Hade en härligt utekväll igår med underbara smarta kvinnor i min närhet. Jag har saknat dem så! Idag var det segt att stiga upp. Bara 2 plusgrader ute på väg till jobbet. Läste på en blogg att hen hade tagit bort en facebookvän pga en plump kommentar om just ordet hen i sin status och när jag sen öppnade Instagram hade ytterligare en person bland mina fb-kontakter ansökt om att följa mig.
Då bestämde jag mig för att inte låta varken han eller hon göra det. Så jag tryckte på det röda krysset. Och det kändes befriande. Varför i hela friden ska de ha insyn i min vardag.

Ett trist besked om att en nära vän blivit singel igen och en väns familjemedlem som opereras för en hjärntumör i detta nu. Vardag. Gott, ont, svart, vitt, bra, dåligt.
Det händer saker hela tiden och vissa leder till nya bra saker. Andra slutar olyckligt.

Jag tänker tillbaka på förra året - ett år som mamma har snart passerat. Jag har fått vara med om så mycket - uppleva så fina saker och lärt känna så många nya människor. Den allra viktigaste av alla dessa människor är ju min son. Min fina lilla plutt - som inte är så liten längre. Hans personlighet formas och vi påverkar honom mer än vi kan förstå. Våra värderingar, vårat sätt att tala, röra oss, uttycka oss i rörselser och tal. Denna lilla person suger i sig som en svamp och apar efter.
Det har inte bara varit lätt såklart men jag vill ändå minnas det fina, det underbara bubblande skrattet. Hur han säger "mamma" - hur han ser in i mina ögon och hur hans blöta pussar smakar!

Ljuvliga vardag.