litenlangtan

Direktlänk till inlägg 25 november 2014

oj då.

Av litenlangtan - 25 november 2014 21:17

Jag har ju bara en livs levande äldre släkting kvar i livet. Hen är 80+ och har egentligen aldrig funnits med i mitt liv. Släktingen är på pappas sida men han valde av nån skum anledning att inte ha nån direkt kontakt efter att mina föräldrar skilde sig för mer än 30 år sen. Hen har själv inga barn och är alltså lite ensam på ålderns höst.
Min bror är inte ett dugg intresserad av att "fjäska" för släktingen som han uttrycker det.
Jag känner att jag har ett visst intresse av vad som försigår med hen och känner att jag kan hitta utrymme då och då i mitt liv för att hälsa på mm. Men jag är inte den som ringer 1 gång i veckan och förhör mig om vad hen åt till lunch liksom.
Speciellt inte då hen inte brytt sig om mig eller mitt liv på sisådär 38 år innan...

Förra julen fick jag två samtal - ett var om mitt personnumer då hen ville skriva in mig som förmånstagare i sitt testamente.
Ett samtal gällde mitt kontonummer så hen avsedde skänka mig en julklapp.

Jag sa ju inte direkt nej till något av det. Jag menar, som "fattig tvåbarnsfamilj" finns det alltid hål att stoppa pengar i. Julklappen var väldigt generös - kändes som ett sätt att täcka upp för de gågna 38 åren...
Jag kände ju såklart att hen kanske färväntade sig något slags tacksamhetsintresse från min sida och jodå jag har tänkt på att ringa/besöka. Vi var där en gång i våras men det är en gång på ett år...
Men som alla med barn vet så är det inte alltid planen går att fullfölja - tiden rusar på och plötsligt var det november. Igen!

Well, mamma och jag pratade för någon vecka sen och hon sa till mig också att jag borde passa på nu när jag fortfarande har några dagar ledigt i veckan. Snart kanske jag har ett jobb som binder upp min tid och möjlighet att hälsa på osv.

Så igår ringde jag till hen för att föreslå en träff... Men bemötandet jag fick var ju inte så kul.

För det första så lät inte hen ett dugg glad över att jag ringde. Och när jag föreslog att vi skulle hälsa på blev hen närmast arg och var tvär och vresig och slängde ur sig allt möjligt.
Jag tog väldigt illa vid mig - jag menar, den här människan har ju för fan inte överhuvutaget existerat i mitt liv på 38 år och jag vet inte ens vad hen förväntar sig av mig. Men uppenbarligen lever jag inte upp till hens förväntningar.
Hen var besviken över att jag inte hört av mig sen i våras och att jag nog inte var intreserad av hen alls.
Jag kontrade med att hen själv inte ringt mig en enda gång och att om jag ska ha kontakt med någon så får det ju vara någon som visar intresse tillbaka och tar sin del av ansvaret för relationen...

Då ändrade hen sig plötsligt och såg kanske sin egen del i det hela och plötsligt var vi välkomna och det kanske kunde vara intressant att se hur barnen växt osv osv. Men om vi då skulle komma, vad skulle hen bjuda på, jag ÄR ju så krånglig med maten...
Då tar jag med något sa jag.
Men kunde hen inte få bjuda på något ens när vi nu skulle komma...
Släpp det, det ska bli trevligt att ses sa jag... Sen la vi på...

Samtidigt så gör hela situationen mig ledsen, klämd mellan nu och då...

Släktingen har ju som sagt var knappt funnits delaktig i mitt liv, vår familj sträckte ut en hand till hen då min brorsdotter föddes och hen ÄR en gammal släkting som fortfarande lever efter gamla traditioner och seder...

Ja, ja, vi får väl se om mina barn kan låta bli att ha sönder något där, att maten jag tar med smakar gott och att hen inte uppträder som telefonsamtalet började...




 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av litenlangtan - 13 januari 2017 14:33

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Av litenlangtan - 2 maj 2016 07:15

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Av litenlangtan - 1 maj 2016 21:56

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Av litenlangtan - 23 april 2016 06:25

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Av litenlangtan - 31 mars 2016 15:32

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...

Presentation


Jag blev mamma genom adoption. Bloggen startade 2010 med hemutredningen och fortsatte med en lång väntan på... ja vem skulle det bli?
Nu skriver jag om stort och smått om vardagen med en son född sommaren 2011 och hans lillebror som kom till oss 2013.

Följ blog

Följ litenlangtan med Blogkeen
Följ litenlangtan med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10 11 12
13
14 15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2014 >>>

Arkiv

Besökare sen 2011-07-01

Senaste inläggen

Kategorier

Fråga mig

1 besvarad fråga

Länkar

Vill ha barn

 

Sök i bloggen

Tidigare år

RSS

Besöksstatistik

Buzzador blog


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se