Det är dags att tänka på nyår - vi var bjudna till några vi känner lite granna och det hade nog varit trevligt att åka dit men det kändes ändå lite stökigt att ta med sonen, natta honom på plats och sen väcka/klä på/åka hem/klä av och natta om...

Därför blir vi hemma i år.
Vi äter väl lite gott, försöker hålla oss friska och kanske ser en film och struntar i vad alla andra gör...

Ett nyårslöfte måste jag ge mig själv iaf - att strunta i gamla vänner som inte finns där för mig längre och se mig om efter nya vänner och uppskatta de nya vänner som jag hittat och utveckla mina kontakter med dem!

Igår utspelades återigen en sak med "gamla vänner" som gjorde mig liten och ledsen.
Jag berättade för maken och han sa att jag kommer få precis det där jag saknar - fast av helt andra människor. Och han har rätt. Jag har fått precis det där jag saknat - fast från andra och det känns ju inte mindre bra för att det är från nya vänner. Tvärtom känns det jättebra!

Så jag måste inse att de gamla vännerna inte uppfyller de krav jag har på vänner och verkar inte sakna mig så då får jag helt sonika se mig om efter nya!

Som alltid blir jag otroligt imponerad av vår son - när det gäller så är han oftast med på noterna. Jag tänker läkarbesök, sprutor, väntrum, resor med bil, tåg, buss, flyg! Det har gått så himla bra alla gånger vi kräver lite lite extra av honom! Och det är så skönt att se!

Hemresan från svärföräldrarna gick bra - upp i svinottan, lång färd med diverse fordon och sonen har skött sig mycket bra hela vägen! Han tom höll sig från 2:an tills vi var 5 minuter hemifrån :-D fast det var nog mer tur än skicklighet! :-D

Soveriet borta har fungarar väl. Svärföräldrarna har sakffat en resesäng som extrabädd till sonen och då jag inte var där har han somnat bra iden. Men sen jag kom upp har jag nattat och då har han inte velat sova i sängen - förmodligen för att "tanka igen det han missat" med mig när jag inte vart där...

När vi kom hem och det var sängdags så trilskades sonen utomordentligt mycket och till sist drog jag honom intill mig och la mig "sked" med honom och först då kom han till ro och somnade in - djupt innesluten i min trygga famn! Mina andetag i håret och sitt huvud på min arm...

Sen flyttade jag över honom till sin egen säng och det var helt okej när han kom krypandes inatt och dunsade ner intill mig. Jag har ju bunkrat med en extra napp och en snutte på nattbordet så det fick han och en lätt puss på hjässan - och sen somnade vi om intill varandra!
MYS!

Årets första jul är avklarad... Barnet gick i spinn över tågbana och pussel, lego och en hemsk väska med figuren ur Cars! Jag fick för små byxor, fel halsband och en bok jag redan läst men jag ska nog reda mig med de gåvor jag fick!

Mina seconhandklappar föll i god jord och förutom att jag är förkyld igen - och det rejält - så har årets första jul gått bra! Men jag måste säga att jag saknar traditioner, julgodis, att julmaten står på ett separat bord och att alla är med!

Makens familjs traditioner är ju inte mina än och det krockar och kärvar lite som det kan göra...

Imorgon hoppas jag på fint väder och en härlig dag och sen hoppas jag vår hemresa blir bra... Det ska trots allt bli skönt att få komma hem efter några dagar borta. Hoppas ni haft en fin jul allesammans!

För fyra år sen skulle det varit otänkbart att ens krama mitt syskonbarn. Hon var inte alls intresserad av att leka, busa eller gosa med någon annan än sina föräldrar.
Sen vi kom hem med sonen har vi träffats rätt många gånger men båda har varit avvaktande mot varandra och det är ju trots allt rätt många år emellan dem.
Förra veckan där vi sågs var det fullt med andra människor också men igår var vi hos dem.

Jag blir faktiskt väldigt mjuk i hjärtat och får lite grus i ögonen när jag tänker på hur fint de lekte tillsammans igår. Hon pratar, hittar på och fantiserar. Han svarar jakande och hänger på så gott han kan...

Hon verkade tycka det var minst lika kul som han!

Jag ser framför mig roliga stunder framöver, kanske ännu mer när i takt med att han lär sig använda sitt språk!

På väg hem från en glöggfest dör ett jämngammalt har har petat i min sons ansikte med bilar under kvällen. Sonen är ju rätt timid och säger inte direkt ifrån. Inte barnets förälder heller som vind för våg lät ungen klättra varhelst den ville, äta och dricks allt den kom över och sitta i allas knä. Bara hem kunde fortsätta med sitt kändes det som...

Det slank nog ner både julöl och starkvinsglögg och vi var inte de enda med lite ilskna ögon i ryggen på föräldern iaf...
Nu återstår att se om vår son vaknar när vi kommer hem eller om det går att klä av och läggs på en gång...

Vilken tur att det inte blev värre... Vi hade besök, som befann sig på övervåningen. Sonen tog sig uppåt och jag skulle bara ta av lånkalaongerna och stod kvar nere. Plötsligt hör jag bara hur sonen faller och rasar ner för trappen! Som tur är faller han bara nån meter men landar med ansiktet på en kant med en rejäl bula på sidan av pannan som följd... Nåja. Det var inte så farligt men jösses vad rädda vi blev - allihop!

Den där trappen, i vinkel som gör det nästan omöjligt att spärra av på vettigt sätt. Och sonen som faktiskt tagit den galant så många gånger - då och då helt på egen hand då problem helt missat att han velat utforska övervåningen...
Well - från nu ska set aldrig hända igen!

Idag är det kallt. Maken har klätt på sonen hans vinteroverall. Fyndad på Tradera i en lite för stor storlek... 86... Men han kommer växa i den under vintern. Men både overall och fäll i vagnen hade inte funkat så de tog sulkyn med en filt i till öppna förskolan idag.

Vantar har han vägrat fram till nu men idag fick han acceptera dem...

Maken skickade en bild - vår lilla bebis är inte en liten bebis längre... Han är en liten pojke nu. I veckan har han varit på "pappis" och fått beröm av lekledaren där - att han plötsligt och snabbt lärt sig rörelserna till alla barnsångerna! Barnläkaren på uppföljningsmötet om hans astma kommenterade hans nya frisyr till maken och då visade sonen klart och tydligt att han förstod att det var hans hår det talades om... 
Även andra som träffar honom då och då tycker att det hänt så mycket. han förstår det allra mesta vi säger och jag tror faktiskt att det har med HUR vi talar till honom att göra. På några ställen står det att man ska tala till de små barnen med korta enkla meningar... Vi har nog gjort precis tvärt om. Vi pratar med honom som vi gör till varandra - i stort sett. han snappar upp nya saker hela tiden... lär sig fler och fler användbara ord och han har ett ordförråd som är väldigt stort - sen att han själv inte kan uttrycka så många ord är en annan femma. 

Igår hade han tex koll på att hans mjukiskatt låg på andra våningen så när maken frågade om han bytt nån blöja på kissen idag (det är tydligen nåt de brukar göra (!)) så gick han upp för trappan och hämtade katten, ner igen och in i badrummet för att hämta en ren blöja... han älskar ju redan att lyssna på långa sagor.  Vi läser om nalle Puh och om Mowgli, Bernard och Bianca och Robin Hood - alltså riktigt långa sagor. men han snappar upp och förstår nog det allra mesta om vad sagan handlar om...
Är det någon det är synd om vill han ofta peka och titta extra länge på den sidan och går gärna tillbaka - han har stor empati för andra och minns saker som hänt för länge sen...

Min kloka smarta lilla pojke - jag älskar dig så!

Jag är glad att jag har några vänner kvar som bjuder oss på deras barns kalas iaf...
Vi har idag firat en treåring men det hade vart fint om vi åtminstone vart bjudna till en tvååring...