bli spännande att hantera kött igen - jag har ju inte ätit rött kött på över 10 år och inte så vansinnigt ofta vart i kontakt med det heller.
Dock fick vi lite knasigt med varor från mathem förra veckan och kompenserades med ekologisk nötfärs som jag gjorde köttfärssås på till man och barn förra veckan. Det är ju numera bara jag som inte äter kött.

Funderar faktiskt på saken - om att kanske gå tillbaka till att äta kött igen. Fast enbart ekologiskt och inte så ofta. Kanske enklare att alla äter allt men att variera sin mat mer. 

Appropå ekologiskt så upplever jag det enklare att välja eko-varor när jag handlar på nätet faktiskt.
När jag söker på "apelsin" tex så får jag upp en rad olika "apelsin-produkter" varav det ekologiska alternativet alltid finns till hands. Ofta finns jämförpriser lätttillgängligt och det har liksom blivit en god vana att klicka i det ekologiska alternativet om inte prisskillnaden är störande stor...
Så den ekologiska nötfärsen serverades med både eko-spagetti och eko-mjölk häromdagen... Win-win.

Återkommer med mer Linas om några dar... :-D

ANNONS
Av litenlangtan - 27 oktober 2014 14:10

Vädret har vart skittrist hela veckan och så även i helgen. Jag har fått några timmar i skogen för mig själv men sen har jag nog hängt med mina barn...

Inget ont i det men jag börjar känna att jag vill ha något mer än att bara titulera mig mamma. Något annat att hänga upp min tillvaro på. Att umgås lite med vuxna. Att känna sig meningsfull och viktig för andra än mina barn!

Jag börjar verkligen sakna ett jobb!

Dagens mission var att dekorera en halloweenpumpa och ställs på vår trappa. Den ska såklart innehålla ett ljus och kommer få sällskap av en döskalle i plast som jag hittade mitt på en av Göteborgs största gator en helgmorgon för flera år sen...
Barnen var inte så intresserade men gjorde mig sällskap ute medans jag karvade, gröpte och fixade. Jag blev jättenöjd!

Av litenlangtan - 24 oktober 2014 21:42

Tanken var att åka till förskolan för adopterade men barnen har inte stressat till nåt på hela veckan så planerna gjordes om.

Fleeceställ och regnkläder, snuttefiltar och vanliga filtar. Kokt korv, varm choklad, ketschup och senap, clementiner, Festis och stövlar. En hel väska med packning och så vagnen såklart. Mot skogen i lätt lätt duggregn men barnen var nöjda och glada över att få knata runt i snårskog och leta svamp.

Vi hittade några väl blöta kantareller men alltid något.
Stora som är väldigt intresserad av kiss och bajs just nu skulle spana in en hundbajs vid sidan sv stigen, böjer sig ner, tappar balansen och råkar lägga knäet rakt i bajskorven... TUR att han hade galonisarna på och att jag hade våtservetter i ryggsäcken!

Vi gick till en glänta i skogen för att fika och Stora utbrister:
-Här plockade vi blåbär en gång.

Och han hade såklart rätt, det var exakt samma ställe som vi hittade blåbär på under sensommaren.
Det är fascinerande att han minns!

När jag plockade fram kokt varmkorv ur en termos blir han alldeles lycklig över en korv med bröd och mugg med varm choklad! Lilla verkade trött och var lite tjurig men åt och drack lite granna. Roligast var nog att ramla omkring i det blöta blåbärsriset och leta efter svamp med sin storebror.

På väg hem började det regna rätt mycket men barnen satt trygga inne i vagnens regnskydd.

Jag älskar att vara i skogen och jag älskar att ta med mina barn till skogs. Jag minns när jag var mitt uppe i barnlösheten och det enda som kunde bära min ilska, min sorg, min frustration - var långa skogspromenader. Jag fantiserade om att få gå där hand i hand med mitt barn, visa löven, träden, svampar och djur för mitt nyfikna kunskapstörstande barn! Och visst är det häftigt att kunna gå några hundra meter i en skog och se och höra glädjen i sina barns nyfikenhet!

Det här var det bästa vi gjort på hela veckan!

Av litenlangtan - 22 oktober 2014 16:38

Håller båda barnen hemma då Storas penicillin inte kickat in och samma skit härjar på Lillas avdelning.
Såg framför mig en dag av fullbordat kaos men den har faktiskt vart den bästa på länge!

Morgonen startade med ett gräl mellan Stora och mig då han återigen ger sig på Lilla till synes utan anledning. Sen gick allt fel. Penicillinet skulle han inte ta, frukost var det inte tal om, han ville bara äta pepparkakor!
Men med lite Dinosaurietåg och fjäsk slank både medicin och frukost ner.

Sen var det fri lek, jag försökte jobba ikapp till min undervisning ikväll. Försöktebehålla fokus och inte ta för lång tid på mig. Barnen lekte faktiskt i symbios, det gick bra!
Sen gick vi ut och lekte "affär" i lekparken en stund trots att det regnade lite. Efter det gick vi hem och gjorde i ordning lunch och sen kollade barnen på några avsnitt Team Umizoomi på paddan medans jag röjde undan och gjorde lyxkaffe. Därefter sattes båda barnen i duschen och jag satte mig på toastolen med en e-bok och ovan nämnda kaffe.

Efter duschen härjade barnen vidare, de har gått bärsärkagång med alla leksaker idag men de har hållit sams och lekt bra. Enda jag gjort var att jag röjde undan en madrass som annars brukar vara med i lekarna. Men igår fann jag Lilla under den och Stora satt ovanpå båda och det kunde slutat illa!

Nu är jag på väg till mitt kvällsjobb och det känns rätt gott att komma hemifrån en stund ändå! Tack för era kommentarer om igår, skönt med lite pepp!

Av litenlangtan - 21 oktober 2014 14:53

Istället för undersökning blev det en tur till VC idag. Stora har halsfluss! Inte konstigt att han haft feber och vart allmänt gnällig i helgen och igår.

Igår var jag så trött, mentalt och fysiskt, på allt gnäll, alla bråk mellan barnen och all dålig stämning så när maken lackade ur över en kommentar från mig sjönk jag ner bland barnens regnkläder i vår minimala hall och brast i gråt. Ibland orkar man bara inte stå upprätt och ta all skit. Barnen kör sitt "dumma mamma"-rejs och maken dräller blöta träningskläder omkring sig och mitt i allt det där ser man bara alla veckans planer raseras, den tid man fått för sig att man disponerade för sig själv gick upp i rök och jag kände mig eländig och sliten.

Efter vårdcentralen i dag var båda ungarna trötta och hungriga och förpestade verkligen besöket på Apoteket.
Nu har jag istället fått sitta på rumpan och slappa i nån timme sen vi kom hem - barnen har fått sen lunch och är nöjda igen!

Hoppas nu att halsfluss lämnar oss snart och inte hoppar vidare till någon mer!

Av litenlangtan - 19 oktober 2014 10:11

Kollade tempen på Stora igår innan sängen då jag vart orolig att nåt plötsligt ska hända innan undersökningen till veckan.

I fredags hade han 36,5 och igår 37,9! Men det är ju inte feber om det inte är över 38 när det gäller barn... Har en ju hört sägas.

Men när han kom upp till oss inatt hörde jag att nåt var fel! Han hade runt 39 grader och var sådär ledsen som han brukar bli när han får feber... Såklart!

Blä! Det går troll i det här och det känns som att det aldrig blir gjort.
Hans välmående går ju självklart först och vi ska inte äventyra hans liv. Men varje gång vi får en tid startar ju anspänningen och oron. Och varje gång blir det avbrutet och oron faller av oss... Till nästa gång...

Av litenlangtan - 18 oktober 2014 12:33

Letade efter en gammal bild på en idé jag tänkte försöka genomföra...

Hittade mängder med fina bilder på mina "gamla" vänners barn och postade några av dem på facebook.

Plötsligt övermannades jag av känslor - mina äldsta vänner kommer aldrig titta tillbaka bland sina bilder och se hitta bilder av mina barn som små...

Så förbannat trist...

Jag bestämde mig för att skicka en liten blänkare till en av dem jag saknar mest, jag har tänkt göra det så himla många gånger men aldrig känt att jag orkar ta fighten eller sorgen ifall hon inte bryr sig.

Men jag gjorde det, nu får det bära eller brista...



Presentation


Jag blev mamma genom adoption. Bloggen startade 2010 med hemutredningen och fortsatte med en lång väntan på... ja vem skulle det bli?
Nu skriver jag om stort och smått om vardagen med en son född sommaren 2011 och hans lillebror som kom till oss 2013.

Följ blog

Följ litenlangtan med Blogkeen
Följ litenlangtan med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2017
>>>

Arkiv

Besökare sen 2011-07-01

Senaste inläggen

Kategorier

Fråga mig

1 besvarad fråga

Länkar

Vill ha barn

 

Sök i bloggen

Tidigare år

RSS

Besöksstatistik

Buzzador blog


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se