Det regnar och vi sitter bara inne och ugglar... Jag har som tur är ett roligt spel som utmanar hjärnan på min telefon och maken roar sig med sportsidor och medhavd DVD...
Svärisarna har jobbat de allra flesta dagarna trots att vi vart här vilket vart skönt då vi kunnat vakna i lugn och ro och göra som vill på dagarna... Inte för att här finns så mycket att göra...
Igår var det nån slags stadsfest nere "på stan" men vi orkade inte gå...
Känner ni igen känslan av att man inte vill möta gamla bekanta och gårdagens vänner? Jag riskerar ju inte att stöta på några som jag känt men jag känner väl igen känslan. Ville jag höra av mig och umgås med dem så skulle jag väl det?! Därför gillar inte jag att gå på torget hemma heller...
Inte för att jag gör det så ofta heller så jag riskerar sällan att råka på folk jag känt. Men maken säger ju likadant... De han umgås med härifrån var iofs uppe samtdigt nu så dem har vi träffat lite.Idag har vi fikat med makens vänner som bor i Stockholm och kelat lite med deras 1-åring...

Igår grillade vi och makens något konservativa styvfar smakade hemgrillad kycklingfilé och grillad Halloumi för första gången... Jag älskar att skojja med honom och placerar helt sonika smakbitar på hans tallrik... och det var ju försvånansvärt gott! Kanske tom så de skulle kunna överväga att grilla kycklingfilé själva nån gång?!
Kors i taket tyckte alla och han vet att vi driver med honom - men det får han tåla...

Efter maten åkte vi över till makens äldsta nu levande släkting... eller ja, styvpappans släkting... Men hon och de andra har ju aldrig gjort någon skillnad på barnen och betraktar honom som sin egen såklart... Vi fikade och drack kokekaffe :-D
Vi samtalade om allt och lite till! Om hur barnafödandet såg ut på den tiden för sisådär 80 år sen... Hon hade 8 syskon och 2 miste livet väldigt ungt, de var inte ens 1 år...
Själv har hon inga barn och har kanske aldrig saknat några heller - släktiingarna har alltid hållit ihop och värnat om varandra och hjälps åt i den mån de kan fortfarande... Stort hus har hon och ensam är hon med sysslorna nu...
Hon frågade också om vår adoption på ett fint sätt... Hon var uppriktigt intresserad och det kändes väldigt bra - på något sätt så kan de det där med uppriktighet och att vara nyfiken utan att lägga näsan i blöt eller vara påträngande eller säga plumpa saker...

Jag tyckte väldigt mycket om ett inlägg om prislappen för att få ett barn hos Kvarnlyckan...
Jag skulle vilja lägga ut en länk till det på Facebook och bara se om någon enda människa skulle våga kommentera min länk. Jag kan känna att jag skulle vilja skrika ut det faktum att vi väntar barn vi också - fast vi vet inte när det komma...
Låg vaken länge inatt - dels efter en väldigt bra och skrämmande bok som heter "Hypnotisören" av Lars Keppler, som faktiskt handlar om ett barns försvinnande och de mycket starka krafter som har med anknytning att göra och avsaknaden av ett barn... läskig och läsvärd! Jag älskar deckare och kriminalromaner...
Dels för att jag klurar på saker kring mina vänner och deras brist på intresse kring oss... igen... men det smälter liksom inte undan...
Det blir mer och mer sårigt igen... Jag kan översköljas av apati och sorg över att inte få vara med om det fantastiska i att vara gravid...
Samtidigt som jag ser fram emot att få bli mamma till ett annat barn. Att få bilda ett starkt och älskat band med ett främmande barn... Jag ler av glädje när jag ser bilder på Helgas två små pojkar... Äntligen har Brummelisa berättat om sin son och det gjorde mig varm i hjärtat...
Det händer ingenting men ändå så mycket. Så många tankar att sortera ut och skriva ner...
Jag är både glad och ledsen på samma gång för att Maja gräddnos ska separera... Jag är glad att Kix med make har tagit steget och berättat för sin bror och sina svärföräldrar om deras adoptionsplaner! Jag börjar bli lite nyfiken och smått skräckslagen inför utskottets möte nästa vecka... Men det ska väl gå fint hoppas jag. Hur som helst så har vi planerat att gå på finrestaurang nästa lördag för att fira att medgivandet är vårt!
Så så får det helt enkelt bli!

Nu blir det snart familjemiddag med svärisarna och sen vet jag inte vad vi ska hitta på ikväll? Det regnar ju...