Ähum... Jag har shoppat idag med... fast på loppis :-D
Jag gick till vanliga loppisen här i krokarna och shoppade ett par söta snickisar för 30:- och nån liten babyleksak... om inte vår lilla "kaka" kan fatta intresse för den så kan den säkerligen glädja nån annan liten spädgris - 10:- var inget som brände hål i fickan...

Vidare hittade jag en trappgrind för 50:- men eftersom jag skulle vidare till spanskan så var det liksom inte nån bra idé att släpa på den. Betald och klar får den stå och vänta nån vecka på att få komma hem.  

Jag som tänkt vänta till efter handlingarna är skickade med att outa detta mer offentligt kan helt enkelt inte hålla käften... jag måste få berätta om "kakan"... Till alla! Hela tiden!

:-D

Vidare har jag tänkt att vi kanske måste starta en ny blogg - en som vänner och familj kan få läsa - de ska ju inte behöva hitta till den här och läsa bakåt om sig själva...
Den här får vara kvar men framöver blir det nog en rumsrenare version och kanske får den lösenord och bildmaterial osv...

Och självklart får ni hänga med på den om ni vill! Mer info kommer när det är officiellt - maken vill nog också kunna skriva där tänker jag!

Jag skulle ringa till vår lönetant idag på jobbet och höra mig för lite kring arbetsgivarens inställning till adoption rent teoretiskt men jag fick inte tag på henne - får ringa imorgon. Jag måste väl ha ett arbetsgivarintyg har jag förstått och det är så att mitt företag betalar ut en klumpsumma till nyblivna mammor på 3000:- när de klämt ur sig barnet. Jag ska fråga om det gäller även adoptivmammor... tveksamt va? Men ibland kan företaget överaska...

Hur har ni det på era arbetsplatser?

Eftersom jag ska bli förstagångsmorsa så vill ju jag ha på pränt alla framsteg som vårt barn kommer göra. Tänder, ord, utvecklingsfaser och såvidare...
Och självklart skulle jag vilja samla dem i en bok a'la "mina första år"...

Och lik förbannat ser varenda en av de där böckerna likadana ut...

"Första ultraljudsbilden"
"Så här mådde mamma under graviditeten"

"Första sparken kändes ..../.... 20...."
"Jag var .... lång och vägde .... gram"
"Först var jag mest lik ......... och sen blev jag mer lik ...................."
"Vi stannade ..... dagar på BB"

Ja, ni som har kämpat med barn ett tag vet hur de där böckerna ser ut. Det blir många sidor att riva ut om man skulle köpa en sån där :-D

SÅ jag har letat efter en som var mer neutral i sitt tilltal och inte lika bedrövligt gullig... En som inte var så normativ...
Och idag hittade jag den här "ÄLSKADE BARN" som jag ska önska mig i julklapp eller nåt.
Den har en liten rad som handlar om graviditeten - allt annat är fräckare, neutralare, roligare och snyggare... Inte rosa eller blå, inte att du är mammas och pappas avbild, inte att du är född på BB i Sverige, inte att du självklart har en mamma och en pappa ens... den är gjort för att passa alla familjer; oavsett etnicitet, regnbågsföräldrar, adoption, bonusbarn, plastsyskon you namne it!

Rätt så dyr men det kan det vara värt! Jag gillar den och ska minsan se till att skaffa den på något sätt!
Tillexempel så ser sidan med födelseuppgifterna ut så här!   

Jag köpte också den helt nya boken ADOPTION

vi får se om den är något att ha. Jag tänker att den kan vara bra att lämna som boktips till familjen om inte annat...

Jag kommer nog att lämna en recension längre fram när jag läst klart den. Det som känns lovande är att det är en modernare bok. Det känns som om mycket av literaturen som finns kring adoption är lite äldre - här är det speglingar från de första adoptionerna på 50/60-talen och reflektioner och jämförelser med adoptioner längre fram, 80-talen och framåt. Vi får se hur den utvecklar sig. En omedelbar slutsats som författaren gjort sig är att i de familjer där öppenheten kring adoptionen är viktig verkar barnen känna sig mer tillfreds med sitt ursprung och kanske inte lika "rotlösa"...
Nu har jag inte hunnit många sidor men jag fick intrycket av att man förespråkar öppenhet och för mig är det en självklarhet!

Maken kom hem och vi skålade i lite bubbbel, tänk vad praktiska de där småflaskorna är, som rymmer 2 små glas av goda söta bubbliga droppar! Och tänk vad bra att slippa vara gravid för då hade vi ju inte kunnat skåla!
Fick redogöra för samtalet för maken, och sen satt vi där vid köksbordet och fånlog...

Sen visade maken de kläder som han hade köpt på stan på vägen hem, en liten mjukisdress i grått med Barbaskön på magen! Supersöt!
Han är väldigt klädintresserad och att han också känner sig delaktig och gör inköp till vårt barn känns roligt! Jag ska väl inte få ha monopol på det!

Åt en utsök middag som fick en att tänka tillbaka på sommarens grillkvällar, sen kollade maken fotboll och jag bloggade på pysselbloggen och gjorde spanskaläxan...

Idag var det inte så kul att gå upp; storm och regn... jag har ju inget val, bara att klä på sig regnkläder och knalla till jobbet...

Har talat med min ena chefskollega idag och berättat att nu väntar vi snart också barn och att vi hoppas det ska gå fort att få BB...

Hon var glad för vår skull men vittnar också om den här totala okunnigheten! Där människor är så totalt frågande när det kommer till länders krav, vilka val vi kan och inte kan göra och jag tror att de flesta som man möter och börjar prata adoption med lever med föreställningen att vi kan välja kön på barnet...
I de allra flesta fall svarar jag:

-Fick du välja? Och så ler jag stort...

En av våra städerskor, själv bördig från Brasilien, sa igår - jag trodde det var lätt att adoptera...
Och hon häpnade över kostnaden...

Det är ibland svårt att motivera varför och hur det kommer sig att saker är som det är i adoptionsvärlden. Men det är ett bra moment att öva på, HUR vi ska bemöta människors nyfikenhet och besvara frågor på ett sätt som förklarar och får dem att fundera vidare...

Det som är svårt i nuläget är ju att spekulera i vad det blir för en knatte eller "kakan" som maken kom på att vårt namn på det "lilla okända barnet" blir...
"Brunkakan" sa jag, det är en mjuk typ sockerkaka med kryddor (typ mjuk peppparkaka) från trakten där maken kommer ifrån... Och vårt barn kommer ju med största sannolikhet vara brun :-D

Så härmed är det officiellt - nu väntar vi på att få skicka ansökan om att adoptera "kakan"...

Nä nu är det hög tid att skriva ihop den där ansökan till det bästa jobbet som jag så gärna vill ha (jupp, det är ett nytt favoritjobb som är sökbart nu!)