litenlangtan

Direktlänk till inlägg 6 december 2011

Skum

Av litenlangtan - 6 december 2011 19:25

Vi är lite olika min man och jag. Han är rätt nöjd med att vi är mycket för oss själva och att vi inte "hänger" med någon särskild familj här. Jag å andra sidan är en social varelse och gillar att snacka med nya människor osv men här känner jag att vi är lite ensamma. I söndags kom en annan svensk familj som verkar reko men de stannar förmodligen inte så länge då de kommer från en annan stad i landet och ska bara fixa ett svensk pass här...

De flesta övriga familjer har äldre barn eller pratar helt andra språk så det blir liksom inget flyt i kommunikationen...

Och så har vi då familjen som kom samtidigt med oss för över 4 veckor sen. De hade ju kunnat bli utmärkta vänner och bundsförvanter om det inte var för att de är lite konstiga. Låt mig kalla dem "familjen Skum".


Vi kände oss redo för att ta emot det här barnet; vi har handlat grejer, vi har skrivit packlistor, googlat alla möjliga tips och knep inför vistelsen i landet. Konsulterat vänner som adopterat från samma land OCH andra länder, konsulterat vänner som var på plats precis när vi skulle komma ner. Konsulterat boende i landet, konsulterat dem som adopterat tidigare år och tidigare i år... I stort sett de vi kunnat komma åt. 
Vi visst vad vi behövde skaffa, vad vi kunde hoppa över. Vi har läst böcker, jag har träffat flera som adopterat osv osv...


"Familjen Skum" kändes tyvärr lite oförberedda, lite dåligt pålästa och hopplöst "nutids-fjärmade" utan dator, utan reseplaner och med enda devisen - "vi MÅSTE hem snabbt"!!!


Våra barn kommer från samma barnhem (fast från varsin fostermamma) och vi blev föräldrar samma dag. Men till två väldigt olika barn. Vår lille kille är för det mesta glad, sover gott om natten, äter med glatt humör och verkar digga oss ganska väl redan nu för vi vågar goofa ur och fåna oss så han ska hållas på gott humör. Vi har fått en bra start. Han är ganska lätt att ha att göra med och är sällan ledsen. Är han det så är det oftast i anslutning till matning och då tystnar han när han får flaskan.


De har inte haft en lika lätt start - men det kändes väldigt konstigt att "Herr Skum" satt mer och tittade ner i vår vagn än i deras vid de gemensamma måltiderna. Hur "Fru Skum" nästan tilltalar vårt barn mer än sitt eget... I deras fall har barnet nästan varit som en 'sak', en detalj som ska följa med dem. Vi har prasslat med leksaker, fånat oss, räckt ut tungan, pussar och jollrat och gurglat och klappat händer mest hela tiden för sonen.


De vickar lite lätt på vagnen och tittar ner i densamma...


Hennes försök att konversera lyckas illa. Ibland har hon sagt saker som sårat:

"-Han kommer bergis bli en sån där som snusar eller röker..."

"-Han ser ut som en liten gangster..."


OM vår son?! Hur fan tänker hon? Var det ett skämt var det INTE kul...


De har klagat på rummet men ids inte be om ett annat trots att det finns gott om lediga rum. De har inget annat än den lilla TVn med inhemska kanaler att roa sig med på kvällarna. Jag vet inte ens om de läser böcker.


Igår var vi på återbesök på barnhemmet. Vi hade säkert fått plats alla 6 i samma bil dit men jag bad om en egen bil - jag vill helst inte ha så mycket med dem att göra. Som tur är har vi fått ett eget bord att äta vid för de första 2 veckorna satt vi vid samma bord som dem hela tiden - varje måltid och det blev nästan outhärdligt.
Jag kan inte vara artig och trevlig mot människor jag inte kan med och tyvärr märks det nog.


Antagligen handlar det mest om osäkerhet - eller att de är ovana vid människor de inte känner.
Och jag är ovan vid att tvingas umgås med människor jag inte tycker om. För det går tyvärr inte att välja.


Nu idag har jag tillbringat lunchtimmarna på rummet - sonen har tagit ett sent sovpass så maken fick gå ner och äta själv. Och tydligen fick han sitta jämte dem igen.


Om vi blir placerade med dem till kvällen så vet jag inte vad jag gör. Jag O R K A R inte hänga med dem...


Av den här enkla anledningen längtar jag hem - väldigt mycket!

 
 
Ingen bild

Ann

6 december 2011 20:35

Nämen usch va trist!
Jag håller med om att dom är skumma och jag kan fortfarande inte smälta det där med datorn...
Vi hade sällskap av många trevliga familjer under hela vår vistelse. Tack vare dom gick våra 7 veckor ganska snabbt. Nu håller vi kontakten med Holland, Danmark, norra Sverige och Norge via skype och mail. Jag tror vi har fått vänner för livet här.
Hoppas det händer något nu i veckan, det tror jag det gör!
Kramar från ett väldigt vintrigt Småland

litenlangtan

6 december 2011 22:59

Vi har ju hamnat i "slutet på året" och det är ju tyvärr inte så många nya familjer på ingång. Vi hoppas bara att det är de sista veckorna nu så vi kan komma iväg hem... Vi har ju också turen att ha ett så stort jäng familjer från vårt land hemma som vi kan träffa och umgås med sen.
jag är jätteglad att ni hittat vänner för livet! Kram

 
Ingen bild

Tigermamman

6 december 2011 20:40

Det är lite lustigt och aning sorgligt att det dyker upp en "familjen Skum" ibland i adoptionssammanhang. Ett par vänner till oss hade en sådan familj som resesällskap när de hämtade sitt barn i "vårt" land. De hade aldrig varit utomlands förut. Var inte förberedda alls och var rädda för allt nytt. Dvs allt som hände under adoptionsresn. De hade inga leksaker till sitt barn, trots att barnet var i en ålder att vilja ha sådana för att stå ut med alt det byråkratiska. Deras barn "lånade" istället leksaker från våra vänners barn. Det är sorgliga är väl att det stackars barnet landat med sådana "skumma" föräldrar som inte ens vill/orkar/kan ta till sig av sitt barn och dess kultur/land! Hoppas ni får åka hem snart, eller att det dyker upp en vettig familj som ni kan "hänga" med! Kram från en trogen läsare

litenlangtan

6 december 2011 23:33

Nästan på pricken - dessa hade heller aldrig flugit förrut...

De har dock leksaker men måste hela tiden bli bekräftade på att deras son gör detsamma som vår eller att vi tänker på samma sätt kring saker...

Framför allt gör de våra måltider ganska jobbiga.

 
Jeane

Jeane

6 december 2011 21:58

Fy katten vad jobbigt!
Jag får panik bara jag läser här.
Kan ni inte köpa med er mat upp på hotellrummet så ni slipper dem ibland?
Jag längtar också efter att ni får komma hem så ni kan börja hemma-livet och så vi får läsa om det :)
Stå ut en liten stund till.
Stor kram!

http://jeanequidote.blogspot.com

litenlangtan

6 december 2011 23:00

Mmm, lite segt är det och vi vill inget hellre än att åka hem och starta vårt vardagsliv där!
Vi står ut en stund till!
kram tillbaka!

 
TeachMom

TeachMom

6 december 2011 23:22

Men de verkar ju lite väl speciella. Vilka kommentarer om er son, vad i hela fridens namn vet hon om det?! Jag hoppas att ni snart kommer hem - och från dem! :-)

http://varforintejagocksa.blogspot.com

litenlangtan

7 december 2011 00:14

Hon försöker säkert bara konversera artigt men jag önskar att hon bara kunde vara tyst...
Ja, vi vill gärna vara på genväg snart!

 
Ingen bild

Marie

7 december 2011 06:34

Ja, vad ska man säga... "Det finns folk till allting" otroligt olyckligt att de finns i ett sådant här sammanhang dock. Inte utan att man tycker synd om barnet också. Hoppas ni får komma hem snart och att ni under väntan på det får träffa några schyssta människor att umgås med istället för de skumma.

 
Ingen bild

Susanne

7 december 2011 08:18

Vilka personer och familjer som man har omkring sig spelar väldigt stor roll för hur vistelsen blir. Så det är klart att det blir jobbigt om man inte klickar alls när man bor såpass nära inpå varandra. I kökspersonalens ögon är det nog väldigt logiskt att sätta er två familjer vid samma bord då de tror att ni har mycket gemensamt. De vet ju inte att så inte är fallet... Prata med dem och be att få sitta vid ett annat bord. Kramar!

litenlangtan

7 december 2011 14:41

Hittentills har vi fått sitta med den andra svenska familjen och det funkar fint. Mardrömmen är ju om vi blir kvar över jul och de också...

 
Hej och Hopp

Hej och Hopp

7 december 2011 10:50

En liten varning bara(men för sent kanske ;-))
Även om den här familjen inte finns i nätgemenskapen så är det ju ändå ganska troligt att någon i deras omgivning gör det.
Och att någon i omgivningen kanske hittar till din blogg.
Och så klart känner igen familjen.
Hur det än är så kommer ni kanske att stöta på varann igen - i och med olika adoptionsträffar eller i andra sammanhang och då kan det ju bli väldigt jobbigt att få ett artigt umgänge att fungera om de läst om sig själva...

Hoppas ni kan njuta av sonen och resan - även om jag förstår att ni längtar hem - det är ju ingen vanlig resa och det är klart att man vill hem och få börja sitt vardagsliv och familjeliv på sitt eget sätt!

Kanske kan ni också försöka stötta den här andra familjen - se det som något att ägna tiden åt när ni ändå inte kan bestämma över den själva.
Det är ju en omställning att bli föräldrar och jag tror som jag nog skrivit tidigare att barn skapar sina föräldrar likväl som föräldrar skapar sina barn.
En trygg förälder har så klart större förutsättningar att få ett tryggt barn, men barnen kommer med ett eget bagage, erfarenheter och personlighet och så klart är det lättare att vara trygg med ett nöjt och glatt barn än ett som är svårare att nå fram till.
Många kramar till er (och strunta i mina predikningar om de hamnar helt fel - så klart ska ni i första hand tänka på er själva i den här situationen)

http://www.mintusenmilaresa.blogspot.com

litenlangtan

7 december 2011 14:46

Jag är helt med på vad du menar och tycker delvis att du har rätt. Självklart är det jobbigt för dem som kanske inte har haft det "lika lätt" som vi ändå haft hittills.
Men vi är helt upptagna med att lära känna vår lille kille och har svårt att fungera som stöd för dem också.

Sen har jag tyvärr en ful sida och det är att jag har svårt att vara riktigt genomtrevlig med människor jag har svårt för. Här har jag verkligen fått bita ihop många gånger - normal hade jag fräst i från och gått min väg.
Jag får helt enkelt acceptera att det kan bli obekvämt om de råkar passera min blogg...
Det här är min ventil och mitt andningshål i svåra situationer...

 
Hej och Hopp

Hej och Hopp

7 december 2011 20:49

Nej det är klart att ni inte behöver ta ansvar för någon annan - det är klart att ni ska prioritera ert eget färska familjeliv! <3
Jag tänkte bara att det kunde vara en väg för er att känna mindre frustration - brukar funka för mig när jag möter människor som tär - om jag kan se att jag gör en insats så känns det inte lika meningslöst.
Kram på er!

http://www.mintusenmilaresa.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av litenlangtan - 13 januari 2017 14:33

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Av litenlangtan - 2 maj 2016 07:15

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Av litenlangtan - 1 maj 2016 21:56

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Av litenlangtan - 23 april 2016 06:25

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Av litenlangtan - 31 mars 2016 15:32

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...

Presentation


Jag blev mamma genom adoption. Bloggen startade 2010 med hemutredningen och fortsatte med en lång väntan på... ja vem skulle det bli?
Nu skriver jag om stort och smått om vardagen med en son född sommaren 2011 och hans lillebror som kom till oss 2013.

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5 6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2011 >>>

Arkiv

Besökare sen 2011-07-01

Senaste inläggen

Kategorier

Fråga mig

1 besvarad fråga

Länkar

Vill ha barn

 

Sök i bloggen

Tidigare år

RSS

Besöksstatistik

Buzzador blog


Skapa flashcards