litenlangtan

Inlägg publicerade under kategorin adoption

Av litenlangtan - 16 augusti 2014 00:21

Är på fint ställe med fina människor som alla har öppnat sina hjärtan för barn som redan fanns!

Trots att mina 3 pojkar sover gott runt omkring mig kan jag inte riktigt komma till ro... Har åkt på en sommarförkylning och ligger efter med min träning...

Vet ju att jag borde försöka få vilan men det är svårt att somna borta ibland.

Det blir surt imorgon istället.,,

ANNONS
Av litenlangtan - 14 augusti 2014 16:58

Bar min ledsna 3-åring i Ergon på Skansen idag. Fick många konstiga blickar kan jag säga...

ANNONS
Av litenlangtan - 5 juli 2014 23:58

Ikväll har vi fått rå om vänner. Bjudit på middag i trädgården, god dessert och sen skjutsat dem hem!
De väntar på sin första... Och de har många frågor och tankar...

Snart är det deras tur att kasta om sina liv, släppa sitt eget ego och fokusera på det nya lilla livet.

Vås stora kom upp till oss tidigt ikväll och när jag inte ville göra kväll riktigt utan gick tillbaks till soffan vaknade han igen och ville ligga bredvid mig.
Där somnade han och nyss bar jag honom varsamt till vår säng.

Hans varma kropp intill min, hans snusande andhämtning intill mig och hans lilla hand på min arm. På min axel.
-är du där mamma?

Jag är här. I mörkret. Jag är tryggheten. Jag vakar över dig och låter inga faror komma nära dig!

Jag trodde ärligt inte jag skulle kunna ha en människa så nära mig när jag sov. Men det är tillochmed mysigt. Ibland kan jag inte komma till ro innan han finns där. Intill mig.

Min första. Min fina fina pojke! Jösses vad jag älskar dig!

Av litenlangtan - 1 maj 2014 23:28

Idag gjorde jag något för första gången som vuxen...
Jag mötte upp mina vänner och gick i första majtåget med F!.

Stora höll för öronen när människorna runt om oss skanderade för högt och då och då lämnade vi demonstrationståget.
Mest av allt fylldes jag av en stark känsla av att jag blev berörd.
Ut med rasisterna - in med feministerna ekade läng gatorna och som Adoptivmamma kändes det ända ut i hårtopparna att det här måste hända i årets val! Vi kan inte låta nazister och rasister koppla ett starkare grepp om makten i vårt land! Vi MÅSTE slänga ut dem ur maktens korridorer och förpassa deras anhängare till de mörka stenar i skogen de hör hemma!

Våra barn riskerar att få växa upp i ett kallt och ogästvänligt samhälle där människor särbehandlas på grund av var de råkade födas. Jag är medveten om att detta redan nu sker i Sverige men vi måste göra vad vi kan för att slå tillbaka mot de våldsamma krafter som vill försvåra för invandring, adoptioner och flyktingar!

Eftersom vi inte kunde höra så mycket av Gudruns förstamajtal traskade vi tillbaka till Linné där vi började och hängde på en innergård och grillade och kollade på när barnen lekte!

Maken och lilla anslöt sig och vi hade en skön eftermiddag i solen!
Imorgon kommer vänner ner från Stockholm som vi inte träffat på ett bra tag och det ska bli jätteskoj!
Hoppas vädret håller i sig!

Vad har du gjort idag?

Hmm

Av litenlangtan - 24 mars 2014 13:19

Mötte en pappa på lekplatsen med två små barn i samma åldrar som mina ungefär. Vi kom att prata om allt möjligt och jag nämnde sonens födelseland och då vaknade hans nyfikenhet och han frågade vidare...

På nåt sätt uppfattade jag det som att han ifrågasatte kostnaden för adoption kontra den "vänliga" handling vi gjort för att ta oss an ett barn som inte hade våra gener...

Jag sa att jag inte uppfattade det som någon samaritisk handling utan att vi helt självisk bara följer vår dröm om barn och familj - till ett lite högre pris än andra bara...

Jag sa att om man vill adoptera av solidariska skäl blir man nog knappast godkänd av myndigheterna idag. Detta förvånade honom men jag försökte att inte låta överlägsen utan förklarade sakligt hur det fungerade.

Det är andra gången jag stöter på det här med att människor tror att vi adopterat för att vara snälla mot ett utsatt barn...

Vi har fadderbarn för att vara snälla mot utsatta familjer i den by där de bor.
Men vi har adopterat för att det var det sätt vi kunde bli familj på. Av rent egoistiska skäl. För att vi ville vara som alla andra - för att vi skulle få barn.

Det skrämmer mig faktiskt lite att det finns människor som fortfarande tror att det är av solidariska skäl adoption finns...

Av litenlangtan - 17 januari 2014 23:25

Ikväll tog jag fram alla papper och dokument från sonens adoption. Jag var nyfiken på de bilder vi har - och jag hittade det jag sökte...

Men jösses vad känslosamt det är att plocka fram de där grejerna. Med tanke på hur liten han var när vi fick honom så tänker jag så sällan på tiden innan han kom till oss. Den är ju så kort och han har ju inga minnen han kan berätta om.

Hans fostermamma har skrivit och fotat för att beskriva honom och det känns ändå rätt konstigt att både en och två kvinnor kallat honom sin innan mig. Eller ja; hans biomamma tänker nog på honom fortfarande som sin son. Det hade jag gjort...

Vi var på öppna förskolan för adopterade idag, vi är rätt många från den tiden vi var där regelbundet, som fortfarande går dit ibland. Idag pratades det om återresa - jag längtar faktiskt efter att återse det landet. Trots att det inte var länge sen vi var där! Men det kommer alltid ha en väldigt speciell plats i mitt hjärta såklart.

Och därför blir jag ofta särskilt glad och upprymd över att följa de som bloggar om sina adoptionsresor dit! Ikväll reser en familj ner för att hämta en flicka från samma barnhem som vår stora pojke! Än en gång ska jag få följs med in i rummet där våra ögon först möttes! Det ska bli spännande och häftigt!

Av litenlangtan - 23 december 2013 08:48

Julstämning är lika med noll med ett gröngråbrunt landskap. Det regnade dessutom i går kväll. Det luktade inte hyacint i köket utan rå lök...
Men det ser mysigt ut på långt håll när man kommer gående i mörkret och ser alla lyktor, lampgirlanger och ljusstakar i fönster och trädgårdar.
Klappar är inhandlade, inslagna och mottagna och skickade.

Årets julkort är postade, barnen fick klä vår glesa plastgran under ivrigt påhejande av mig bakom kameran...

Julkort är också postat till min enda levande gamla släkting - som ett ynkligt litet tack för den extremt generösa julgåva jag fick till familjen.

Jag var övertygad om att hen satt en nolla för mycket på banköverföringen!
Jag var tvungen att ringa banken för att kolla om det skett nån mer insättning än den jag väntade på.
Tacksamhet är det jag känner - och lite förvåning, hen har ju aldrig tidigare visat vare sig intresse eller generositet... Men alla kan ju ändra sig.

Jag är också tacksam över att vi inte ska resa till makens hemtrakter den här julen. När jag var på väg till stan i lördags och såg stressade människor med överlastad packning kände jag frid. Vi ska till min bror. Och åker hem samma kväll. Skönt!

Apropå brorsan så har både han och hans fru verkat stressade, de har knappt svarat på telefon eller SMS om vad de behöver hjälp med till jul.

Vår mamma har fått vara sambandscentral och nu tror jag vi har koll!

Mamma var här i helgen och passade barnen på kvällen. Jag och maken hade redan förra helgen tänkt gå på bio - men då härjade ju nån form av magsjuka här (3 av 4 blev sjuka tillslut) och nu höll det på att falla på förkylning och ont i halsen. Men vi körde iaf. Jag och maken fick skrovmål på stan och se en efterlängtad biofilm. Det var läääänge sen vi var på bio!

Juletid är ändå väldigt speciell när det kommer till familjeliv och barn. Ingen tid på året är så "fixerad" kring barn som jul. Julkort med barn i luva, klappar, jullovsaktiviteter och juldagspremiär på barnfilm...

För två år sen var vi någonstans i luften på väg hem med vårt första barn. En resa som jag inte alls är sugen på att göra om, för den stressen var inte rolig. Men känslan av att ha svensk mark under fötterna och möjlighet att få vara med familjen på jul var obetalbar!


Jag kan ändå känna längtan till Landet för de vet minsann hur man first jul! Där pågår firandet under hela december - med ljus, musik och obscena mängder sprit och dans!

Det glädjer mig att veta att några som väntat väldigt väldigt länge fått sina barn i det land som gett mig min son!
En har fått träffa det barn i Ryssland som förhoppningsvis ska bli ett lillasyskon om allt faller ut väl.
Några som drabbats av många turbulenta svängar kring sin adoption har fått ett positiv besked och jag hoppas att deras långa väntan snart är slut!

Jag önskar oss alla en god jul och ett gott slut. Nästa år ligger snart för dörren - ett bättre år för mig hoppas jag. Det har varit ett tungt år för mig på många sätt - jobbmässigt, sorgen efter pappa som inte hunnits med, med vänskapsrelationer och även som mamma. Jag är inte den jag vill vara, jag kan så mycket bättre! Om jag får några bitar på plats är jag övertygad om att andra följer med.

Julefrid till oss alla!


Av litenlangtan - 7 november 2013 09:46

igår kväll hade vi tjejmiddag. Det var första gången på över 1 år som jag träffade R.
Vi har ju haft flera middagar inplanerade under året som gått men det har alltid blivit så att hon ställt in i sista sekund, även då hon själv initierat att flytta träffen till ett visst datum.

Nu förla vi middagen till en veckodag istället och nu gick det ihop. Jag hade nog inte förväntat mig något särskilt från hennes sida men jag blev faktiskt överraskad över hur "kall" hon var.
Och hur lite mitt föräldraskap tycks räknas.

Vi var hembjudna till en tjej som blev mamma till sitt första biologiska barn i år. Dessförinnan är hon "styvmamma" till en 5-åring. Självklart hade jag med mig en liten present till hennes bebis - för att välkomna hen till världen och för att jag anser att det är en fin gest när man träffar en väns barn för första gången...

Jag hade inte räknat med att få någon present av de tre av mina vänner jag inte sett sen stora fyllde ett år förra sommaren. Trots att jag också blivit mamma igen i år...

Middagen var trevlig, mycket anekdoter om våra barn naturligtvis. Några gjorde uppplaner för deras nästan jämnåriga barn att träffas. Jag fick skjuts hem av A - som jag ju faktiskt HAR träffat några gånger sen förra året - men jag kände mig besviken på R.

Sist jag tänkte och grubblade och grunnade på henne var när vi bjudit in till kräftskiva och hon tackade nej i sista stund - vad annars - och vi kom att prata lite om henne under kvällen. Det var jättesvårt att sova under natten och jag skrev ytterligare ett brev jag aldrig kommer skicka till henne.
Jag saknar hennes klokhet och jag saknar att hon finns som en naturlig del av mitt liv.

MEN jag tycks inte saknas i hennes liv. Och då får det väl kvitta.

Det ledsamma är att jag inte längre känner hennes barn och att hon verkligen inte lyft så mycket som ETT finger för att lära känna mina...

Hon fanns där för mig under tiden jag väntade barn, under alla långa år av barnlöshet. Men nu när jag är mamma, precis som hon, då är jag ensam.

Så var det med det.

Presentation


Jag blev mamma genom adoption. Bloggen startade 2010 med hemutredningen och fortsatte med en lång väntan på... ja vem skulle det bli?
Nu skriver jag om stort och smått om vardagen med en son född sommaren 2011 och hans lillebror som kom till oss 2013.

Följ blog

Följ litenlangtan med Blogkeen
Följ litenlangtan med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2017
>>>

Arkiv

Besökare sen 2011-07-01

Senaste inläggen

Kategorier

Fråga mig

1 besvarad fråga

Länkar

Vill ha barn

 

Sök i bloggen

Tidigare år

RSS

Besöksstatistik

Buzzador blog


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se