litenlangtan

Inlägg publicerade under kategorin Barn

Av litenlangtan - 14 november 2013 08:49

Lillebror somnade rätt snabbt och tryggt i sin säng. Så långt inga problem.
När storebror skulle lägga sig blev han ledsen för tredje kvällen i rad. Det brukar sällan vara problem vid läggdags så detta är nåt nytt.
45 min senare hörde vi gråt från sovrummet. Vi gissade på lilleman - i så fall för 3:e kvällen på raken. Men det var stora! Som gallskrek!
Tig upp honom och lyckades lysa med ficklampa ner i svalget på honom och jodå, han är också drabbad. Han fick flytande Ipren och sen somnade han om i min famn. Detta var länge sen han gjorde, han är ju inget litet knytt längre - långa armar, långa ben!
Bar ner, bäddade om och L's mig bredvid. Smög upp för att gå på toa.
- mamma... Hördes från sängkläderna...
- jag måste bara gå på toa, jag kommer tillbaka strax...
-Mmm.

Tidigare har jag fått släpa med mig stora och kissat med honom i famnen för att bli lämnad av mamma när man är sjuk, om så bara för 30-40 sekunder, har varit en omöjlighet. Men nu gick det bra.

Natten har faktiskt varit bättre än vi vågat hoppas. Alls 4 har sovit, inte perfekt, men inga uppvaknandet, fram till 06:30. Maken fick lov att gå till jobbet då stora deklarerade;
- ja måj bja!

Nu leker de på golvet, frukosten är avklarad och vi ska strax klä oss och gå ut lite och leka.
Blir det inte värre än så hör idag så överlever jag!

Av litenlangtan - 13 november 2013 17:39

Sitter i tvättstugan och hör hur det knakar i golvplankorna av att mina barn far omkring och hur de slänger/kastar/tappar saker hela tiden däruppe.

Jag smög undan en stund och njuter av att bara vara helt jävla ensam.
Jag orkar inte.

Lilla är inne på typ 5 dagen av sjuka. Först feber och dålig sömn och jag trodde det var de illvilliga tänderna jag känner i överkäken...
Men i söndags kom prickarna. Snabb googling, misstänkt likt höstblåsor.

Men herre jevlar vad mycket det blev. På benen. Känns ovanligt - så igår ringde jag till barnkliniken. På vårt vanliga ställe fanns inga tider så jag ringde vidare. Och fick en tid - 12 minuter senare...
Som tur var hade jag en bil att tillgå! Hämtade bilbarnstol i källaren och susade dit. De trodde också det var höstblåsor - eller hand, foot and mouth som det hette när jag var liten.

De tyckte också att det var ovanligt mycket prickar, på ovanliga ställen. Men det liknade de ovanliga varianterna av höstblåsor de sett.

När vi kom hem ringde dagis och sa att stora vägrat äta och vart lite knepig men att han sov nu.
Jag lovade hämta honom så fort han vaknat och visst hade han feber igår eftermiddag.

Så dagen som idag har vart rätt jobbig. Två krassliga små som gnäller och vill vara hos den enda mamman. Samtidigt! Det har ändå gått rätt ok. Men jag behövde smyga iväg en stund och bara höra på husets ljud, trafiken utanför och de underbara barnen som leker ovanför mitt huvud.

Eftersom jag fått vänta och längta så jävla länge på mins fina barn ondgör jag mig inte offentligt över småbarnstidens baksidor. Här är väl snart bara jag som läser så det kan väl inte vara nån fara att skriva att man längtar hett till nästa vecka när de är friska igen. Tills nästa förkylning dyker upp. Eller vinterkräksjukan. Eller löss.

Av litenlangtan - 10 november 2013 19:24

Tanken har slagit mig - att vara djärv och bara plocka bort blöjan för stora.
Han har gått på pottan varje morgon hela veckan och det har tagit kortare och kortare tid för honom att "komma till skott".
Jag pratade med någon som kan mycket om små barn och hon sa att 'då är det ju bara att sluta med blöjan då' och eftersom vi är lediga från förskolan fredag-måndag tänkte jag att vi provar.

På torsdag eftermiddag när vi kom från förskolan tog jag bort blöjan och erbjöd honom kalsongerna istället. Det gick fint. Jag kände mig som en papegoja hela kvällen men han accepterade det.
På fredagen var vi på förskolan för adopterade en stund då vi stämt träff med bekanta där och när vi kom hem från det bytte vi återigen blöjan mot kalsonger. Vi hade en liten olycka under lördagen. Men på hela taget gick det toppenbra! Även att vara ute...

Nattblöjan var torr i morse och idag har han själv sagt till två gånger att han behöver kissa. Det känns som en säkerhet att behålla blöjan på natten ett tag. Den brukar vara tung av kiss på morgonen men om den fortsätter vara torr när han vaknar framöver tar vi nog bort den också snart.

Planen är att vi fortsätter med bara kalsonger imorgon måndag och jag ska ringa till förskolan och höra med dem hur de brukar möta barnet i det här. Han har inte sovit middag varken lördag eller söndag så jag vet inte hur det fungerar på vilan utan blöja. Vi får se hur det blir med den saken imorgon när jag är själv med båda barnen hela dagen.

Det känns som om det gått väldigt lätt. Tur för oss att vi har flera pottor - så vi kan ha en uppe och en nere. Vi har inte testat att kissa på en toalett än, och han har heller inte kyckats kissa ute. det känns som om det är en nödvändighet för att röra sig nere i centrum, gå och handla, åka buss mm.
Vi får nog uppdatera vårt klädförråd med lite mer kalsonger och mjukisbrallor som är lätt att själv ta av och få på. Speciellt på förskolan där det nog kommer ske lite olyckor i början gissar jag.

Både igår och idag har han inte haft regnbyxor på utan endast överdragsbyxor IFALL de skulle behöva komma av fort när vi lekt ute. Men de håller ju inte tätt på samma sätt som regnkläder för deras lek på förskolan.

Hur har ni andra gjort med blöjstopp - hemma först och på förskolan sen? Blöja ute och pottan när ni är inne? Jag vet att det inte är den ultimata årstiden för att sluta med blöja men nu känns det som att han faktiskt är redo och vill det här själv.
Ge mig råd och era tips tack! 



Av litenlangtan - 7 november 2013 09:46

igår kväll hade vi tjejmiddag. Det var första gången på över 1 år som jag träffade R.
Vi har ju haft flera middagar inplanerade under året som gått men det har alltid blivit så att hon ställt in i sista sekund, även då hon själv initierat att flytta träffen till ett visst datum.

Nu förla vi middagen till en veckodag istället och nu gick det ihop. Jag hade nog inte förväntat mig något särskilt från hennes sida men jag blev faktiskt överraskad över hur "kall" hon var.
Och hur lite mitt föräldraskap tycks räknas.

Vi var hembjudna till en tjej som blev mamma till sitt första biologiska barn i år. Dessförinnan är hon "styvmamma" till en 5-åring. Självklart hade jag med mig en liten present till hennes bebis - för att välkomna hen till världen och för att jag anser att det är en fin gest när man träffar en väns barn för första gången...

Jag hade inte räknat med att få någon present av de tre av mina vänner jag inte sett sen stora fyllde ett år förra sommaren. Trots att jag också blivit mamma igen i år...

Middagen var trevlig, mycket anekdoter om våra barn naturligtvis. Några gjorde uppplaner för deras nästan jämnåriga barn att träffas. Jag fick skjuts hem av A - som jag ju faktiskt HAR träffat några gånger sen förra året - men jag kände mig besviken på R.

Sist jag tänkte och grubblade och grunnade på henne var när vi bjudit in till kräftskiva och hon tackade nej i sista stund - vad annars - och vi kom att prata lite om henne under kvällen. Det var jättesvårt att sova under natten och jag skrev ytterligare ett brev jag aldrig kommer skicka till henne.
Jag saknar hennes klokhet och jag saknar att hon finns som en naturlig del av mitt liv.

MEN jag tycks inte saknas i hennes liv. Och då får det väl kvitta.

Det ledsamma är att jag inte längre känner hennes barn och att hon verkligen inte lyft så mycket som ETT finger för att lära känna mina...

Hon fanns där för mig under tiden jag väntade barn, under alla långa år av barnlöshet. Men nu när jag är mamma, precis som hon, då är jag ensam.

Så var det med det.

Av litenlangtan - 4 november 2013 08:56

För två år sen fick vi hålla vårt barn i armarna för allra första gången! Det var en obeskrivlig känsla. Vi var nervösa men ändå lugnade. Vår till synes ändlösa väntan på barn skulle ju vara över! Vi visste på ett ungefär hur allt skulle gå till. Vi skulle sitta i samma rum som så många andra familjer före oss. Men i samma sekund som han blev överlämnad till oss skulle vi påbörja vår egen historia, vårt eget öde och familjeliv!
Lycka och skräck i samma andetag. Tänk om han inte skulle gilla oss?

Men det har gått så bra! Vi har nu en verbal, sprallig, artig, strulig, kaxig liten 2-åring som är full av upptåg!

Samma vecka, för ett år sen fick vi så också veta att vi skulle bli 4. Vi hade ganska precis landat i att vara en familj på tre. Vi hade inte just börjat längta efter ett barn till.
Det har så smått varit en kaotisk resa men idag känner jag tillit till att vår familj kommer att funka även som fyra. Det KOMMER bli bra. Vi är inte framme än, men det ska bli bra.

Flera gånger i gångna veckan har jag faktiskt tänkt att NU är vi fyra. Att vi alla hör ihop och att känslorna djupnar mer och mer för oss. Allihop. Tillsammans.

I två år har jag varit mamma och det är på många sätt otroligt slitigt OCH helt fantastiskt!

Sonens ord i bilen i går sammanfattar det ganska bra:
- jag blir galen på dig mamma för jag älskar dig!

Av litenlangtan - 24 september 2013 15:54

Helgen har vart fylld av både bra och dåliga upplevelser... Lilla har sovit riktigt krattigt och stört oss andra. Vi har vart på kräftkalas och träffat gamla vänner - kul men också påfrestande... Natten mellan lördag och söndag sov jag bara 2 timmar och jag trodde att söndagen skulle vara helt körd men som tur var var vi två hemma och kunde hjälpas åt.

Måndag morgon. Barnen har sovit ok. Frukosten gick lugnt till och jag packade vår väska med nödvändiga attiraljer för utflykt till närbelägna turiststället. Stora har lärt sig massa nya saker i helgen; att behärska balanscykeln, klättra upp på en stor rutchkana utan hjälp och att fånga bollar mellan händerna.
Så - balanscykeln packades under vagnen och så drog vi iväg. Jag och stora valde fika och sen vaknade lilla lagom till att få lite mat. Sen gick vi allihop på toa (3 personer på en toalett) men det gick bra...

Vi fortsatte vår tur, stora cyklade på både uppför och nerför - vi var båda stolta över hans framsteg!
Sen lastade vi på cykeln på barnvagnen och så puttade jag dem hem. Bpda somnade och jag fick tid att träna och hänga tvätt.

Eftermiddagen fortsatte med att maken hämtade ut mina nya löparskor och jag fick testspringa dem innan jag nattade lilla...

En perfekt och underbar dag med barnen. Inga utbrott och inga psykbryt. Bara rofyllt sammarbete och en härlig dag helt enkelt.

Idag har det vart annorlunda. Trots att vi sovit ok så har hela dagen vart skit. Att lämna stora på förskolan funkade som tur var jättebra - men lilla har grällt och klagat och vart allmänt skitsur hela dagen.
Han har ätit ok och sovit en stund på förmiddagen men ändå. Bara gnöl. Och de här långvariga gnällorgierna gör mig på dåligt humör också. När man bär, leker, matar, tröstar, byter blöjor, klär på för kallt barn och klär av för varmt barn. Kollar tom om det är feber i kroppen? Men INGET är bra... bara g n ä l l...

Vitt och svart alltså...

som natt och dag.

himmel och helvete...


örk.

Av litenlangtan - 20 september 2013 18:59

Maken kom hem efter en transportlöpning från jobbet. Han hade kommit i närkontakt med en geting på vägen. Hans livs första stick...

Jag svidade om till löparkläder och skickade in honom att klä på sig torra kläder - då ropar han in mig och visar upp sin kropp. Han har fått stora kliande nässelutslag överallt och vi misstänkte allergisk reaktion.

Min make utvecklade panikångest som reaktion på beskedet om våra barnlöshetsprobkem för många år sen och han räknar sig som frisk från det sen länge. Men när kroppen beter sig överraskande blir han skiträdd. Så han fick en släng av gammal panikångest över att plötsligt inte ha kontroll över sin kropp och jag ringde en granne och han fick skjuts till akuten! Vi har ju två små som ska i säng som vanligt.

Men fy vad jobbigt det var att skicka iväg honom med ångesten och skräcken lysande ur ögonen...

Nu har han fått medicin och ligger och vilar på sjukhuset. Hoppas han får komma hem snart!
Läskigt när man inte kan följa med sin älskade helt självklart och stötta när han blev så rädd. Läskigt att plötsligt befinns sig i en situation som man liksom inte var herre över...

Av litenlangtan - 20 september 2013 08:44

Igår kväll kändes lillebror varm och jodå, han hade feber...
Han var jättetrött och ledsen vid läggdags men somnade lugnt i min famn på 5 minuter. Kvällen förblev lugn och vi la oss i vanlig tid. Vid 01.30 vaknde lilla och var ledsen så jag tog med honom upp. Vid 03:30 somnade han såpass hårt så jag kunde lägga över honom i resesängen som står uppställd sen sist vi hade sömnproblem. Jag la mig på soffan och försökte somna själv... Vid 5-tiden vaknade lilla igen och grät. Då kom maken upp för trappan för att avlösa! Fick dock sällskap i sängen av storebror vilket alltid innebär lite sämre sömnkvallitet...
Idag verkar febern som bortblåst så vi får väl se fram på dan.

Lite taskig tajming för sjukdomar då vi ska på kräftkalas imorgon!
Vad ska du göra i helgen?

Presentation


Jag blev mamma genom adoption. Bloggen startade 2010 med hemutredningen och fortsatte med en lång väntan på... ja vem skulle det bli?
Nu skriver jag om stort och smått om vardagen med en son född sommaren 2011 och hans lillebror som kom till oss 2013.

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2017
>>>

Arkiv

Besökare sen 2011-07-01

Senaste inläggen

Kategorier

Fråga mig

1 besvarad fråga

Länkar

Vill ha barn

 

Sök i bloggen

Tidigare år

RSS

Besöksstatistik

Buzzador blog


Skapa flashcards