Imorse ringde jag till AC men vår kontakt hade inte kunnat nå hemutredaren än, nytt försök under dagen...

Så strac innan jag gick hem hade jag fått mail från hemutredaren; hon hade inte nått vår kontakt på AC men det skulle ske nya försök under veckan. Under tiden var det önskvärt att VI jobbade vidare på texten...

Vi har alltså gått igenom punkt för punkt och skrivit stoplar och en del löpande text kring de delar som "saknas". För att hon ska få lite mer stödord att skriva texten kring. AC-kontakten ifrågasatte att vi blivit ombedda att skriva detta själva.

NU vill hon att VI gör om det vi redan gjort, så hon slipper...

Då förstår jag verkligen INTE vad hon ska prata med vår kontakt för...
AC vill inte uttala sig om vård första dokument (om det är tillräckligt detaljerat och "fylligt") eftersom det är vi som skrivit det. Om vi nu skriver om det blir det samma dilemma då?

Fan vad trött jag blir...

Återvänder till mina mjuka klossar...

ps, kunde ej motstå vit långärmad tisha med ursöta rävar på! ds

Så var helgen över igen... trots att jag hade långhelg och vi inte gjort något särskilt så känns helgen kort och intetsägande...

Jag har gjort mitt bästa att förtränga vår hemutredares käppar i hjulen.
Det har nu gått nästan 2 veckor sen vi fick samtalet att vi är på G och ändå har ingenting hänt. Det som "gick fort" bromsades upp...
Jag var faktiskt en sväng på jobbet igår för att se om vår AC-kontakt skickat något mail om hon fått tag på hemutredaren eller vice versa... men inget...

Irritationsmomentet nummer ett är vår hemutredare som inte ens anstränger sig för att få saker att flyta utan gör precis tvärtom...

Så tröttsamt...

Vi har vart lite produktiva iaf, i fredags handlade jag en massa prylar och i lördags och igår tvättade jag alla second hand kläder och alla lakan och påslakan. Det känns helsjukt att stå och hänga små kläder på samma streck som våra stora...
Sen har jag planer på att måla spjälsängen på samma sätt som övriga möbler i vårt sovrum - ala shabby chic... Alltså ett mörkt grundfärgslager och vitt ovanpå och sen slipar man försiktigt fram det mörka så att det skiner igenom på sina ställen och ger ett slitet intryck. Jag har själv målat de övriga möblerna i sovrummet och tänkte att spjälsängen får samma stil. Kanske väntar jag med själv slipmomentet tills vi plåtat för "kakans" album. Vi kan ju inte visa en "sliten" barnsäng - då kanske ingen vill matcha ihop oss med ett barn.

Jag läste att teachgirl gör ett lapptäcke aka längtanstäcke till sina små "pusselbitar" men jag ska göra mjuka klossar till min lilla "kakan"...
Jag har ju samlat på mig en hel del mjuka gosiga påslakan från 60/70-talet som är så där färgsprakande och nästan söndertvättade. De ihop med gamla ärvda tyger och lite annat ska få bli fyrkantiga mjuka klossar som man kan kasta och bita i och bygga på höjden om man vill.
Kakan har fått en mjuk fotboll också, från IKEA! Dessutom har jag inspirerats av en bloggerska som sytt en ljuvlig uggla - också den av gamla tyger - som liknar en ugglekudde som finns på Lagerhaus.
I eftermiddag ska jag bege mig ut och leta efter nån form av möbel som "kakan" kan ha på sitt rum...

Appropå det där med rum. Det kommer ju fuskas fram lite hemma hos oss då vi egentligen inte har något eget rum till Kakan. Alla vi pratar med som har barn säger samma sak. Barnet behöver egentligen inte ett eget rum. Barnet är ju där föräldrarna är - hela tiden i princip. Kanske är det mest ur förvaringssynpunkt det är bra att ha ett eget rum. För visst kommer det blir så att även kakan kommer få en jäkla massa grejer och vi har inte plats för en jäkla massa grejer. De saker vi KAN göra i dagsläget är

a) skaffa en smalare säng, men då är nog samsovning helt uteslutet, eftersom jag får krupp redan nu om maken kommer för nära på natten...

Vi kan också sätta skjutdörrar för garderoberna istället för de öppningsbara vi har nu. Jag försökte fjäska med mamma om att ge oss en hög smal lådhurts de har i badrummet för den skulle passa in mellan garderoberna och väggen i sovrummet för Kakans kläder. Men den gubben gick inte...
b) vi kan flytta upp vår säng på övervåningen där jag idag har min syhörna och vår kontorsdel. Fast det är ju bara jag som använder den delen av rummet, till mina pysselprojekt. Som jag med barn i huset knappast kommer hinna med... :-D

Det känns ju som att rent ekonomiskt kommer vi inte kunna göra mycket annat än bo kvar så länge det går. Och då är ju sova på andra våningen det mest lämpliga alternativet.

Om nu inte kakan är en spädis som kanske behöver eget rum först om 1-2 år...

Well, det är spännande att börja fundera och tänka på hur det här påverkar oss framöver. Vi förstår deffinitivt inte exakt hur mycket annorlunda det kommer bli. Åh vad jag längtar efter att träffa Kakan nu!
Idag hoppas jag att vår hemutredare och vår AC-kontakt får pratat med varandra och rett ut begreppen... jag vill börja se framåt igen!