MIdsommardagens förmiddag. Vi var rejält trötta från igår och har ju fortfarande sjukdom i kroppen och "passar på" att sova eftersom vi inte har några barn... Jag vaknade för 20 minuter sen, kl 11 och kände att jag ville upp. Maken sover nog inte men han gillar att morna sig i sängen...

Dagen och kvällen som igår har gått bra - vi kom först av alla - sen ramlade familj på familj in... Vi beundrade småttingarnas nya längd, nya färdigheter och det var mycket "mammas ögon" och "pappas hår"... Nygravida paret har ju en mycket godmodig snart 2-åring som charmar allt och alla med sitt flin och goa humör! Min fd bästa vän har ju två små - varav den äldsta blir 5 i år och han hade väl lite tråkigt med alla de minsta men hittade inte på mindre hyss för det. Den 11-månaders stora babyn som tillhör ett par jag vet har kämpat och längtat länge har blivit en ganska mobil, sorglös, trygg unge som fick sitta mycket hos mig och mycket hos maken...
Vidare hade också ett par gamla vänner till gänget kommit dit med sin 18-månader gamla som som vuxit till sig en hel del. Hans pappa däremot gjorde som vanligt - blev plakat redan efter lunchen så plötsligt hade hans tjej inte en unge att ta hand om utan 2...

Dagen och kvällen förflöt bra, trots att jag var så hes så jag knappt hördes... Men idag har jag inte tänkt säga många ord... Och inte imorgon heller så jag snackade på igår... trots att inte rösten höll...

Senare på kvällen kom nygravida vänninans bror med fru och två barn... Det grillades och spelades fotboll och vi hade trevligt tillsammans allihopa. Sent på natten tog jag 10-åringen i knät och vi kollade igenom vilka spel jag hade på min iPhone... De andra samtalade och spelade gitarr och sjöng osv...

Vi åkte hem nån gång vid 01 och det var väldigt skönt att bara komma hem och lägga sig...

Tankarna på egna barn finns ju där hela tiden... Vilket år kommer vi fira här med egna barn? Hur länge ska vi behöva vara åskådare i detta som kallas livet? Varför är det ingen som har modet att fråga oss vad som händer i våra liv just nu? De kanske är rädda att sätta oss i en situation där vi inte känner oss bekväma men jag skulle gärna prata om det med fler - men det är ju inget man bara drar upp sådär helt appropå. Speciellt inte som vi ens kommit till att få tala med en representant från AC ännu kring länder och väntetider osv...

Jaja, nästa år kanske  vet mer... och trots att man ibland tycker tiden står stilla så går det ju ganska fort...

Nu ska jag och maken gå ut och fortsäta vårt arbetet på huset... Vi har iaf ingen lust att måla på vår semester och det är FAN ingen annan som gör nåt på kåken...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...