Fast jag var jättetrött när jag kom hem igår så intog jag inte ryggläge. Näe, jag pysslade och syltade och så istället. Först repade jag av lite örter och plockade av rejält med mogna tomater och gjorde lite 'inläggningar' - tomaterna halverades och bakades i ugnen rätt länge och örterna fick sällskap med vitlök på flaska och dränktes med olivolja. När tomaterna var klara så varvades de med vitlök, oregano och rosmarin och täcktes även de med olivolja.

En med landställe med mägder av bär har varit snäll och plockat av till mig - så jag kokade vinbärssaft och krusbärssylt.

Däremellan hann vi plocka lite kantareller och ta en dopp i vår badsjö...
Helt klart en bra kväll!
Tackar för er tumhållning - jag hoppas hoppas detta hjälper!

Idag känns det som värmerekord och jag hoppas att maken orkar ta en tur på sjön med kanot eller gå en runda minigolf ikväll efter att han sprungit en mil på tävling idag...

Sen planerar vi att äta en middag på vår lilla sjökrog för där har vi inte varit i sommar än.

Det gäller att a vara på de fina kvällarna som är kvar...

Jag skulle vilja be er om en sak!

Kan inte ni alla hålla tummarna för att det är vår akt som tas fram på barnhemmet idag när de har möte kring barnen som ska matchas!

Kan inte alla som håller tummen skriva det i en kommentar här - jag skulle bli så otroligt glad!

 

Själv tänkte jag gå hem snart och lägga mig på sängen och hålla tummarna hela kvällen - landet är 7 timmar efter oss så de håller kanske som bäst på att äta frukost där nu!

Från rätt ordinär trött-men-glad-dag till "varför då då"?

Står och slösurfar lite på jobbet innan kunderna vaknat och personalen dyker upp - finner en kommentar mellan två i vänkretsen. Den ena undrar om de ses på lördag - den andre undrar vad det är på lördag - varpå den första skriver om ett barnkalas som den andra uppenbarligen inte är bjuden på. Och inte heller vi. Trots att vi var bjudna förra året, och när barnets mamma (och en vän till mig) fyllde år i våras. Och att vi sågs så sent som i början av juli på andra vänners barnkalas...

Jaha, och hade vi haft en egen liten så hade vi säkerligen vart bjudna.
Men inte nu då vi fortfarande väntar på vårt samtal...

Märkligt... och ledsamt. Jag har ändå tyckt att det funkar så bra nu - med att vara barnlös - fast snart inte. Men så kommer en sån där grej och det hugger i magen DIREKT.

Så ursäktar jag dem i skallen och tänker att jo, det är klart, de har ju nästan bara barnfamiljer runt om sig och de bor ju inte heller så stort och tja, kanske kan jag förstå dem att de hellre bjuder sina närmaste och deras barn... Det blir ju trångt ändå med alla glada tvååringar liksom...

Men samtidigt kan man ju undra varför de bjöd oss sist...

Trots att de (SMHI) hotade med tråkväder så fick vi en fantastisk kväll igår. I så himla gott sällskap!

Jag skrev ju att A & J skulle komma hit på middag - vid 19 mötte vi upp dem vid tåget och vi tjejer (som känner varandra redan känns det som) tog täten upp till oss. Först inspekterade vi ägorna och sen vårt residens :-D
Gästerna tog självklart plats i vår trappa med bubbel i glasen medans vi stökade klart det sista...

Jag hade dukat i trädgården och det fläktade skönt på baksidan huset - där intog vi förrätten (jag hade planer på att mackan skulle ligga på en bädd av spröda salladsblad och det skulle ringlas honung på lite snyggt - men det sket sig!)

Efterföljande varmrätt vart helt okej men jösses sicka stora portioner - jag är fortfarande mätt!
Snacket var ju såklart 99% adoption :-D Och vi satt ute i den rätt ljumma sommarkvällen till kl var 21.30 - sen tog vi kaffe och dessert i salongen och vid halv tolv var vi tvungna att sätta stopp för denna gången - jag har ju faktiskt ett jobb att gå till idag!

Det kändes lättsamt och mycket trevligt och det är synd att vi bor såpass långt ifrån varandra ändå... Men jag hoppas på att nästa gång vi ses är vi båda på plats i landet. Eller kanske tidigt i september? Vill ni komma tillbaka och vara med på vår kräftskiva?

Tack för en mycket trevlig kväll!