Vi har ju ställt sonen i kö för förskola/dagmamma lagom till det nya året. Helst skulle vi ju valt att vara hemma ett tag till men eftersom vi gärna vill förlänga sommaren med föräldradagar även framgent och det ekonomiska tyvärr spelar roll blir det förskola i januari... Då har vi varit hemma drygt ett år och det känns lagom att han går 2-3 dagar i veckan till att börja med. Både jag och maken kommer gå ner i arbetstid. Vi kommer också försöka dela på framtida VAB så jämnt det bara går. Då jag ibland måste börja väldigt tidigt på morgonen kan det bli aktuellt med halva VAB-dagar för att båda ska kunna hinna med det man måste på jobbet också.

I vår kommun är det ok att ställa sig i kö till förskola 6 månader innan man behöver en plats och vi skickade in vår ansökan i sommar...

Igår tog jag tag i att ringa kommunen och höra hur det såg ut med förskoleplatser och kösystem. Det visar sig då att de förskolor som ligger i vårt närområde (ca 5-6 stycken) alla har fullt och flera utav dem har kö...
Jag förstår ju också att det är enklare att bli erbjuden en plats på förskolan när många av barnen börjar skolan på hösten och att det inte flyttas barn från småbarnsavdelningar till storbarnsavdelningar så ofta under terminen - eller ens i terminsstart i januari. Och jag inser ju också att det inte är någon större fara att vår son inte kommer börja på förskola i vårt närområde direkt. Det är ju först om några år som det kommer bli aktuellt att umgås med kompisar efter förskolan och på helger mm.
Men lite konstigt är det väl att man inte själv ska kunna välja när barnet ska börja utan helst ska passas in i ett system som redan finns från början. Barn är ju födda i olika månader och borde ju rimligen börja förskolan vid olika tidpunkter på året?

Ibland kan jag känna att vi som inte fött biologiska barn missar en hel del av en naturlig kedja. De flesta par som väntar barn blir erbjudna en föräldragrupp som ofta leder vidare till en grupp mammor som träffas på BVC eller öppen förskola. Föräldrar träffas och pratar upplevelser och problem under graviditeten och senare under småbarnstiden. Säkerligen får man (ovärderlig) information om utvecklingsstegen, sömntips, barnmatsrecept, tips och råd om förskolor och när och hur man ska ställa sig i kö och till vilka förskolor mm. Men om du adopterar finns inga färdigkonstuerade grupper att delta i. Jag vet inte hur jag ska tillgodogöra mig informationen utan att aktivt söka upp varje förskola i kommunen och ställa frågor.
Ett kort tag gick jag på vår lokala öppna förskola - där fanns en grupp som bildats under tiden kvinnorna var gravida - det pratades mycket om post-gravid-upplevelser och deras barn var då i samma ålder som sonen när vi fick honom - han var alltså nästan dubbelt så gammal och det var vi ensamma om. Jag kom liksom aldrig in i den där gruppen - hur jag än försökte och hade ambition att delta...

Bland våra vänner i trakten som adopterat finns inte några lika små barn. De har helt andra frågeställningar gissar jag. I många fall är det heller inte aktuellt med förskola riktigt än.
Det finns en rekomendation att vara hemma med adoptivbarn lika länge som barnet är gammalt när man får det...  Då har barnet en rimlig chans att knyta an ordentligt och få en grundtrygghet i familjen innan förskola/skola ska ta vid och föräldrarna återgår till jobbet. För sonen som blev vår när han var under 6 månader finns säkert minnen av hans tidigare liv med andra. Men då han inte har haft ett språk förrän han kom till oss blir det mycket svårare för honom att alls minnas detta när han blir äldre.
Någon skrev att man kan räkna honom som biologisk då han var så liten vid vårt första möte...
Det är en svår balansgång - vi kan inte utesluta att han inte behöver något extra för att han var så liten när han kom till oss.
När jag googlade lite om minne och spädbarn fick jag upp den här sidan och vill gärna rekomendera dem som funderar på adoption att läsa här - texterna är mycket bra tycker jag och tar upp flera avsnitt och aspekter om just adoption. Även vi som redan adopterat hittar välgrundad information och bra påminnelser här...

Åter till förskolan... Det är inte en liten bebis vi har hos oss idag - han är äldre, smartare, känsligare och så nyfiken och intresserad av att lära sig saker. Han kan redan så mycket och även om hans språk är outvecklat så förstår han långt mer än vad vi förstår att han förstår!
Det kommer bli en stor sak att börja förskolan - lika omtumlande och skräckinjagande för föräldrarna som för lite lilla barnet. Det känns hemskt att ens tänka att främmande människor ska ha hand om honom på dagarna. Läskigt...
Men samtidigt finns ett förtroende för pedagogerna, för personalen, för vetskapen om att han kommer ha det bra med sina nya kompisar och förskolepedagogerna.

Jag har funderat lite över det faktum att vi inte har haft barnvakt så mycket än (1 gång då han sov!) och kommit fram till att vi inte alls behöver stressa fram med det. Vi har hittentills inte behövt ta in barnvakt någonting men i helgen blir första tillfället då han på dagtid kommer tillbringa tid med mormor... Det kommer gå fint, det är jag övertygad om...

Jag behöver dina bästa tips om förskolestarten - hur tänkte ni med inskolning och vad berättade ni för pedagogerna om barnets bakgrund?
Hjälp mig lite här Tack! 

 

Åsa

18 oktober 2012 20:44

På förskolan där vi bor var det också lång kö, 25 barn var före våra. Vi yrkade dock på förtur på grund av särskilda behov och det fick vi också.

Vi har i princip inte berättat nåt alls om flickornas bakgrund för personalen. De vet att de är adopterade från Colombia och att det nu är två år sedan vi kom till Sverige. Vid förskolestarten förvarnade dock personalen om några tråkiga minnen som våra barn har från sitt barnhem och som de tidigarebrukade berätta om. Vi ville att personalen skulle vara beredda på dessa minnen så att de skulle kunna bemöta och bekräfta flickorna på ett bra sätt.

litenlangtan

19 oktober 2012 14:15

Tack för att du delar med dig Åsa - om inte så mycket för mig så för andra som får äldre barn som läser här... bra att personalen vet hur ni vill att dessa minnen ska bemötas - det hade ju kunnat bli så fel annars.
Dessvärre kan vi nog inte yrka på särskilda behov alls för vår son som nog kan räknas som "biobarn" i det här avseendet.
Jag hoppas att tjejernas minnen från förskolan alltid kommer vara ljusa och trevliga - de verkar ha en bra grupp!

 

Annika i Colombia

19 oktober 2012 03:43

Jag har inga förskoletips alls, men jag kan också sakna det där du skriver om. Här finns inte heller några föräldragrupper från BVC (finns ju ingen BVC) eller något sådant, och det vore fint ibland med ett sådant sammanhang.

http://colombialiv.blogspot.com

litenlangtan

19 oktober 2012 14:18

Det är ju bra att vår öppna förskola för adopterade finns - där kan man ju få tips på just detta såklart.
Men där är det inte så många som fått bebisar och därför kan man inte ställa sånna frågor till dem där.
Jag förstår att du saknar ett sådant forum - där kanske man mest pratar med sin barnskötare och sina egna föräldrar/svärföräldrar. De har ju kanske inte haft spädbarn att ta hand om på rätt många år...
Nätverka kan man ju göra på egen hand och du är ju driftig - sätt igång och sök rätt på andra mammor som också behöver samma bekräftelse! Eller så skaffar du andvändarnamn på www.familjeliv.se och närverkar med mammor hemma i svedala... :-D

 

TeachMom

19 oktober 2012 23:32

Vi ställde oss i kö redan när vi fått BB 2010 för att pojkarna skulle börja förskolan i januari i år, bara åtta månader efter hemkomst. Egentligen lite tidigt, men vi ville också stå i kö och få kötiden. Det fanns ingen plats, men efter lite dialog med förskolan fick pojkarna komma dit på allmän förskoleplats. Det innebar att de var där tre timmar/dag och hemma fredagar under våren för att sedan vara de enda två barnen som skulle tas in på heltid efter sommaren. Det blev en bra inskolning och jag tror att det var en bra träning för de dagar de har på förskolan nu.

Vi har egentligen inte berättat så mycket om deras bakgrund, lite om anledningen till att Storebror har haft dåliga tänder och varför Lillebror kallas för något som inte är hans svenska namn - hans smeknamn från Taiwan. :)

http://varforintejagocksa.blogspot.se

litenlangtan

21 oktober 2012 20:40

Tack för att du delar med dig! Vi står i kö sen januari (samma vecka vi fick personnummer) på en privat förskola - men de har också intag i aug...
Jag är iaf glad att vi tog tag i att kolla upp det här nu så vi är förberedda på att det inte finns plats dör vi vill när vi vill. Plats får vi nog, men inte där vi bor!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...