Idag ringde klockan och jag kom upp i tid och till jobbet i tid...

Kvällens som igår var ganska loj - skönt att bara göra ingenting... 
Det känns som om man verklien behöver vara lite ledig...
Jag fick lagt upp alla bilderna från Bryssel och jag tänkte på hur mysigt och roligt det är att resa... Och så längtar jag efter kommande resor...

I höst har vi planerat att åka till Milano - maken är stort fotbollsfan och har Inter som favoritlag... Vi har ju pratat om det här att åka ner till Italien och se en match länge och till hösten ska vi göra det...
Som med allt så är det skönt att kunna planera - men matchprogrammet släpps inte förrän om nån månad och det är NU biljetterna är billiga...
Dilemma...

Semester om tre veckor... Vi åker upp till makens släkt för några dagar - samtidigt kommer två av makens barndomsvänner vara där vilket är gott för då kommer vi hålla oss sysselsatta... 

Planen är iaf att vara klar med målandet när semestern väl kommer för att slippa göra det på vår ledighet...

Jag kan längta efter en annan resa... En lång och omvälvande... den vi ska göra till vårt barn... 
Jag ska börja spara semester nu och vi har satt in alla årets sparpengar på ett konto som förra året hette "bröllopskontot" - nu heter det "adoptionskontot"... Vi kan ju lägga undan 2000-4000 per månad iaf till adoptionen och jag hoppas vi ska kunna spara ihop en hel del så vi slipper ta så stora lån när det väl blir aktuellt. Det där med flytt känns avlägset. I dagsläget kan vi spara in många tusenlappar på att vi båda bor nära jobbet, har medhavd lunchlåda, sällan spenderar så där jättemycket pengar och det enda vi egentligen unnar oss är att bo bra och resa lite...

Jag kan inte se ett enda rimligt skäl till att flytta i dagsläget. Vi skulle få en mycket högre boendekostnad och kanske behöva bil och det skulle bara innebära att våra sparade pengar äts upp och vi måste låna ännu mer... för att sen låna ännu mer...
Näe, förklara för mig hur adoptionsvärlden ser på oss som föräldrar - är vi inte värdiga att ta hand om ett barn om vi värnar om vår ekonomi och framtid? Oron för att inte kunna fortsätta leva i normal standard och skapa förutsättningar för ett gott liv även med barn. Och med gott menar jag ekonomiskt gott...

Näe, jag har fortfarande inte hört något från vår hemutredare och det känns orväckande...
Igår tänkte jag kanske inte så mycket på det iom att jag höll på med avslutande delar på inventeringen...
Nu vet jag inte ännu hur inventeringen har gått. Jag tycker allt är en enda röra och inget stämmer... jag har säkert gjort något fel...

Idag kan jag inte tänka på annat än vår hemutredare och varför hon inte ens har svarat på vårt mail... Å andra sidan så har hon vart väldigt dålig på att svara på mail kom jag på... de gånger vi har mailat henne tidigare - har det slutat med att maken ringt upp och frågat henne samma fråga som mailet innehöll...
Jag sa till maken igår att vi får ringa om vi inte hört något innan fredag... Det är imorgon det...

Jag längtar efter semester...