Nyligen fick jag en kommentar av en person som inte ville lämna varken mailadress eller bloggadress. Personen har en ton i sin kommentar som gjorde mig ledsen. Jag tror att det framgår mellan raderna i den här bloggen att vi är två högst ordinärt betalda medborgare som har kämpat i 4 år med att få barn. Har man vart med om barnlöshetskampen själv så vet man hur jävla tungt och kämpigt man har det med ALLT. Och att man är väldigt känslig för omgivningens reaktioner på det man upplever... Man blir ledsen för väldigt lite, man blir glad för väldigt lite...

Nu har inte vi bekostat några IVF själva MEN vi gjorde en 9 månader lång behandling med akupunktur (a 500:-/besök + kinesiska örter) båda två under 2009 i hopp om att lyckas bättre med IVF - men misslyckades ändå.
Det kostade på både fysiskt och psykiskt.

 
Vi valde att gifta oss med alla våra vänner och släktingar närvarande för att fira vår kärlek (inte för att vi skulle vara lagligt gifta för att få adoptera) och vi valde att resa bort på bröllopsresa då vi verkligen behövde koppla bort smärtor, tankar och gammal ångest över barnlösheten och rensa bort allt det gamla och blicka framåt mot vår adoption.

Vi har inte en trång ekonomi just nu, vi sparar en redig slant varje månad till just vår adoption - men att utöka vår lånebild med xxx xxx kr var inte så poppis hos banken - och det är helt i sin ordning.
Vi har kanske varit lite naiva där och inte dragit åt svångremmen precis i tid. Men å andra sidan har vi kommit fram i kön till landet några månader (typ 3) tidigare än vi först räknat med. Det gjorde oss jätteglada... MEN det ställer oss i lite taskig sists gentemot banken just den här veckan.

Vi är inga människor som tänker smita undan våra skulder och kunde vi få biologiska barn precis som andra hade vi aldrig behövet vara i den här situationen...

Jag är fullt medveten om att vi behöver experthjälp. Den personen råkar dock befinna sig på semster - och jag har ingen direkt fysisk famn förutom min mans (som är i exakt samma sits) att gråta ut i - så jag väljer att göra det här.

Och jag saltar kanske med det stora karet lite här ibland... Det kanske låter lite värre än det är, det kanske är lite mera gnäll än vad nöden kräver...

Men det här är min blogg OM mitt liv...

Så kära kommentator - och frågeställare - som håller sin identitet hemlig. Jag tycker att du ska gå ett par hundra mil i mina skor INNAN du överhuvudtaget väljer att döma mig eller mitt liv eller mina görande och låtanden kring min ekonomi, min framtid och mitt kommande barn...
och huruvida jag vill lägga upp taskiga kommentarer och frågor som bara försöker göra mitt liv ännu surare...

Jag betackar mig för fler frågor och kommentarer från dig britten H.

Vaknade kl 2 och kunde inte somna om...
Vet inte varför... kanske vinet jag drack ikväll, kanske för att magen är lite sur över maten jag ätit - det går inte att somna om.
Jag är ledig imorgon (idag) så jag kan gott sitta uppe...

Ikväll har jag träffat en gammal vän - vi kom fram till att faktiskt känt varandra i över 20 år! Men nu var det minst 5 år sen vi umgicks och hon har hunnit bli 3-barnsmamma sen dess...

Jag fick gnälla ur mig lite om allt som ställer till saker i skallen på mig och jag kan känna att ledsenheten inte är lika påtaglig som förr över barnlösheten. Den har ju ett slut numera... Och jag vet att jag kommer kunna slänga av mig den tunga kappan av sorgsenhet och missmod kanske redan till sommaren.

Men det var också skönt att höra den gamla vänne säga:

-Jag hatar människor som gnäller över saker när de inte ens försökt.
Jag kan a l d r i g sätta mig in er situation men ni har iallfall gjort det ni kunnat och försökt!

Samtidigt var hon ju tvungen att säga att "jag skulle vara glad över det jobbiga i själva barnfödandet som jag ju faktiskt slipper"...

Jag vet att hon aldrig gillat att vara gravid - men jag är alltid lika snabb med att säga - att jag önskar att kunnat välja bort den biten själv om jag inte tyckte om den. Nu kan jag ju inte det.

Det var som sagt många år sen vi umgicks men vi har många gemensamma minnen från förr... Vi har väldigt mycket skoj och med henne har man aldrig tråkigt. Hon är en som gillar att hitta på "hyss" och man vet aldrig riktigt hur kvällen ska sluta... Hon är ett levande bevis för att man kan vända sitt liv, bara man har någon som tror på en och ger en stöttning och står bakom ifall man faller...
Vi har haft perioder då vi inte umgåtts men vi har hittat tillbaka till varandra på ett eller annat sätt. Kanske kan vi återigen komma att bli vänner som umgås - fast vi är väldigt olika.

Imorgon väntar hektiskt dag med bil-byte, barnvakteri, lunch med trevlig namne, loppisbesök, julstök och bak och så nån trevlig middag på det och givetvis:

Säsongspremiär av "på spåret"!