litenlangtan

Inlägg publicerade under kategorin adoption

Av litenlangtan - 11 januari 2012 21:44

Flera gånger sen vi fick sonen har jag tänkt på hans biologiska mamma. Hur för mig ovisshet äntligen tagit slut och hennes knappt har börjat. Jag menar; hon kommer ju säkerligen alltid undra hur det gick för hennes barn. Hon kommer alltid fundera över hur han vuxit upp och om han kommer söka efter henne någon gång när han blir vuxen...


Jag är så otroligt lyckligt lottad som får finnas i hennes sons liv, att jag är den som får var där när han somnar på kvällen och när han vaknar på morgonen. Att jag ska få vara med när han firar sin första födelsedag, när han får sina första kompisar på förskolan eller i grannskapet, tar examen från första klass, gör sitt första mål i fotboll, hockey eller handboll kanske. När han presenterar sin första flickvän och får sitt första jobb...


Konstigt nog har ju allt gått så bra, från första stund har han känts trygg och nöjd med oss, med livet, med allt som händer omkring honom. Självklart är det ibland saker som han blir lite stressad av, som när vi var på vårdcentralen och de skulle ta blodprov osv. När vi träffar nya människor är vi restriktiva med närkontakten - han har det bäst hos oss just nu och det verkar som att våra nära och kära förstår och respekterar!
Men på hela taget har allt gått fantastiskt bra. Han är en tålmodig, envis, rolig, charmerande fantastiskt liten person! Jag är så lycklig över att få vara hans mamma!


Det som är märkligt är att det känns så naturligt att vara mamma, det är som om jag aldrig gjort annat än bytt blöjor, lagat barnmat, sjungit barnsånger och vyssjat och burit en liten plutt... Inget är särskilt "nytt" - trots att det säkert är över 20 år sen jag tröstade en liten. Mina vänners barn har ju så klart velat gå till sina föräldrar om något gjort dem ledsan. Men jag satt barnvakt åt mina systrar och grannarnas barn - men som sagt, det är över 20 år sen...


Idag har maken varit hemma själv med sonen på kvällen, jag har varit på en kurs... Han var så trött så det hade inte varit några som helst problem att få honom i säng iaf. Vanligtvis sover han 3 gånger per dag men den här veckan har han själv valt bort en sovpaus - till förmån för två längre istället... Det är så otroligt skönt att kunna ställa vagnen utanför dörren och ha uppsikt genom fönstret när han sover ute...


Det har vart en spännande första vecka som 'riktigt' föräldraledig. Jag har dessutom lokaliserat en gammal bekant - med nyfött barn - i grannskapet... Det bådar ju gott inför vinter och vår - det kanske blir en hel del barnvagnspromenader av det...




ANNONS
Av litenlangtan - 30 december 2011 20:17

Ibland orkar man summera året som gått och skriva något smart och klokt om det. Det är också en god idé att läsa tillbaka lite från tidigare år och känna in alla gamla känslor och glädjas åt att det går åt rätt håll eller tillockmed är mycket bättre framtidsutsikter som väntar en inför nästa år som komma skall.


För att återkoppla till saker som jag skrev om då så kan jag ju dystert se tillbaka på året och konstatera att jag är kvar på samma jobb. Men jag är nu mammaledig och kommer så vara fram och över sommaren.
Jag tror jag ska försöka komma fram till vad jag vill göra istället och förhoppningsvis komma igång och söka jobb om några månader eller så. Först vill jag kunna njuta av att vara hemma med min son och vara i den känslan. Jag har ju faktiskt planerat för min mammaledighet sen 2007/2008...


Relationerna så - mamma och brorsan har kommit närmare och närmare - det funkar jättebra numera och jag är så glad att jag släppt garden gentemot dem och kan lita på att de vill vara med mig och jag vill vara med dem...
Jag skrev i min förra årssummering att jag ville samla mod att tala med min pappa om en del saker...
Det gjorde jag - fast jag skiftade fokus på samtalet under min betänketid... Det var hursomhelst väldigt skönt att vara sann mot mig själv och berätta hur jag kände UTAN att försöka uppröra eller starta gräl.


Något som kändes tydligt och självklart i slutet på förra året var det jag sammanfattade i den här meningen:
"Men under 2011 kommer vår familj bli komplett och vårt liv ta fart på allvar"
När sommaren passerat kändes det inte lika självklart längre men det blev ju sant tillslut...
NU är han här och vårt familjeliv tog sin början under 2011 precis som jag hoppats.


Vänner har jag fått nya - och hittat tillbaka till några - och kanske tappat ännu fler. Men jag är överens med mig själv om att jag inte kan vika mig och göra mig till för att behålla vänner. Det måste finnas intresse och önskan om att bibehålla vänskapen med mig även från dem - jag kan inte tvinga dem att vara vän med mig...


Jag hade skrivit lite om min personliga utvecklingen - att jag skulle satsa på den under 2011. Jag kan inte påstå att jag dagligen tänkt på det där men det har funnits med mig under året. Jag har varit väldigt väl medveten om att jag utstrålar mer än jag tror och mitt humör avspeglar sig på alla i min omgivning. Om jag åtminstone försöker vara uppåt så blir den här dagen lättare att ta sig igenom. Jag har försökt vara mer tydlig emot min omgivning och tillåtit mig ha deppdagar. Men det har känts lättare att bära saknaden och längtan när man tänkt att man kommer närmare sitt barn för varje dag som går.


Så kom då dagen då vi blev föräldrar - först på telefon och sen i verkligheten...
Det har mest vart räkmacka för oss. Sonen är en glad liten plutt (även om han just idag inte varit någon solstråle) och vår tillvaro är just nu samlad - om några veckor börjar allvaret - jag ska ensam ta hand om honom på dagarn... :-D
Känslan är oslagbar - det är så härligt att mötas av hans soliga leende, se hans utveckling och höra honom härma ljud och riktigt suga i sig allt han ser och allt han upplever...
Det var en fantastisk avslutning på det här året att komma hem och få fira jul med större delen av min familj! Det kändes 'på riktigt'!


Vad har då 2012 att bjuda på? Jag ska vara mammaledig som sagt var. Jag har inga högtflygande planer direkt ännu - vi får se vad som händer, vi har ju knappt kommit hem och landat än.
Jag vill vara närvarande och njuta av stunder som ges. Maken ska vara hemma i höst och jag hoppas jag har något nytt jobb att gå till. Jag ser fram emot att "jaga" min son runt omkring huset och ha härliga grillmiddagar i trädgården. Kanske blir det någon liten "turné" i Sverige, Stockholm måste besökas och makens hemort likaså... Semester i Sverige blir det nog iaf... Det ska bli spännande att se vem vår son växer upp och formas till. Nu vet vi lite mer vad försutsättningarna är och det är upp till oss att finnas där för honom med kärlek, värme, respekt och förtroende.


Jag avslutar med att önska alla ni som läser ett underbart 2012! Hoppas alla era önskningar slår in!

ANNONS
Av litenlangtan - 23 december 2011 19:48

... gråtit så av glädje när vi efter 40 minuters stressfylld språngmarch mellan gaterna fått komma med vårt anslutande plan - ca 20 minuter försenade fick vi stiga ombord och slutligen landa på Landvetter! Fika, julmust, blommor och familjen - borta bra men hemma bäst. Jag önskar er en god jul - jag är oändligt glad att vara hemma och få möjlighet att fira jul med min familj!

Av litenlangtan - 16 december 2011 21:04

Domstolen har idag avgjort att sonen är vår på riktigt, så nu andas vi lite lättare och det ser ut som vi kan komma hem som planerat...


Ville bara skriva det.

Av litenlangtan - 16 december 2011 15:58

Jamen så lämpligt... ett litet tjaffs så här på fredag morgon...


Kan ha vart för att maken väckte lillen...


Hoppas det går vägen det som ska gå vägen idag...


Nu måste jag underhålla lilleman...

Av litenlangtan - 9 december 2011 17:41

En av de absolut tuffaste bitarna i längta-barn-svängen är ovissheten... Det börjar med ovissheten om det blir biologiska barn. Ovissheten om IVF verkligen funkar på en själv. Ovissheten ifall det ska ta sig eller inte...
Ovissheten om hur länge man måste vänta på att få skicka sina papper till det land man vill adoptera ifrån. Ovisshet om hur länge man måste vänta på barnbesked.


Nu har vi fått vårt barn. Vår underbara fina son - som gör att hjärtat klappar av lycka och värme när man ser på honom... När man hör hans små underfundiga nyfikna "uuuhh"-ljud när han vill något...


Ändå är våra dagar fyllda av ovisshet. När får vi domstolsbeslut på att han är vår? Ovisshet om vi hinner få klart allt innan domstolen stänger för julledigt? Ovissheten om vi hinner hem till jul?


Idag ringde vår kontaktperson och bekräftade att vi var accepterade i domstolen. Det innebär att domstolen inte behöver fler dokument för att fatta beslut om att han blir vår på riktigt. Nu har domstolen 10 arbetsdagar på sig att slutföra målet. MEN nu stänger ju domstolen om 5 dagar så det kommer bli väldigt tight att få beslutet innan dess - och vi kommer troligen inte hinna med vårt plan nästa vecka så vi har bett resebyrån boka om till den ett senare datum - men det blir väldigt nära jul...


Nu har resebyrån stängt och kan inte göra något förrän tidigast måndag... Då kanske våra biljetter är borta och det blir hemresa efter jul...


Jag vet inte vad som är bäst...


Det känns rätt tröstlöst just nu... Ovisshet är en jobbig känsla...

Av litenlangtan - 6 december 2011 19:25

Vi är lite olika min man och jag. Han är rätt nöjd med att vi är mycket för oss själva och att vi inte "hänger" med någon särskild familj här. Jag å andra sidan är en social varelse och gillar att snacka med nya människor osv men här känner jag att vi är lite ensamma. I söndags kom en annan svensk familj som verkar reko men de stannar förmodligen inte så länge då de kommer från en annan stad i landet och ska bara fixa ett svensk pass här...

De flesta övriga familjer har äldre barn eller pratar helt andra språk så det blir liksom inget flyt i kommunikationen...

Och så har vi då familjen som kom samtidigt med oss för över 4 veckor sen. De hade ju kunnat bli utmärkta vänner och bundsförvanter om det inte var för att de är lite konstiga. Låt mig kalla dem "familjen Skum".


Vi kände oss redo för att ta emot det här barnet; vi har handlat grejer, vi har skrivit packlistor, googlat alla möjliga tips och knep inför vistelsen i landet. Konsulterat vänner som adopterat från samma land OCH andra länder, konsulterat vänner som var på plats precis när vi skulle komma ner. Konsulterat boende i landet, konsulterat dem som adopterat tidigare år och tidigare i år... I stort sett de vi kunnat komma åt. 
Vi visst vad vi behövde skaffa, vad vi kunde hoppa över. Vi har läst böcker, jag har träffat flera som adopterat osv osv...


"Familjen Skum" kändes tyvärr lite oförberedda, lite dåligt pålästa och hopplöst "nutids-fjärmade" utan dator, utan reseplaner och med enda devisen - "vi MÅSTE hem snabbt"!!!


Våra barn kommer från samma barnhem (fast från varsin fostermamma) och vi blev föräldrar samma dag. Men till två väldigt olika barn. Vår lille kille är för det mesta glad, sover gott om natten, äter med glatt humör och verkar digga oss ganska väl redan nu för vi vågar goofa ur och fåna oss så han ska hållas på gott humör. Vi har fått en bra start. Han är ganska lätt att ha att göra med och är sällan ledsen. Är han det så är det oftast i anslutning till matning och då tystnar han när han får flaskan.


De har inte haft en lika lätt start - men det kändes väldigt konstigt att "Herr Skum" satt mer och tittade ner i vår vagn än i deras vid de gemensamma måltiderna. Hur "Fru Skum" nästan tilltalar vårt barn mer än sitt eget... I deras fall har barnet nästan varit som en 'sak', en detalj som ska följa med dem. Vi har prasslat med leksaker, fånat oss, räckt ut tungan, pussar och jollrat och gurglat och klappat händer mest hela tiden för sonen.


De vickar lite lätt på vagnen och tittar ner i densamma...


Hennes försök att konversera lyckas illa. Ibland har hon sagt saker som sårat:

"-Han kommer bergis bli en sån där som snusar eller röker..."

"-Han ser ut som en liten gangster..."


OM vår son?! Hur fan tänker hon? Var det ett skämt var det INTE kul...


De har klagat på rummet men ids inte be om ett annat trots att det finns gott om lediga rum. De har inget annat än den lilla TVn med inhemska kanaler att roa sig med på kvällarna. Jag vet inte ens om de läser böcker.


Igår var vi på återbesök på barnhemmet. Vi hade säkert fått plats alla 6 i samma bil dit men jag bad om en egen bil - jag vill helst inte ha så mycket med dem att göra. Som tur är har vi fått ett eget bord att äta vid för de första 2 veckorna satt vi vid samma bord som dem hela tiden - varje måltid och det blev nästan outhärdligt.
Jag kan inte vara artig och trevlig mot människor jag inte kan med och tyvärr märks det nog.


Antagligen handlar det mest om osäkerhet - eller att de är ovana vid människor de inte känner.
Och jag är ovan vid att tvingas umgås med människor jag inte tycker om. För det går tyvärr inte att välja.


Nu idag har jag tillbringat lunchtimmarna på rummet - sonen har tagit ett sent sovpass så maken fick gå ner och äta själv. Och tydligen fick han sitta jämte dem igen.


Om vi blir placerade med dem till kvällen så vet jag inte vad jag gör. Jag O R K A R inte hänga med dem...


Av den här enkla anledningen längtar jag hem - väldigt mycket!

Av litenlangtan - 5 december 2011 21:57

Det regnar...igen. Det har regnat varje dag som vi vart i storstaden men nu är det mer och ihärdigare...
Jag som hade ärenden idag - nu får det vara tills imorgon.


Idag kommer vi få besök av doktorn, sonens hosta vill inte ge med sig och vi vågar inte ge hostmedicin utan en läkarens ordination... Han kan ju vara allergisk eller något...


Stackars liten...


Lunchen var hopplös, pojkarna sover och jag har tråkigt...
Tänk om vår domstol kunde få för sig att vi var klara för att åka hem? Det hade vart något att liva upp dagen med... 


En annan dag ska jag skriva om ett foto som kommer betyda väldigt mycket för vår familj i framtiden...

Presentation


Jag blev mamma genom adoption. Bloggen startade 2010 med hemutredningen och fortsatte med en lång väntan på... ja vem skulle det bli?
Nu skriver jag om stort och smått om vardagen med en son född sommaren 2011 och hans lillebror som kom till oss 2013.

Följ blog

Följ litenlangtan med Blogkeen
Följ litenlangtan med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2017
>>>

Arkiv

Besökare sen 2011-07-01

Senaste inläggen

Kategorier

Fråga mig

1 besvarad fråga

Länkar

Vill ha barn

 

Sök i bloggen

Tidigare år

RSS

Besöksstatistik

Buzzador blog


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se