I fredags var jag ledig och ägnade i stort sett hela dagen åt att baka och förbereda för lördagens kräftskiva. Jag gav mig i kast med att en deg med ett särskilt mjöl - Manitoba Cream - som är ett 'proffsmjöl' om man läser bloggar där skribenterna barkar mycket. jag var ju tvungen att testa...

Degen blev vääääldigt seg och nästan ohanterlig. Men det jäste väldigt bra!

Brödbaket blev lyckat, dukningen magisk och kvällen blev varm och gemytlig. Ett särskilt tack till UMS som hade med sig en liten underhållade i form av sin son på 1½ år... Jag uppskattar att ha barn omkring mig och jag gillar också att mina vänner tar med barnen på aktiviteter som annars mest är för vuxna. Vi kommer ju helt klart göra det när vi blir föräldrar. För att vi vill ha vårt barn nära och för att vi inte kan lämna bort lillo som en "normal" familj hade kunnat.

Det som var annorlunda i år var att det var några ansikten som vi inte umgås med så ofta - och det "vanliga jänget" uteblev - men det gjorde inget alls. Mina systrar kom med sina respektive och jag gillar verkligen att umgås med dem nu när de är vuxna...

Min bror som över och vi talade lite om hans och sambons bröllop till våren - de är inte helt på samma våglängd och de borde tala om det. Att han inte kommer engagera sig till 100% för det är inte hans intresse, hans grej...
Jag berättade om hur vi hade det vid vårt bröllop. Jag engagerade mig väldigt mycket mer (tror att det är rätt vanligt!) men jag hade också veto att fatta vissa beslut och kunde inte kräva av maken att hans engagemang skulle vara lika starkt hela tiden. Han hjälpte till och de uppgifter han tog löste han med bravurs såklart. Jag frågade honom ständigt om hans smakråd och ofta godkände han mina förslag som våra gemensamma...
Tänk att vi vart gifta i två år nu... Det kändes som ett dumt val att vänta med bröllopet när vi bärjade prata adoption. Vår hemutredare ifrågasatte också varför vi väntat. Men vi hade ju siktet inställt på vårt land och då var inte antalet år som gifta det viktigaste. Vi ville hellre ha ett riktigt tervligt kalas och alla vänner och hela familjen samlade... Det var det viktigaste för oss. Att vi gifte oss av kärlek och lust till varandra. Inte för att det var nödvändigt för adoptionen.  Nu idag känns det klokt och bra. Det kostade! Men det var bra att ha något för tankarna då vi "köade" i Sverige. Det upptog väldigt mycket av min tid och mitt engamemang. När jag tänker bröllop så tänker jag självklart tillbaka till mitt eget och minns hur lyckat det var och hur härligt det var och vilken fantastisk dag det var. Och vilken fantastisk man jag har! Som står ut med mina idéer och mina nycker...

Imorgon, ny vecka. Septembers första. Det mörknar på kvällarna och nu ska vi sätta oss och boka resan! Om några veckor drar vi iväg på en liten tur... det ska bli så skönt!