Direktlänk till inlägg 13 juli 2011

Hjärtsnörp!

Av litenlangtan - 13 juli 2011 09:40

Fick tag på den som är landsansvarig på AC och fick prata av mig lite med henne.
Som alltid när man är i kontakt med organisationen så känns det som att man inte blir talad till utan att de talar rakt ut. Om hur det generellt är. Om hur det generellt går till. Men jag är också medveten om att de måste tala så. Den person som är vår kontakt är dålig på att svara på mail. Den person som är vår kontakt har också ett väldigt korrrekt tilltal och är lite stel att snacka med. Man har ju oro för precis allt och det känns som att det bara slätas över...

Chattade med maken på FB efteråt och han beskriver det så bra...

"Att det är våra liv det handlar om. Vi betalar flera hundra tusen för att vi ska bli föräldrar. Under den här perioden får vi ingen information, beslut som är tagna långt senare än vad de utger sig för att vara

Man ska vara tacksam och glad

I slutändan kommer det bli helt fantastiskt att bli föräldrar till världens sötaste men på vägen fram till dit känner man sig obetydlig"

Landsansvarige förklarade att det ibland kan ta flera månader innan akten blir godkänd - de använder ett standardbrev och förmodligen har de glömt att ändra datumet på det. Hon själv hade fått reda på för någon månad sen att vi var godkända men de förmedlar inte "hörsägen" utan inväntar det formellt skrivna brevet. Ibland går den här typen av post med hemvändande familjer och därför tar postgången extra lång tid.
Beslut av akutare karaktär som BB och RB skickas såklart med bud men inte ett formellt godkännande...

Jag försökte fiska lite om andra familjer - vi är totalt 12 stycken som väntar - i vissa fall är det föräldrar som redan fått förfrågningar - det kan då handla om syskongrupper eller äldre barn eller förbereer handlingar till detta.
"Augustifamiljen" väntar fortfarande...
Sen pratade vi om hur öppen man är för SN och hur man angett det osv...

Här har jag en känsla av att det går isär... Nu kan jag ju bara tala för mig själv - men jag vet att jag specifikt ändrade det i vår hemutredning då vår utredare skrivit väldigt tydligt vad vi pratade om där och då. Men det är ju RÄTT länge sen nu - över 1 år sen vi talade om de där sakerna.
Vid samtalen med AC om länder osv så har det berörts ganska lite tycker jag... Hur uppfattar ni andra det? I fallet med ansökningsblanketten till barnhemmet återkom detta som en sak vi skulle fylla i - och där har vi tagit ställning...

Däremot tycker jag det känns som om de ofta talar om SN från Colombia - att de allra flesta barnen har någon slags diagnos eller har bakgrund som är allvarlig och svår...

Men jag uppfattar det som att det är Landets inhemska adoptionsfamiljerv som tycker det är SN och traumatiskt - Sverige upplever det sällan som svåra SN eller allvarliga sjukdomar...

Jag tycker hur som helst att det känns bra nu när jag fått prata av mig lite... inte så att jag kommit till pudelns kärna MEN bara prata lite med någon som är duktigt insatt och inte skyller på något eller någon annan som jag upplevt lite med vår ordinarie kontakt.

Hjärtsnörpet kom nån halvtimme senare - jag stod med en kund och plötsligt ringer min mobil med AC-signalen!!!!!

Men det var den person jag säkte igår som äntligen tänkte beta av det där samtalet...
Jag sa att jag talat med kollegan och att ärendet var ur världen...
Men det tog en stund att lugna ner hjärtat!

A skrev till mig och de har idag väntat 6 månader...

Vi är som sagt var 14 dagar efter - det börjar kännas lite tungt - men jag tänker på "augustifamiljen" - rent krasst är det ju deras tur...

Det som också känns tungt är att det endast finns två person som jobbar med att översätta våra svenska dokument i landet. En som jobbar med de privata barnhemmen och en som jobbar med de statliga...
Detta är helt sjukt men tydligen är det inte så lätt att hitta någon som har rätt kompetens och auktoriserad att utföra det...

Nu ska jag se om jag kan få ordning på min dag!

adoption

Dela

Nytt år!

Kommentarer (1)

Av litenlangtan - 13 januari 2017 14:33

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Att bo

Kommentarer (0)

Av litenlangtan - 2 maj 2016 07:15

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Gaah!

Kommentarer (1)

Av litenlangtan - 1 maj 2016 21:56

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Lyckan!

Kommentarer (0)

Av litenlangtan - 23 april 2016 06:25

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Döden

Kommentarer (1)

Av litenlangtan - 31 mars 2016 15:32

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...

Visa fler inlägg

Presentation

Jag blev mamma genom adoption. Bloggen startade 2010 med hemutredningen och fortsatte med en lång väntan på... ja vem skulle det bli?
Nu skriver jag om stort och smått om vardagen med en son född sommaren 2011 och hans lillebror som kom till oss 2013.

Visa presentation