OM jag ska ge mig på något svårt/hantverkarmässigt/plocka isär nåt/testa nåt nytt hemma...

Ta en före-bild på skiten så jag åtminstone vet hur det såg ut innan jag gav mig på det...

Eftersom jag inte har nån pappa att ringa längre när saker skiter sig fick jag ringa mina syskons pappa. Som tur var hade han tid och kom och räddade mig (oss hela familjen!) och sen löste jag den sista biten själv som tur var.

Min man är tyvärr inget att ha i de här sammanhangen - så jag lovar mig själv att mina pojkar ska få vara delaktiga när de blir större - eftersom makens pappa inte kunnat lära ut något till honom under hans uppväxt.
Så länge de är nyfikna och villiga att lära sig saker så ska de få göra sina försök och lära sig av sina misstag - precis som jag har gjort.

Jag tänkte försöka minnas och reflektera över de böcker jag läser i år.
Jag har tidigare köpt och önskat mig pocket till jul och födelsedag mm men numera läser jag nästan bara böcker på vår iPad. Programmet heter Bluefire reader och det går utmärkt att låna 2 becker i veckan på bibblan till sin padda. Man behöver ett biblotektskort och en personlig kod och en iPad med appen på. Smidigt som tusan!

Försat boken jag läst ut i år är INFERNO av Dan Brown.
Han som skrev DaVincikoden ni vet. Jag har gillat de flesta böcker jag läst av honom, tyckt de var spännande och inte kunnat släppa dem.
Inferno har jag verkligen väntat på att den ska komma för iPad och det har dröjt. Jag började faktiskt läsa den redan i nov förra året men hann inte läsa klart den på de 28 dagar man får långa boken så nu lånade jag om den i år och läste ut den i veckan som gick. Anledningen till att jag inte hann läsa klart var nog faktiskt att den inte var s å himla bra som jag tyckte hans andra böcker varit.

Den handlar som vanligt om Robert Langdon och självklart träffar han en snygg, trevlig, yngre kvinna - men den här boken har ett tyngre budskap - att världens befolkning ökar i rasande fart och de lösningar som redan arbetas med; utbildning, preventivmedel och annan familjeplanering, att behandla miljö och resurser mer respektfullt - tycks inte hjälpa på långa vägar.
En "galen" vetenskapsman har så skapat en ny slags pest som ska förinta en del av mänskligheten och han lägger pussel med Dante som täckmantel. Alltså nedstigningen i helvetet enligt Dantes Inferno...
Robert Langdon är såklart där som expert på pussel och gåtor...

Ett skäl till varför du ska läsa den här boken:
Jag har inte ens tänkt på att befolkningen faktiskt ökar i galen takt gentemot hur den ökat tidigare - kanske för att man ofta läser och hör att västvärldens fertilitetsproblem bara ökar. Jag valde att läsa klart den för att jag läst övriga böcker - inte för att den var sjukt spännande eller hanterade ett intressant ämne.

Några ord om varför man inte ska läsa den här boken:

Den är inte alls så genialiskt uppbyggd som Browns andra böcker och saknar bilder nästan helt. Den är seg och bitvis rätt tråkig - även om den ju tar upp ett ack så spännande ämne...

Betyg:

 

2,5 av 5

Sedan urminnes tider har svärmor längtat till att resa till London. Hade vi inte fått barn 2011 hade maken tagit med sin mamma till just London under våren 2012 - det var planen. Stackars svärmor har fortfarande inte varit i London och när de var här i somras pratade svärfar om att de skulle bjuda oss dit - hela familjen.

Vi som faktiskt har rest någon tripp med flyg med två små barn vet ju att planering och att vara ute i god tid är ju A och O när det kommer till att resa med barn.

I mailen har jag fått flera erbjudanden från olika resebolag om billiga biljetter och jag har väl tjatat på maken i omgångar hela hösten och vintern att vi måste ta och bestämma oss nån gång kring den där resan.

Han har frågat och frågat men får liksom inga bra svar. Men nu senast blev det bekräftat ATT vi ska åka.
Så när jag kollade mailen idag och fick en påminnelse om "sista chansen" att boka billigt via nåt bolag sa jag att NU måste du ringa och kolla så de har pass iaf - för då kan vi ju ta deras uppgifter och boka åt dem - annars kommer ju inget att hända.

Och nu måste jag nog faktiskt dumförklara dem lite... inte nog med att de inte äger ett VISA-kort så de kan betala sin resa på nätet - de har inte ens giltiga pass...

STÖN!

Gissningsvis kommer det ta minst en månad till innan de kan få tummarna ur för att gå till en polisstation och ansöka om pass. Och sen kommer det dröja en månad till innan de får tummen ur och faktiskt boka sina biljetter (vi kommer inte resa från samma ställe) och tja, snart är ju januari slut och våren närmar sig. Våren som då är tänkt att vi ska resa...

Vid 2 drömde maken att han hörde stora ropa från våningen nedanför så han småspringer nerför trappan fast ingen var där...

04:40 vaknade jag av två kvillrande glada barnröster medans mannen trynade vidare...

Stora skulle fortsätta sova i sin säng men jag gissade att jag behövde finnas i rummet. Jag hämtade täcke och kudde och la mig på deras lekmadrass och försökte somna om. Lilla ville inte riktigt komma till ro så jag prövade att lägga honom jämte mig på madrassen. Det gick! Han somnade om! Stora hade också somnat så jag smög tyst ut ur deras rum, utan täcke och kudde dock.

Hittade en filt på soffan och fick tillslut 20 minuter till innan barnen på nytt kvillrade från sitt rum. Då skakade jag liv i maken som fick gå ner och fixa med morgonblöjor, pottor och kaffe...

Jaja, jag ska nog klara den här dagen också, det blev ju trots allt lite vinter så vi går väl ut och drar lite pulka och sen far vi på kalas...

Ikväll tog jag fram alla papper och dokument från sonens adoption. Jag var nyfiken på de bilder vi har - och jag hittade det jag sökte...

Men jösses vad känslosamt det är att plocka fram de där grejerna. Med tanke på hur liten han var när vi fick honom så tänker jag så sällan på tiden innan han kom till oss. Den är ju så kort och han har ju inga minnen han kan berätta om.

Hans fostermamma har skrivit och fotat för att beskriva honom och det känns ändå rätt konstigt att både en och två kvinnor kallat honom sin innan mig. Eller ja; hans biomamma tänker nog på honom fortfarande som sin son. Det hade jag gjort...

Vi var på öppna förskolan för adopterade idag, vi är rätt många från den tiden vi var där regelbundet, som fortfarande går dit ibland. Idag pratades det om återresa - jag längtar faktiskt efter att återse det landet. Trots att det inte var länge sen vi var där! Men det kommer alltid ha en väldigt speciell plats i mitt hjärta såklart.

Och därför blir jag ofta särskilt glad och upprymd över att följa de som bloggar om sina adoptionsresor dit! Ikväll reser en familj ner för att hämta en flicka från samma barnhem som vår stora pojke! Än en gång ska jag få följs med in i rummet där våra ögon först möttes! Det ska bli spännande och häftigt!

Från årskskiftet har jag dagligen försökt hålla koll på nya jobb. Och söker det jag hittar, både heltid och deltid...

Jag har tidigare bytt branch ett par gånger så jag är inte rädd för det - men när man är 40 borde man kanske bestämt sig för man vill bli när man är stor?

Ett sökt jobb om dagen var målsättningen - och hittentills har det nog gått iväg en ansökan nästan varje dag iaf...

Och jag har redan fått några "tack-men-nej-tack" vilket såklart är rätt tungt. Men upp i sadeln igen är mottot - inte låta sig nedslås. Hittentills har jag ju inte sett "drömjobbet" så det är väl bara att kämpa vidare.

Att säga upp mig väntar jag nog med lite iaf, gissar att jag borde kunna vara tjänsteledig om jag inte hittat nåt inom 2 månader - för pengarna räcker inte hur länge som helst...

Well. Jag kämpar på för att hitta ett nytt meningsfullt jobb...

Jotack det har gått fantastiskt bra! Det har bara gått två månader sen han slutade men han är superduktig på att säga till och det går över förväntan bra! Hemma funderar det klockrent. Nån enstaka gång blir det missar men det är ofta vi vuxna som inte läser av honom eller så sitter han på pottan men det blir tokigt ändå...

Det ligger dock alltsom oftast en påse med blöta kläder på hyllan på förskolan men det handlar sällan om regelrätta "kissa-ner-sig"-grejer. Idag tex hade han (återigen) inte full koll på snoppen så det skvätte utanför och på kläderna...
Jag tror han ganska ofta är rätt kissnödig och då blir trycket i strålen rätt hårt också så det stänker...
De berömmer honom på förskolan att han är duktig på att hålla sig - fram tills han kommer till pottan.

Att ta sig iväg brukar också funka. Jag får dubbelkolla hur det ser ut hemma hos folk med pottor och så. På badhuset fanns det ju ingen potta och vi hade ännu inte testat vanlig toa så där fick det bli lite sittning i handfatet. Men det funkade. Han har kissat utomhus - inte jättekul i minusgrader - men det funkar!
Vi har fått till oss en toaring som förminskar toahålet och det var guld värt! Där satt han som en kung hela första dagen!

Det går jättebra att sätta på blöja då det känns som det behövs - vid längre bilresor, om vi ska vara ute länge eller liknande tillfällen. Han säger till när han behöver gå. Även när blöjan är på. Igår kunde vi inte kissa någonstans då det var drygt 10 minusgrader och vi var utomhus på en lekplats utan toa. Jag såg på hela honom att kissa i blöjan var inte hans grej längre...

Nu var det inte jättelänge sen vi slutade med blöja på dagen - men nattblöjan har vart torr varje morgon i säkert en månad så nu åkte den av den här veckan!
Han är så himla duktig - och är ju bara lite över 2,5 år.
Min stora lilla kille! Nu är det lika bra att köra på med lillebror lite då och då också... Han vet ju vad det är som händer på den där plastmojjen som står på golvet i badrummet iaf...

Nån månad innan jul när barnen vart sjuka och överjävliga slängde jag ur mig att en natt på hotell hade suttit fint! Att få sova bland ett överdåd av mjuka kuddar i ett kolsvart svalt rum liksom! Kanske bada eller basta. Njuta av ett dignande frukostbord!

Det var precis vad jag fick i julklapp! Jag som väst mellan tänderna till en vän - att min man minsann aldrig fixade barnvakt!

Men det hade han! Över natten tom!

Och vi hade en fin kväll! En middag med sydamerikanska smaker, lite vin, en kaffe och nåt sött!
Sen gick vi sakta tillbaka till hotellet och kollade på TV i sängen tills vi somnade!

Maken vaknade först och jag vaknade sakta till och så åt vi frukost i godan ro...
Sen slappade vi lite i sängen tills vi kände oss klara med hotellet och sen gick vi och handlade lite och tog en kaffe innan vi åkte hem till barnen och barnvakten.

Barnen hade uppfört sig väl - somnat som de skulle, vaknat tidigt och ätit bra! De blev glada när vi kom hem och barnvakten var också glad att se oss!
Allt var alltså som det skulle!

Solen sken och vi gick ut hela familjen och lekte i sandlådan en stund...

Det var helt rätt att ta en natt borta, det var skönt att fokusera på oss, prata, skratta, njuta lite av annat än morgondagens sysslor, urusel TV och att lägga sig i tid för att orka upp i ottan för ännu en dag...

Nu verkar vi kunna få till en resa i vår också, det känns skönt att ha något att se fram emot!