Så fick vi alltså en liten lillebror! Allt har gått mest bra, trots att omständigheterna varit annorlunda den här gången. Storebror har tagit det bra - lite kinkigt i början men efterhand bättre och bättre!

Vi är hemma igen sen några dagar och snart går maken tillbaka till jobbet innan sin semester. Vi ska nog reda oss. Det är inte lika stort drama att gå från ett barn till två som det var från noll barn till ett! Men barn två får ju finna sig och hänga med på ett hörne eftersom barn ett har helt andra krav och intressen!

Midsommar firades i stillhet hemma. Som nybliven två barnsmamma är man mest sugen på att vila och ta det ganska lugnt. Igår var vi dock på en liten utflykt till en födelsedagsfirande släkting.


I veckan kommer den nya barnvagnen så jag enklare kan ta mig ut med båda barnen iaf, det ska bli skönt!

Nu är det dags att klä på oss och gå ut i trädgården för att leka lite! Må så gott i junivädret!

När den första kom var jag så överväldigad över att få tillfälle att fira en ett-årsdag, jag ville att allt skulle vara perfekt. Bakade 100 bullar, fjorde en perfekt sommartårta med jordgubbar, bestämde att vi skulle grilla på kvällen med familjen, bjöd mina gamla kompisar och deras barn. Barn som jag uppvaktat på deras ett-årsdagar. 

Vädret var minst sagt ostadigt på morgonen men det redde upp sig och vi fick en toppendag med fiskdamm och grillning och släkten på kalas. Glömde dock att fota...

Nu kommer en två-årsdag. Så mycket har hänt under året som gått och jag vet inte var jag ska börja.
Jag valde att börja jobba efter att ha vart hemma ungefär 10 månader. Gick tillbaka till ett jobb som jag inte trivts på de senaste 2 åren... 

Min son hade lärt sig gå på sommaren och vi hade tillbringat en go sommar tillsammans hemma. Bilsemester till svärföräldrarna/farföräldrarna, hyrt sommarstuga vid havet, grillat och suttit ute mycket och haft allmänt skönt. Hösten kom och det var ändå ganska ok att lämna över hela ansvaret till maken. Visst skedde det små incidenter och de fick ju hitta egna rutiner för mat och sovtider.

Höstmånaderna rullade på, vi började planera för dagisstart och funderade på hur livet skulle te sig som "svenssonfamilj" - barn på dagis, 80% tjänst för båda föräldrarna. Att få 'vardagspusslet' att falla på plats...

Så i november uppdagades att det skulle komma ett syskon i familjen. Det var högst oplanerat som man brukar säga och väldigt omtumlande att inse att vi inte skulle bli tvungna att nöja oss med ett barn.
För visst hade jag närt en tanke om att adoptera ett syskon. OM tid, pengar och möjlighet fanns. Nu fanns plötsligt alla möjligheter, inte av sig självt men... de fanns där.

Så, min son. Det finaste jag kan ge dig någonsin - är det syskon som du får lov att växa upp med. Det kommer inte alltid att bli roligt. Det kommer inte alltid att vara trivsamt och mysigt. Men det är ditt syskon och ni kommer dela på allt. Och jag hoppas och tror att ni kommer få jättemycket kul tillsammans.

Det blir ju naturligtvis lite konstigt till en början. Det kommer ta tid innan vi lärt oss hur det ska fungera. Allt som du är van vid att ha för dig själv - det ska nu också tillfalla ditt syskon. Vi kommer säkerligen göra bort oss många gånger och tro att du begriper mer ändu gör, kan mer än du gör, vill mer än du gör. Men jag hoppas du nån gång längre fram kommer förlåta oss. Vi har gjort det vi kunnat för att förbereda dig. Men även om vi talar om att du ska få ett syskon så säger inte det dig så mycket. Du är ju själv en liten plutt ännu. Det är ju omöjligt för dig att sätta dig in i vad det kommer innebära för dig. 

Vi kommer behöva flytta långt tidigare än vi tänkt oss förut. Vi har skaffat en ny barnvagn och vi måste tränga ihop oss allihop i vårt lilla sovrum. Men jag lovar, det kommer bli jättebra - sen. När vi vant oss lite, fått lite större, hittat alla roller och lärt oss om varandra.

Jag hoppas din födelsedag blir fin. Kanske måste vi faktiskt fira den flera gånger då vi kommer befinna oss på en resa precis när du fyller två den här gången.

Om kvällen när du ska somna och jag får ligga brevid dig och hålla min hand på din mage. Då fylls jag av en varm och skön känsla. Du är min första. Du är så klok och smart och snäll och generös. Trots att du bara är snart två år. Du pratar och börjar sjunga lite (fredagsmuuuuuuuuuuuuuus!) och du älskar att mata dina monster på vår ipad. Så mycket att jag börjar tycka det är lite ohälsosamt...
Du är oftast glad och har humor, du gillar att spana på bilar och bussar och moppar och du tycker om det mesta man serverar - fast bäst är att doppa maten i nåt...

På ett sätt längtar jag tillbaka i tiden - till när du var alldeles ny för mig. Jag facinerades så mycket av dina framsteg och hur du var och ditt fantastiska leende. På ett sätt längtar jag in i framtiden. För att se hur du är som 10-åring, tonåring och vuxen... Jag hoppas du är lika snäll, smart, generös och klok då med...

Förlåt att jag ibland inte klarar av att hålla mig till min föräldraroll. Jag blir också trött, trotsig, arg och ledsen. Och sen skäms jag ofantligt mycket - för jag är den vuxne som ska behålla lugnet, vara klokare, tapprare, starkare och smartare. Men orken tryter, speciellt när man är lite trött och oroar sig för något man ändå inte kan påverka. 
Jag ska verkligen jobba på att förbättra för dig och för ditt syskon.

Mina tankar går också till din biomamma, som bar dig i magen och som gav dig livet. Jag hoppas hon har ro i sitt sinne över att du har det bra. Jag är henne evigt tacksam som gav mig möjligheten att vara din mamma - det är den finaste gåvan jag fått av någon. Den ska jag aldrig glömma.

Ha en fantastisk födelelsedag och glöm för all del inte att jag älskar dig!

Av vissa förklarliga skäl blir det en del iPad-spel och lek för sonen just nu...
Han har två egna mappar med olika spel, pussel, bokstavslekar, målarböcker, memory osv. Han brukar hålla sig till dem ganska bra men det händer att han går in på ett spel jag har som som heter Panda Jam... Eller som han kallar det - lallespelet...

Han hittar också till SVT-appen och till Youtube. Favoritlåten är nog 'Mama Mia' med ABBA men idag har vi också marathonlyssnat till "lilla sällskapet's" Gå Ut...
- Samma låt igen sånger han och drar tillbaka 'reglaget' och spelar låten om och om igen...

Det har också hänt flera gånger att han "ringt mormor" på Skype på inte så lämpliga tidpunkter... De har vart bortresta och vi har kommunicerat via det eminenta verktyg!

Det är svårt att hitta bra appar på svenska som är gratis som fyller behovet. Vi har många på andra språk och eftersom vi har en pojke som utvecklas mycket rent språkligt just nu så talar han svenska, engelska, hebreiska och spanska här hemma nu...

Har du ett bra tips på appar för småfolk så tar jag gärna emot dem. Helst gratis!

Ibland räcker inte tiden till att blogga här så är det bara. Nu senast skrev jag om språket. Och fick avbryta mitt i. Jag skulle gjort ett utkast men publicerade inlägget istället och sen har det inte funnits tid att skriva vidare.

Familjen har vart sjuka, allihop. Jag åkte på nån form av influensa som inte helt är över än. Bihålorna värker och jag har nog aldrig gjort slut på så mycket snytpapper i hela mitt liv. Maken är den som brukar bli sämst när vi blir sjuka men han har klarat sig bäst hittills. peppar peppar.

Kollar på små filmer på sonen när han är yngre. Han behärksar några ord och några läten. Så mycket han utvecklats på de senaste månaderna. Så snabbt det går. Vi kan inte ens räkna alla ord han behärskar och säger nu. Dessutom snappar han upp andra språk också. Vi har en iPad med spel - både på engelska och andra språk. Ibland härmar han hebreiska som är ett av språkvalen i en app vi har.

Han är också intresserad av bosktäver till min glädje! Vi köpte muggar med våra begynnelsebokstäver på och dessa har han koll på vilken som är vems. På ett underlägg vid middagsbordet kan kan peka ut "mammas bosktav" och "pappas bokstav" samt sin förskolefrökens bokstav. Han tycker det är kul och facinerande att skriva och är nyfiken på det vilket gläder mig.
När vi gemensamt kollat på "fem myror" ibland tycker han alltid det är roligt när jag ljudar fram namnen på barnen där deras namn skrivs ut med stora bokstäver. Hur kan jag veta vad de heter?

Nu bubblar det av ord, meningar och oftast vet vi vad han menar. Ibland låter orden lite för lika varandra men det reder oftast ut sig. Det är intressant att höra hur han fantiserar och hittar på historier ibland och det är verkligen facinerande hur han minns. Om upplevelser och ljud och händelser som vi vart med om.

Han är ganska mammig fortfarande; kan han välja mig så gör han det. Men det känns som om det faktiskt funkar bättre med pappa också nu igen. På kvällen säger han: "mamma lägga dig" men är det makens tur (vi brukar köra varannan kväll) så säger vi bara att "ikväll är det pappa som lägger dig" och då är det bra med det. Konflikter kan ändå uppstå när vi bestämt att maken ska göra en sak eller om jag tex går in på toaletten och stänger dörren. Då kan ett mindre utbrott äga rum för att han inte får eller kan vara med mig. Eller om maken ska klä på honom och gå ut - då kan han verkligen yla efter mig trots att jag inte ens ska med ut. Det är jobbigt för oss allihop. Och det verkar inte finnas någon bra lösning. Jag KAN inte alltid vara med eller göra saker med och för honom. Maken måste också ta sin del i det dagliga med sonen.
Många gånger har det också vart mig han sover närmast och det har varit jobbigt för mig. Under en period nu har jag fått sova bättre vilket gjort underverk för min kropp - jag har mindre ont i axlar och nacke vilket gör att jag är gladare och kan lyfta och bära mer.

För syskonets skull hoppas jag att han snabbt kommer acceptera att han måste dela oss båda med hen i framtiden. Det är svårt nog att försöka förbereda en som inte ens är två än. Appropå det så läste jag på om barn på 23 månader. 'Plötsligt kan ditt barn rita en cirkel' och i princip sekunden efter jag läst det där så ritade sonen ciklar... Häpp, bara sådär liksom. :-D

Visst bubblar det fram en hel del rappakalja fortfarande men mest kommer det helt begripliga ord och meningar ur den lilla pojken nuförtiden. Helt nyligen skrattade han i sömnen och sa 'Natalie'. Hon kanske är hans första förtjusning för en människaefter mamma och pappa. Hon jobbar på ett café där vi fikar rätt ofta och han brukar dessutom ropa hennes namn över hela torget när vi inte ska fika!

Tvåordsmeningar kommer hela tiden och allt oftare även treordsmeningar... Han härmar allt och upprepar oftast tills vi förstår eller kommer med förslag på vad han menar...

Vi smög tillsammans in på förskolan då alla barn och pedagoger var ute och lekte...
Den vi skulle träffa kom in och vi satte oss på sonens avdelning och började samtala.
Pedagogen inledde med att säga att det inte handalde om "utvecklingen" såhär första gången utan mer för att utvärdera hur inskolningen funkat.

Hon berättade att hon jobbat i 27 år på förskola och hon var inte helt nöjd med att köra 3-dagars inskolning MEN att de ålagts detta i sitt rektorsområde.
Vi berättade hur det varit - att maken trott att pedagogen skulle försöka skapa en kontakt med barnet men att alla höll sig i "bakgrunden" och att det ändå fungerat den första veckan.
Sen blev ju sonen sjuk (vilket 99% av alla förskolebarn blir första tiden typ) och då fick ju inskolningen en ganska abrupt fortsättning med ganska mycket - rakt in i allvaret bara...

Men som väntat (från redagogernas sida) blev lämningarna rätt jobbiga första månaden. Nu fungerar det ju klockrent till 99% istället och det är ju skönt att allt fungerar nu...

Summa summarum - vi var inte tillfreds med inskolningsmetoden utan en blandning av de båda - att föräldern är med HELA dagen några dagar för att se hur verksamheten funkar och vad barnet gör på sina dagar på förskolan för att sen gradvis lämna barnet mer och mer på egen hand att bygga upp en relation till pedagogerna och andra barn...
I den bästa av världar :-D

Vidare sa hon att vi har en trygg och stabil kille, han är klok och vet vad han vill och inte vill. Han kommunicerar det bra och förstår mycket bra. Han kommer bli en jättebra storebror och "vi kommer aldrig få några problem med honom" (haha, hur menade hon nu?!)
Han gillar böcker och bilar... och även att laga mat i lekköket. Han äter bra och sover bra, han går bara in med nappen och snutten och lägger sig på sin madras och somnar...
(Maken kan någon gång få honom att somna inne i sängen på dagen vilket absolut INTE funkar för mig, jag får sjunga med honom i selen om vi är inne på dagen vid vilan!)

Vi har hört från många håll nu att sonen verkar vara så trygg och öppen. Det är svårt att själv bedöma - men han har ju faktiskt fått närma sig andra människor när han själv vill. Är de som hälsar på oss genuint intresserade av honom och går ner på hans nivå och kastar sig in i leken accepterar han dem på stört. Andra tar det lite längre tid med...

Nya miljöer är ofta inte heller några bekymmer så länge det finns leksaker eller något som intresserar honom där så funkar det fint.

Det ska bli riktigt spännande att se hur det funkar med det nya syskonet. Vi pratar om det ofta. Och sonen har varit villig att ge syskonet sin napp och sin snutte. Till och med sin säng!
På frågan var han då skulle sova någonstans svarar han:

-Mamman!
Word.
:-D

Förra veckan var jag med sonen på barnkliniken och behandlade mot hans astma som vart extremt jobbig den här vintern. Nu tyckte vi att det var på väg åt rätt håll äntligen!
Och så ikväll har han hostat mer igen. Och den krattiga sömen hackas i småbitar av hostanfall...
Då är det bara att bita i det sura äpplet - han är på väg att bli sämre igen...

Jag orkar inte mer snart. Ge mig väderomslag, sol, värme, vår! Jag är så förbenat trött på att snora och nysa och rinnsnuva och nästäppa om vartannat... Och för sonens skull - hosta, snor och anfåddhet...
Stackars liten som aldrig blir helt bra... hoppas vi slipper feber och sånt iaf...

Herregud... ett utvecklingssamtal på förskolan inplanerat till nästa vecka... jösses, nog föratt vi ser och hör att utvecklingen går frammåt MEN hjälp. Så stort det känns... att vi ska sitta flera vuxna och samtala om vårt barns utveckling... hjälp!

Det känns läskigt och fantastiskt samtidigt. Sonen är såpass stor nu så han kan begripa att det är ett syskon på G också och igår pratade jag med en av pedagogerna på förskolan som trodde att han skulle bli en bra storebror. Han är så ödmjuk, sa hon...

Då är det bara hemma han är arg och sur och ilsken tänkte jag... Men han är ju också väldigt mjuk och go. Han är juste mot de kmarater han haft hemma. Han bjussar på mat och dryck. Det är inte alltid han blir förbannad när vi vill stänga av TV, film, iPad eller bestämmer att det är slutlekt med telefonen tex. Och häromdagen fick han sitta i en sån där kundvagn med en bil framtill. Skickade över en bild till maken som sa:
-Lycka till att få ut honom där ur utan att han blir sur...
Men det gick fantastiskt fint! inga som helst problem...

När vi ska gå till sängs kan vi ligga och småprata om allt möjligt som hänt och man kan fråga och få svar.  Inte ett fullständigt svar men ändå. Och dagligen poppar det fram ord som jag inte kan förstå att han kan.

Idag förvånade han mig genom att helt på eget initiativ plocka ihop sin tågbana - lägga alla skenor, delar och tåg i sin plastback och bära den upp för ca 4-5 trappsteg i trappan och ställa den där. (inte ultimata förvaringen men vi har det rätt trångt just nu) och sen fortsätta med sina leksaksbilar - för att kunna få svängrum att dansa!

Min fina lilla kille! Dagligen förvånas jag och dagligen sväller hjärtat över av tacksamhet över det fantastiska barn jag är mamma till!

Det ska bli så spännande att höra vad förskolepersonalen säger om honom...
Och lite vemodigt var det att berätta att vi tackat ja till en plats på en förskola som ligger mycket närmare där vi bor. Det kommer underlätta när syskonet kommer...

(en parentes ang förskola/dagis... jag läser att många hävdar att dagis är lättare för barnen att säga men vi har envist hållit fast vi ordet förskola - jag känner tillräckligt många som jobbar inom förskolan för att erkänna deras hårda jobb och dagis är gammalmodigt. Och sonen säger "fökolan" och ingen som hör honom säga det missförstår vad det är han vill ha fram!)