Direktlänk till inlägg 23 juni 2011
En nära släkting till oss är hörselskadad på ena örat. Uppväxten i en liten ort och på den tiden skilda föräldrar gjorde det knivigare än normalt att vara barn. Idag har personen i fråga inte så ont av sitt handikapp. Förutom att vi som är nära måste TALA LITE HÖGRE och framförallt upprepa mycket av det man säger.
Personligen tror jag inte att den personen lider nåt nämnvärt av sitt handikapp och känner sig integrerad i samhället, sköter sitt jobb och har intressen och familj och fritid som alla andra.
Varför skriver jag nu om det här då?
Jo igår fick vi ett mail om att 'barn söker föräldrar' från AC. Det handlade om en liten pojke, prematur och till följd av detta en rätt allvarlig hörselskada på ena örat och en svag hörselnedsättning på andra örat.
Mailet är ett 'massutskick', förmodligen till de flesta som väntar i vårt land med handlingar på plats.
Varför är det inte vår pojke? Av flera skäl känner jag.
Av rent egoistiska skäl väljer vi att gå vidare i vår önskan om att vara en familj - så långt så vi vill hämta ett litet barn från andra sidan jorden och kalla hennom vår. Inget fel i det. Det är en mänsklig instinkt att vårda och älska en annan och vi är inte annorlunda där. Det som är märkligt är väl att vi går igenom vad som känns som tusentals nålsögon för att komma till det efterlängtade målet: FAMILJEN. Vår familj.
Av rent egoistiska skäl längtar vi efter ett friskt barn - inte heller det är något fel - det gör väl alla föräldrar. Chansen/risken att vårt barn har någon typ av skada eller diagnos kanske är något högre än om vi fött biologiska barn - men frågan är vad som är normalt och friskt egentligen... Allergier, diagnoser, krämpor och sjukdomar hör ju livet till på något vis. Med vår ansökan har vi skrivit att vi kan acceptera lättare handikap. Av detta skäl har vi säkerligen kommit med på utskicket om den lilla hörselskadade pojken.
Med vetskapen om att vi alldeles snart väntat 5 månader i landet och när "närmaste vän och kollega i väntandet" nyss fått BB så känns det som att vår tur närmar sig. Kanske lurar det runt hörnet precis. Och då är det det barn vi matchas med som blir vårt.
Vi vill inte välja i detta läge. Och med välja menar jag att vi vill inte välja att ta hand om den här lilla killen när kommitén som matchar barnen på barnhemmet snart kommer välja oss.
Jag vet inte om jag tänker rätt - jag tittar ofta på bilderna på AC's hemsida och tänker att det är så fina barn som förtjänar föräldrar. Varje gång det kommer BB till äldre barn (6-9 år) så blir jag lycklig i själen för att den pojken eller flickan ska få en mamma och en pappa som kommer göra allt för att de ska vara lyckliga och få en bra fortsättning i livet.
Nu igår såg jag att 'Daniel 5 år från Ecuador' har fått familj och det glädjer mig. Han har lett emot mig på bilden länge nu och jag är jätteglad för hans skull!
Det är svårt att tänka att när vi hämtar lillo är det mängder med barn kvar på barnehemmet. Förhoppningsvis får de familjer som ska älska dem. Och visst är vårt barnhem ett bra barnhem men det är inget hem för barn...
Det är jättesvåra tankar och jag känner mig rutten som människa som inte kan ta den pojken med hörselskador till mitt hjärta. Gör det mig till en sämre person, en sämre medmänniska?
Jag tänker att ödet eller slumpen avgör vem vi blir föräldrar till. Eller kommitén på barnhemmet men det är kanske samma sak. Jag vill inte välja - jag vill bli vald...
Så enkelt eller så svårt är det!
Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...
Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...
Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...
Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...
Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 | 5 |
|||||
6 | 7 | 8 | 9 |
10 | 11 |
12 |
|||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 |
25 | 26 |
|||
27 | 28 |
29 | 30 | ||||||
|