Vi har en städfirma på jobbet där tjejerna är systrar och kommer från Brasilien. De vet om vår adoption och är glada och frågar och har sig...

Idag var en kollega här och han pratade med tjejerna och frågade om de var syskon...
- Ni är ju så olika, du är ljusare och du är mörkare säger han till dem...

Så svara den ena så bra...
-Det är som natt och dag, den ena är gjort på dagen och de andra är gjord på natten... :-D Det är därför vi är så olika i hudfärgen...

Det här tyckte jag var ganska kul svarat så det kommer jag spara i minnet till någon som frågar om hudfärgen på vårt barn...

-Enkelt sagt, h*n är gjord på natten!

Jag ser i min statistik att många av mina läsare hittar hit via sidorna med idoga IVF:are...
Vi har En smula hopp, Mina drömmars barn, Kix, När väntan blir längre än 9 månader och Jeane Quidote som jag ser är flitiga läsare eller iaf länkare till mig...

Jag har självfallet läst på era sidor - jag gläds med er och jag våndas med er och jag gråter inombords med er - men jag orkar inte följa er varje dag.
Det är jag ledsen för - men för mig är IVF en så avslutad historia - som egentligen inte hade något gott med sig för mig.

Nu hade vi ändå inte kunnat komma fram till vårt land fortare - så det är inget jag vill ha ogjort på det sättet...
Men för mig har det aldrig funkat, inte ens lite grann...

Så jag ber om ursäkt för att jag inte läser era sidor lika ofta som ni läser, kommenterar och följer mina förehavanden. Kanske är det inte ni själva som läser utan era läsare som klickar sig vidare till mig...

Kanske finns adoption där som en tanke hos er eller era läsare...
Precis som det fanns hos mig när vi höll på med IVF och jag letade information om hur vi skulle gå vidare...
Jag hittade Kottefamiljen, Helga, Brummelisa och Min tusenmilaresa...
Snart kom hela min blogglista att bestå av enbart adoptionsbloggar och de där med IVF kom att hamna i skymundan istället...

IVF-processen var inte det fysiska - det var det mentala - det var där det tog stopp till slut... och nu när mitt mentala är på bättringsvägen, och jag är närmre stjärnorna än någonsin - då håller jag dörren stängd till mina gamla processer och de gamla drömmarna om att föda biologiska barn.

Jag pratade med en kund i morse om att vi väntar tillökning - fast det inte syns på mig...

Hans omedelbara fråga var:

-Vilken månad är du i?

Han fick ställa om frågan 3 gånger innan jag fattade vad han sa, den frågan har jag ju aldrig fått förut :-D

-Jag är inte i nån månad för vi ska adoptera sa jag...

    
Inte vecka 33 utan månad 33 :-D

För snart 4 år sen försökte jag och maken förtvivlat bli med barn - jag kissade på stickor, mumsade hostmedicin, hade kudde under rumpan och räknade dagar och tog tempen... men inget verkade ju funka...

Vi bodde ganska nära Slottskogen i Göteborg och en vårkväll var vi ute  och gick och hamnade vid observatoriet i Slottskogen...

På observatoriet står en latinsk text som lyder:

"Ad Astra per Aspera"

Som betyder ungefär "mot stjärnorna genom svårigheter"

Detta tog vi fasta på sen när det uppdagades att vi hade problem med fertiliteten. Jag har många gånger känt att livet verkligen sugit musten ur mig - men tanken på att jag haft det jobbigt men tagit mig upp på fötter igen, att maken haft det tufft men kommit förbi det - har gett mig en spark där bak att lyfta blicken igen.
Det är mot stjärnorna vi ska!

Vi SKA var en familj en dag...

Ad astra per aspera - det är motigt idag men vidare, uppåt, styrka och mod... förbi och över alla hinder...

Många gånger har jag vart nära att ge upp - men det går om man vill!

Jag har tom detta intatuerat på min kropp - ad astra per aspera...
och maken vill tatuera in 'Non molare mai' - italienska för "vi ger aldrig upp"...

Vi har burit den här tanken med oss så länge nu och snart är vi framme...
Det känns lite knasigt det här att i princip varje dag skriva att snart snart blir det vår tur...
Men jag hoppas på en självuppfyllande profetia och att vi får veta vem vårt stjärnbarn blir inom kort!

I dag har jag fått min 700:e kommentar!

Tack så jättemycket - ni gör min dag! Varje dag! :-D

 

Jag är i en nischad bransch och duktig på det jag gör. Men jag vill inte jobba kvar inom den här grenen av branschen. Jag vill göra något annat.
Så har jag känt sen 2008 då jag insåg att jag var omsprungen i barnanskaffningen av 10 år yngre medarbetaren som också behövde byta bana. Nu har hon barn och studerar till lärare.
Jag har massor med erfarenhet, jag har lätt för att lära nytt och jag har väldigt bred kompentens och är 'streetsmart' som min man kallar mig...
men så gammal jag är vet jag inte vad jag vill göra "när jag blir stor"...

Helst skulle jag blogga och pyssla på heltid - som Underbara Clara... gärna med lillo på armen! :-D

I brist på det kan jag tänka mig att jobba i nån butik som säljer inredning, rättvisemärkta prylar, kläder, mat, stickor och garn, köksattiraljer eller pysselprylar.

Jag behöver inte vara ansvarig - men jag vill ha bibehållen lön tack!
Jag kan tänka mig att jobba lördagar, men inte varje helg...
Jag är morgonmänniska och det jag gillar bäst med mitt jobb idag är flexibiliteten, tidiga mornar och variationen.

Under 2009 hade jag lyckats pilla ihop ett bra CV och ett brev som ledde till många intervjuer - men jag erkänner - jag brister i kompetens när det kommer till personalansvar och ekonomi.
Eftersom siffror inte är mitt favoritämne finns heller inga planer på att lära mig så mycket mer om ekonomi faktiskt. Personalansvar har jag till viss del - men jag får inte betalt för det...
Jag är dålig på att ge mig själv cred för det jag åstadkommer, jag är dålig på att motivera mig själv och jag är som ni märker inte så trygg i min roll...

Jag anser att en bra chef finns där för att täcka upp brister och släpper tyglarna på områden där det går bra. En bra chef kan lyssna och anpassa sig till situationen och personen.
En bra chef har tid. En bra chef följer upp och stöttar så länge det behövs... En bra chef har både morot och piska och är kompetent och smittar av sig på sina medarbetare...

En sån har inte jag och kan således inte heller vara det gentemot mina medarbetare...

Jag har bytt bransch några gånger tidigare och är inte rädd för att göra det igen. Om jag bara kunde fokusera på vilken jag vill in i!

Jag skull älska ett jobb där jag får fler arbetskamrater, där jag får vara kreativ och flexibel, där jag får utmaningar och rutiner - där jag kan lära mig nya saker. Jag vill gärna ha struktur och en trygg bas.

För någon vecka sen samtalade vår gemensamma vän och 2barnsmamman kring jobb och CV och sånt...
2barnsmamman är tydligen grym på sånt och jag fick ta del av både brev och CV som kommer från henne urpsrungligen - och nu fick jag lite nya vinklar och ny energi att leta jobb...
Så jag ska skicka en ny variant på både brev och CV till ett jobb idag som jag kan tänka mig!

Håll tummarna att det ger mig något den här gången!

Maken och jag berättar dagens positiva, äter I köket, håller handen i soffan och sover nära utan öronproppar ( han påstår att JAG snarkar ibland) och allt känns på topp! - Det känns som i början, när vi träffades, sa jag. Som innan vi visste att vi inte kunde få barn. När allt var spännande, nytt och förväntningarna var höga! Lite som att börja om... Absolut som att lämna saker bakom sig och knyta ihop saker... Det känns skönt och bra. Igår konstaterade vi att vi har det bra som startar upp vår familj tillsammans med våra män. Vi har möjlighet att tillbringa ett par månader tillsammans innan jobbet kallar dem tillbaka. Och anknytningen kan grundmuras för båda lika bra från början. Nu längtar jag så galet mycket! Ring!

Hur kan det komma sig att de där böckerna BARA finns i en rosa och en blå variant där det ska sättas in foto på magen och förlossningen återberättas och det handlar om hur illa mamma mådde osv. Det har funnits jättefina böcker även för oss som adopterar men jag har inte vart smart nog att köpa när jag sett nån. Nu verkar det inte finnas några alls... Jag har i smyg önskat mig en i present i minst 1 1/2 år och därför inte köpt nån själv... Och nu kan det vara försent... Av ett infall gick jag in i vår bokhandel hemma och där fanns ett skavt och tummat ex av en bok som heter "Baby Bird Universe" som är en Fyll-i-bok för alla... 150:- skulle de ha så det var på vippen att jag satte tillbaka den - men jag tänkte att jag kunde fråga om det kanske kunde finnas något alternativ att beställa hem. Expediten blev kanske lite förlägen när jag spydde lite galla över alla böcker om gravidmagar och illamående - det ser ju inte ut så för alla...Boken blev min för 50:- och jag ska undersöka möjligheterna att göra en egen bok!