Lyckan är att mötas av ett tandlöst flin när vår son slår upp ögonen och man lutar sig över honom i sängen eller vagnen... Lyckan är när han griper tag i mina fingrar och för dem girigt mot sin mun för att smaka på mig. Lycka är att se hans pappa leka tittut med honom i vagnen och höra hur han kiknar av skratt...

Peppar peppar men det har gått så himla bra hittentills. Vi lattjar med honom hela tiden när han är vaken men han sover väldigt mycket. Det är iofs helt i sin ordning för det tar på krafterna för en liten 5-månaders att få nya föräldrar...

Men så till det som är smolket i glädjebägaren. Våra grannar...
De kom ju samma dag som oss och hämtade barn samma dag som oss.

De har haft lite mer otur än oss med sin son, han vill inte riktigt äta och han vill inte ligga ner och han vill stundtals inte sova...

De är kanske lite sämre förberedda än oss och har inte samma koll på saker och ting. De hade inte hört talas om det forum för adopterande från landet. Men nu börjar de förstå att de missat en hel massa info om allt som hör till...

Det svänger väldigt när hon snackar (ja, för han säger då INGET) för ena dagen ska de absolut gå och leta efter affären där vi kollade på vagnar häromdagen....

Nästa sekund är det ju tur att de inte la pengar på någon vagn för han vill ju absolut inte sitta i vagnen. Men han vill sitta upp hela tiden och vill INTE ligga ner.

Igår var hon helt förtvilad vid lunch då hon berättade att hon tagit av honom för att bada honom och upptäckt att han hade blåmärken över hela ländryggen och ena höften. Hon hade inte vågat bada honom...

Då upplyste jag henne om att det förmodligen var mongolfläckar han hade och att det var helt ofarligt men värt att dokumentera då det ofta ifrågasätts som misshandel då de liknar blåmärken. Idag hade hon en hel massa saker att säga om allt möjligt... Det är ett aber att gå till matbordet varje dag då vi tussats ihop med dem och äter alla våra måltider vid samma bord. Det ska bli väldigt skönt att snart resa på semester :-O

Och jag hoppas vi slipper stanna här med dem över jul...

Just nu leker pappa med sin son och det värmer mitt mammahjärta... Snart är det dags för middag och sista stålbadet för dagen...

Hm, hade skrivit ett långt inlägg om lycka och ångest blandat. Lycka för att det är så härligt att få vara mamma - med allt vad det innebär. Ångst för våra grannar som inte för mig klok nånstans...

Jag vet inte vad jag ska säga... jag orkar inte skriva om just nu så jag får berätta en annan dag...

Nu vaknar lilleman!

Jag lever och har hälsan och är lycklig som få - min son gillar mig! Kan man ha det bättre!?