Vi har haft en helt okej slappedag med vänner A & J. Först visde de oss runt lite i omgivningarna och sen fikade vi intill en park. Vi strosade igenom båda barnprylaffärerna och sen tog vi en tur i mataffären också. Vatten, hygienprylar och lite pålägg fick vi med oss.

Sen vilade vi en stund och försökte se TV från igår men det hackade och strulade lite... Sen följde vi med A & J och deras danska vänner till en hambugerrestaurang och käkade - kyckling hade de gott om på sin meny...

Nu har vi suttit lite i allrummet och snackat och tagit ytterligare en vilopaus på rummet. Snart är det middag och jag tror faktiskt det blir hamburgare... :-D

I torsdags hade jag nerverna utanpå - inför själva resan. Men det släpte igår och jag kände ingen nervositet alls. Det var lite struligt när vi bytte plan men det löste ju sig till det bästa och allt flöt ändå på smidigt. En hel natts god sömn och okej mat idag har gjort mig till en hel person igen.

Landet är självklart lite annorlunda än man tänkt sig. Jag minns miljonstaden Bangkok och tänkte mig nog att det skulle finnas högre hus här naturligtvis - men det är som vilken stad som helst. Trotoarerna är i ganska dåligt skick men det funkar ändå rätt bra tycker jag. Nu har vi ju inte själva gått med barnvagn än men ändå. Det känns lite granna som att vara på semester givetvis - vi har ju inte något barn med i "släptåg" ännu - men är ändå välkomna i jänget. Alla är väldigt nyfikna på sonen och när och varifrån osv. Det är ändå skönt att alla är så på det klara med vår avsikt och vårt syfte. Tillochmed grannfamiljernas större barn vet vad det handlar om:

Magnus fem år från Danmark sticker in huvudet och ser den tomma spjälsängen och frågar;

-Har ni inte fått nån än? När ska hi få honom? Är det en dräng eller en pige? :-D

Jag är glad att vi tog vagnen med oss iaf. Det kommer bli ett bra komplement och smidigt att kunna ha lillo liggandes i den när vi sitter på fik eller äter lunch eller middag ute.
Jag tänkte idag på hur absurt det verkar att driva ett pensionat där endast adoptivfamiljer bor. Självklart får de otroligt mycket kärlek - både av och till barnen och de är väldigt uppskattade med all sin erfarenhet och omsorg om familjerna. Men absurt att nisha sig så inför en viss typ av klientel.
Men tur ATT de finns. Tänk så skönt att slippa tänka på städning och mat och om lillo blir sjuk så finns det någon som snabbt kan fixa läkarvård...

Man blir trött av att inget göra. Vi kollar på dattan, läser och småpratar lite - fördriva tiden är just vad man gör...
Men om bara 48 timmar kommer vi vara rejält nervösa - tidigt på tisdag morgon ska vi få se vår son för allra första gången.
Jag har fått hålla vännernas dotter en stund idag - det är fortfarande svårt att smälta att vi ska få en lika liten en. Och att vi inte behöver lämna honom tillbaka - någonsin...

Klart bästa saken i packningen hittills: tofflor - det är lite småkyligt precis överallt men det var skönt att ha något på fötterna...

 

Pia

6 november 2011 13:45

Vilken spännande resa, lycka till nu! Jag undrar om jag får länka till din blogg på min?

Mvh

Pia

http://avlangtantilldemjanas.blogspot.com

litenlangtan

6 november 2011 22:36

Tack och varsågod! .-D

 

Hedda

6 november 2011 18:56

Vad härligt att ni ändå är på plats. Att resa är ju så speciellt i vanliga fall och att ha detta målet... Wow. :)

http://heddasdagbok.wordpress.com

litenlangtan

6 november 2011 22:34

Ja jnu är det nästan bara 1 dygn kvar innan vi får honom - jag har just talat med vår kontaktperson som berättat vad som ska hända och vilken tid vi blir hämtade... :-D
Nu är det så nära :-D

 

Åsa

6 november 2011 21:37

Ja, tänk, ett helt hotell bara för adoptivfamiljer. När vi bodde på pensionatet i landet så hade en helt vanlig amerikansk farbror i 60-årsåldern råkat ta in på just det hotellet. Han såg rätt förvirrad ut vid middagen där det bara var han och en hög med mer eller mindre kaotiska barnfamiljer. Jag blev nyfiken på amerikanen och började prata. Jag förklarade var han hade hamnat, att vi alla var icke-colombianska nyblivna föräldrar till colombianska barn. Han tyckte det var väldigt fascinerande.

litenlangtan

6 november 2011 22:32

Vilken skön story...
ja det är ändå tur att det här stället finns - så mycket historia som sitter i väggarna här. Planerna finns ju på att riva det som är nu och bygga nytt - förmodligen någon annanstans i närheten...

 

TeachMom

6 november 2011 23:12

Skönt att ni kommit i ordning. Tänk... Nu är det inte långt tid kvar! :)

http://varforintejagocksa.blogspot.com

litenlangtan

7 november 2011 03:42

Hihi, två kvällar på raken har jag haft svårt att hålla ögonen öppna - imorgon tippar jag att det kommer vara svårt att somna istället...
På tisdag morgon smäller det... det blir ca kl 14 svensk tid som vi har vårt första möte...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad länge sen jag bloggade. Det har vart sååååå mycket annat; försäljning av lägenheten, flytten, strul med jobbet, stök på hemmaplan, halloween, jul och nyår och är det ett nytt år och jagtänkte faktiskt på bloggen för någon vecka sen för att jag...

Just det. Vi är i gång med att sälja vår bostad för vi har fått en hyresrätt. Större, helt nybyggd, 5 minuter bort från vårt lilla hus. Det kommer inte vara för evigt men det är tak över huvudet tills vi hittat det hus vi vill ha. Jag, som är kontrol...

Är ganska säker på att en av mina ungar hatar mig just nu... Inget funkar, inte ens enkla vardagssaker som vi gjort 100 000 gånger tillsammans. Vi blir ovänner om allt och hans bruna ögon blixtrar... Idag skulle vi gå på bio på stan men det v...

Kl är 06.18 och jag ligger i ungarnas rum med en snusande sovande unge på var sida. Tänk att jag blev mamma ändå, till inte mindre än två fantastiska barn! Tänk att vi är en familj, med allt vad det innebär! En lite mer tänkare, grubblare som mest är...

Igår hade vi en riktigt rövnatt, Stora hostar och hostar, Lilla fick krupp och vaknade rädd och ledsen och hade svårt att andas såklart! Vi fick rätsida på andningen och jag la mig brevid honom i deras sovrum. Somnade om och sov till ca 5. Då kom Sto...