har haft vänner på besök - om än med lite tjorv... strax efter att de skulle anlänt (enligt klockan) fick jag samtal från vännerna. Deras dotter hade kaskadkräkts i bilen och de bestämde sig för att åka hem och byta kläder. Vi hade planerat att gå en promenad i solskenet och det var bäst att ongen hade vinterklädsel på...
Så mer än en timme försenade kom så lilla familjen. Vi stuvade ner ongen i barnvagnen och gav oss iväg.

Väl tillbaka skulle det fikas. De hade tagit med sin barnstol som man hänger på bordskivan. Den passade inte alls. Så jag gick till källaren och fiskade fram vår barnstol modell tidigt 80-tal (finns på bild i andra bloggen) som fick göra premiär hos oss idag. Det funkade perfekt. Ongen gillade också alla lillos leksaker och kastade saker hej vilt omkring sig. Vår barnstol går ju också att fälla och blir då stol med bord och det var superkul att klättra upp och ner i den...
Sen skulle vi äta middag - jag hade lagat en himmelskt god kabanossgryta och en vanlig sallad till det. Då satte ongen sig på tvären, trots pastaskruvar, kalkonfilé i små bitar och gurka som tilltugg. Näe - all mat som gick in i munnen hamnade på golvet. Jag tror inte hon svalde en smula...

Gnälldes gjorde det desto mer... men vi var alla överens - ongen var varm och har tänder på gång - ongen är förlåten!

Familjen åkte hemmåt och jag och maken sjönk ner i soffan med desserten - ost!

Vi är trötta men nöjda med helgen. Imorgon är det alla hjärtans dag - vi ska ut och äta och jag slutar sent så det är nog det enda vi orkar...

Såklart samtalar vi en del om vår lillo och vad som ska hända med oss som föräldrar. HUR ska vi lyckas bibehålla OSS när vi blir familj. Hur ska vi undvika att trilla i den klassiska fällan som många småbarnsföräldrar gör? Hamnar man automatiskt där, är det lika jobbigt för alla?
Har man försprång som gått igenom så mycket tillsammans redan?
Vad har ni andra för framgångsrecept?
Hur ska ni fira alla hjärtans dag tex?

Vaknar utsövd, lite morgonmys med maken som är lika nyvaken... Sen ut på morgonpromenad. Frukost med ägg & bacon och tidning... Nu har jag målat en stol till lillo och första sidan på byrån som ska rymma kläderna... Har lagat en Kabanossgryta som vi ska äta i eftermiddag med några vänner som kommer på besök med sin 1-åring! Ost och frukt till dessert...ska gå upp och städa undan lite på övervåningen innan de är här med liten klåfingra! Bra dag!

Idag har jag och maken vart på 30-årskalas med vänner. Med 5 barn från nyfödd till 5 år härjandes i full karriär har det vart fullt upp. R kommenterade att handlingarna nu lämnat landet och var upprymd över detta. Vi pratade också om familjen som fick lämna sin son i landet eftersom vi pratat om det tidigare...
A stod intill när jag berättade om familjen - men hon frågade inget om oss...
Jag frågade å andra sidan inte ett ljud om det som uppenbarligen hänt henne sen vi sågs sist i augusti - hon har separerat och bor numera själv och har barnen varannan vecka. Det är inget hon skyltat med och hon har fortfarande sin vigselring på fingret. Men av hennes facebookuppdateringar att döma så är det ingen hemlis heller och ganska lätt att genomskåda.

Hon som fyllde år har väntat över 4 år på sin son men tycks ha glömt den längtan och väntan så fort han ploppade ut. Jag minns att vi pratade kort om adoption när jag hälsade på henne då pojken var nyfödd. Sen dess har hon aldrig frågat mig om längtan eller väntan eller något alls...

Hennes svägerska väntar sitt första barn med leverans i april. Tanken slog mig att jag väntar lika mycket som henne, vi kanske blir mammor samtidigt? Hon är uppenbarligen en väntande mamma - men ingen ser på mig på samma sätt. Jag känner mig genomskinlig och osynlig...
Som att jag inte räknas. Som att min längtan och mina förhoppningar inte finns. För att jag inte har en stor kula på magen som skvallrar om vad som ska ske.

En annan vän är flygvärdinna och hennes ögon hoppade nästan ur skallen när jag svarade Colombia på hennes fråga om vi planerade att resa nån stans i år... :-D
Ändå vet hon att vi ska adoptera...

Vi pratade lite om detta när vi gick hem jag och maken och han sa att:

även om man inte är intresserad så kan man ju faktiskt ändå fråga; det är ju faktist rätt ohövligt att inte göra det. Då syftade han på A som stod intill när jag och R pratade om adoptionen som avbröts.

Jag tror jag är som de allra flesta när det kommer till det här. Om ingen frågar så är det heller inget vi direkt börjar prata om. Det har funnits med så länge nu, det har vart smärtsam och skitjobbigt många gånger. Men det har alltid gått snabbt över. Man har utvecklat ett sätt att ta sig igenom det. Att lägga locket på och släppa ut alla känslor när man är utom synhåll för andra. Men eftersom vännerna inte frågar så tror jag ju automatiskt att de inte är intresserade. Det är inget jag tvinga dem att lyssna på därför tar jag inte upp det spontant. Varför ska jag göra dem den tjänsten? Varför ska jag ge dem genvägen till mitt liv? Är de inte villiga att ställa frågan så ska de inte få det serverat på silverfat.

Men när lillo väl är här då blir det plötsligt oundvikligt att tala om det. Då vill de säkert ha del av vår historia - både dåtid och framtid. Är det rättvist att de ska tiga under tiden vi led och längtat och väntat och sen automatiskt få räkmackeinfo så fort vi blir en familj.
Jag vet faktiskt inte hur människor tänker?

För länge sen påbörjade jag en renovering och uppfräshning av mitt kontor på jobbet... Idag är det halvvägs klart... Jag tappade lusten och sugen att fortsätta för länge sen... Men nu har jag kommit på att jag måste färdigställa det innan det kommer någon som ska ersätta mig på jobbet! Det är ju inte så att jag inte har tid, snarare tvärt om... Det svåra är att hitta arbetslusten och ta vid där jag slutade... Idag ska jag göra ett nytt försök!

Har visst Traderat hem en babymonitor med bildskärm...

Den ska fungera bra i mörker också och det kan komma väl till pass under sommarens varma kvällar när man gärna sitter ute och grillar med vänner och grannar...

Kan förmodligen vara praktisk att ha även i landet... :-D

Pris 225:- +frakt - nypris var runt 1300:- så jag hoppas den är bra!

Nu fungerar både Internet och TV igen och det känns bra, skönt att vara inne och ta igen alla 'Halvåttahosmig' som man har missat i veckan - för vem vill gå ut i onödan i det här busvädret...

Maken är på gymet och jag har sysselsatt mig med att para ihop strumpor och vikt tvätt. Funderar vidare på min blöjförvaring men det blir nog inget sytt idag heller. Jag vill att den ska funka på direkten, orkar inte tänka och tänka om...

Idag har vi lämnat bort vårt akvarium som fått för lite uppmärksamhet det senaste... En vän till min syster har en pojkvän som gillar fiskar så nu har de flyttat och förmodligen får de ett gott hem! :-D
Nu måste jag ha något värmande i kroppen, det är iskallt inomhus...
kanske ladda en fredagsbrasa?

UPPDATERING: läs Kvarnlyckans recension av dagen då de blev en 2-barnsfamilj ÄNTLIGEN! Det verkar vara en livlig krabat de har fått iaf :-D

En av mina bloggfavoriter har i dagarna blivit mamma -självklart har jag lämnat en kommentar och hälsat grattis. På skoj kikade jag in idag för att kolla hur många kommentarer hon fått... 1084 st i skrivande stund! Det lär ju inte nån av oss väntar på BB få iaf... Hoppas alla får en trevlig helg!

Jag  har ju tänkt att sy en blöjförvaring med en ficka för våtservetter - för det har man ju förstått att man gör av med några kilo sånna om året sen...

Så jag tänkte att jag skulle kolla in butikens utbud och jämföra lite...

Det finns såklart astma & Allergiförbundets märkta och svanenmärke på de flesta. Det varierar i pris från ca 15:- för 72st till 40-50:- för 62st...

Så jag vände på förpackningen för att läsa innehållet och se vad som skiljer dem åt?
Hemköp har egna Våta Tvättservettermed följande innehåll:

Aqua, Glycerin Glyceret-17 Cocoate, Phenoxyethanol, Sodium laureth-11, Carboxylate, Laureth-10, Disodium Phosphate, Benzoic Acid, Dehydroacetic Acid - kostnad 23.95:-

Och det billigaste alternativet är Eldorados Våta Tvättservetter med följande innehåll: 
Aqua, Glycerin Glyceret-17 Cocoate, Phenoxyethanol, Sodium laureth-11, Carboxylate, Laureth-10, Disodium Phosphate, Benzoic Acid, Dehydroacetic Acid, Aloe Barbadensis Leaf - kostnad 14.90:-

Nog för att jag känner mig lite orolig för om de där svåruttalade sakerna verkligen är bra för barns hud men skillnaden var hårfin mellan de båda produkterna. Förmodligen tillverkas de på samma ställe - men Eldorados innehåller lite Aloe Vera eller motsvarande?
Det här måste skärskådas och googlas - vad är det för smörja egentligen...

Och varför skiljer priset så mycket mellan två så likartade produkter... Eldorado hade ingen sexig förpackning men det är ju skit samma - den ska ju in i min förvaringsficka...

Jag försökte sy det där blöjfodralet igår men jag fick bara tänkt lite på hur det ska utformas och hur man borde få ihop det. Det är en verklig utmaning att få alla moment och detaljer jag vill ha och lösa det på första försöket. Det blev en del sprättande på skötunderlägget...
Därför klurade jag mest igår. Vill vara pigg och pepp när jag sätter mig med förvaringen. Det blir lätt att man tappar sugen om det strular för mycket.

Vi är fortfarande utan bredband och TV så vi får väl se hur mycket tid jag hinner få ihop för att sy i helgen. Det är 30-årskalas och middagsbjudning också som kräver sitt...

Imorgon kommer jag träffa A som jag inte sett eller hört av sen vi hade vår bröllosdagsfest i augusti/september.
Jag har ju verkligen inte brytt mig om att höra av mig eller söka kontakt med henne - men ryktesvägen har jag ju förstått att hon har separerat och skaffat ny lya och nya vanor...

Det ska också bli spännande att se om någon enda människa för vår adoption på tal. Det brukar ingen göra på de här träffarna trots att alla känner till det. Märkligt...

Sånt kan faktiskt såra mig. Speciellt som att alla andras graviditeter är högintressanta trots att de är så 'mainstream' (haha)
 

Snackade med en kollega i telefon förut... hon sa något som jag blev så paff över att höra...
-jo men jag tänkte att det är ju jag som får ta över det här efter dig när du försvinner sen...

Försvinner jag? hann jag tänka... vad menar hon, har jag fått sparken? Vad pratar hon om?

-Ja när du går på mammaledighet så är det ju jag som tar de här diskussionerna med de kunderna - det ska ju inte din personal behöva göra...

Ja, just det, jag ska gå på mammaledighet... i år... vara hemma nästan ett år - men herregud. Det ska faktiskt bli så...
Galet...

Min vän M-S hade hoppats kunna dela de där sista månaderna med mig och sitt andra barn men det verkar inte vilja bli så den här gången heller. Hon berättade precis i ett mail. Jag önskar så att det kan gå vägen ändå eller att det vill ta sig när de förmodligen gör sitt FET fram till sommaren.
Jag blir så ledsen för deras skull. De har kämpat så länge och lyckades till sist med sin son... och nu inför hans 1-årsdag fick hon ett missfall på en spontan graviditet. De vill ha fler barn och planerade att göra ett försök med de frusna embryona... Då upptäcker hon återigen att hon är gravid. Men VUL visar problem - enligt hennes beräkningar är hon längre gången än fostret ser ut att vara och inga hjärtslag...

Vi bollade lite möjligheter och tankar sinsemellan oss. Det är svåra beslut och svåra tankar och svårta saker att förhålla sig till. Jag är glad att hon uppenbart blir gravid - men hur många missfall orkar man gå igenom?
Vad händer med de frusna embryona - ger det mer hopp? Vad säger vetenskapen? När ska man ge upp?
Jag hoppas på mirakel för dem såklart!
Det hade vart härligt att dela mammaledigheten med en så god vän!