Jag fortsätter på det inslagna temat - Off Topic,  allt utanför den händelselösa adoptionen...

Vi har "firat" att det är ett år sen vi startade upp adoptionen på allvar med att gå på bio. Vi såg the Black Swan med Natalie Portman i huvudrollen...
Åh, så bra! Men rysligt dramatiskt, läskigt, svart och svårt... men Åh så bra!

 

Se den om du har möjlighet - gärna med en tjejkompis. Maken var sådär förtjust... :-o
Han får välja film nästa gång och då blir det garanterat Fighter...

Helt utanför ämnet är det dags att skriva av sig om min största energitjuv just nu...
Det här ruffel-och-båg-företaget som lurat mig att betala stora summor för just ingenting...

Jag gjorde ju en polisanmälan i förra veckan och faxade samma uppgifter till Svensk Handel. Polisen tog min anmälan på allvar vilket kändes skönt. Sen vet jag ju inte om det går vidare men det kändes ändå bra att sätta ner foten emot företaget-i-fråga.

Jag satt också och gjorde lite research och surfade runt på sidan jag betalar dyrt för att finnas på. Efter en stund blev jag "spärrad på grund av säkerhetsskäl" och ombads kontakta deras kundtjänst... Ehh?

Efter någon timme släptes spärren igen men surfar jag runt och klickar 20-30 gånger så åker spärren upp igen... Det är alltså något de gjort för att skrämma bort den allt för nyfiken...

Jag faxade uppgifter om att jag motsätter mig betalningskrav till dem och postade dessutom allt sammans dessutom eftersom deras fax inte var samarbetsvillig.
Igår fick jag ett samtal av personen som var 'kundrelationsansvarig'...
mer eller mindre säger de att jag får skylla mig själv eftersom jag vart oaktsam som satt mitt namn på ett papper utan att jag läst igenom det...

Så långt är jag med; det är inget tvivel om att jag skrivit under, jag minns det nämligen själv... Men jag blev lurad till att sätta min signatur på något jag trodde var ett korrektur och inte ett avtal. Men eftersom jag inte läst igenom allt som stod där så är jag ju fast i deras fälla...
och eftersom vi redan betalat en faktura så är vi låsta vid dem...
Killen satt i nära 40 minuter och redogjorde för det korrekta i deras affärsmetod och deras säljsamtal osv... De papper från Svensk handel som jag kopierat antydde att det handlade om bluff-fakturor som är utformade som ett erbjudande - men jag hävdar starka likheter med deras föräljningssnack...
Att vi kunder luras att tro att vi ska göra en gratis korrigering när det i själva verket är ett avtal vi skiver på...

Jag har på eget bevåg mailat några andra företag som tycks vara kunder hos dem - men har inte fått så många svar än... Däremot hittar jag följande texter på företaget-i-frågas seriösa sida:

  

Första delen av vaccinering klar - hepatit B 1 för mig, Twinrix 1 för maken plus påfyllning av Polio, Påssjjuka, Difteri och Stelkramp för båda samt två doser Dukoral att insupa då det blir BB! Till den nätta summan av 2400:-! Yay! Sen hade vi fått brev från vårt fadderbarns mamma, daterat 3/12! Hon var jätteglad för pengen vi skicka till födelsedag/jul! Senare, del 3 i "blufföretagsamhet... Nu spanska!

Hyllningarnas hyllning också till Hedda som tagit sig igenom allt vad det innebär att ha en tumör i huvudet och har ork och lust att kämpa vidare mot att bli en familj!

Hyllas bör också alla andra som traskar runt i lera och sörja efter sina o-barn, missfall, infertila kroppar, långa adoptionsköer, motsträviga myndigheter, förlorade kamper, förlorade familjemedlemmar och annat som gör livet jobbigare än nödvändigt...

En stor bukett med blommor till oss alla som har anledning att läsa detta...

  
Bilden är lånad från Internet

Internationella Kvinnodagen - den borde man ta lite mer vara på tänker jag... Hade gärna gått barnvagsnmarchen som anordnas idag i stan men den är 11.30 och jag har inte möjlighet att medverka...
Förra året "firade" jag kvinnodagen genom att stryka alla makens skjortor som hängde i garderoben... Det bara blev så - för att manifestera att min man gör ganska mycket "kvinnogöra" hemma hos oss och låter sin fru få blomma ut på andra håll! Haha, visst låter det bra iaf... Igår strök han några skjortor själv efter att han målat en sektion på räcket efter jobbet...

Jag målade också lite - men fy fan vad tråkigt det var - och det skymde och blev så dåligt ljus så jag tappade intresset...
Satte mig vid symaskinen istället och fick tummen ur och lagade mina ganska nya leggings som spruckit i sömmarna (!) lappade två par jeans till maken (de slits väldigt mycket när han cyklar till och från jobbet) och fixade en söm som släppt på en av hans stickade tröjor.

Dessutom sydde jag ett par muddjeans lagom till en treåring kanske... Jag såg den här roliga modell på nån blogg där de nyttjat ett par stora jeans fickor och sytt ihop...  

  
Bilden lånad från InternetJag kommer nog fota mina muddjeans till helgen då jag ska se om någon av småtjejerna vill prova dem och modella lite...
Ska bara fixa några justeringar på dem :-D Blir de bra kanske jag slaktar mina absoluta favoritjeans som är så trasiga så... Det är ett par urgamla Leejeans med många minnen från festivaler, klubbkvällar och konserter...

Det vore väl något att ömsint omvandla till lillo?

I Metro idag hyllar de kvinnor av alla de sorter och de har frågat folk på stan vilken kvinna de vill hylla idag...
Bra fråga tänkte jag och funderade utan att komma på något solklart alternativ.
Men så kom min kund in vars fru kämpar mot en svårartad cancer - och såklart vill jag hylla henne extra mycket idag! Hon har nyligen fått en ny behandlingsmetod mot cancer och hennes värden har inte stigit sen senaste behandlingen utan det tycks kanske fungera. Jag hoppas så innerligt att hon kämpar sig igenom det här med tanke på att hon inte är så gammal och har minst 2 barnbarn att krama om. Också för min kunds räkning hoppas jag så klart - så han får behålla sin livskamrat för många år framöver!

Vilken kvinna vill du hylla lite extra idag?

Det fina med tid är att alla vi människor har exakt lika mycket av den - men vi förvaltar den så olika...

Vissa veckor är det mer ont om den är andra. Den här veckan gillar jag för då har jag stigit upp tidigt och kommer hem tidigt på eftermiddagen och har mycket tid att göra sånt jag vill när jag kommer hem. Ungefär fram till klockan 6 och det är helt okej att sitta framför datorn, sy, sticka, måla, promenera eller gå på loppis tex...

När maken kommer hem så lagar jag (vi) mat och sen äter vi, ser på TV och läser lite och sen är det natten.

När det kommer till adoptionen så är vi nu inne i tredje trimestern, väntanstiden - då ungen kan vara "färdigbakad" och bara vänta på att få komma till oss. Det är spännande värre - för vi vet så lite om lillo - blir det en pojke eller en flicka, hur gammal, vad har h*n för egenskaper och hur ser h*n ut?

Vi har väntat - det känns som en evighet - men snart är vi i mål och vi ska påbörja nästa period i livet. Föräldraskapet och familjelivet står utanför dörren och gör sig redo att leta sig in i oss.
Vi väntar ju på det där magiska samtalet nu...

När vi gick på föräldrautbildningen - det känns verkligen som en hel evighet sen - så sa en av deltagarna något bra om tid. Vi satt alla och pustade över HUR länge vi måste vänta innan vi hade vårt barn... Men han sa att om man ser bakåt i tiden säg kanske tre år... Hur snabbt har då inte tiden gått från den dagen för tre år sen... I ett huj har vi raskt hoppat tre år fram i tiden...
Jag kan tycka det känns konstigt att det här året har passerat så himla fort. Är det verkligen bara ett år sen vi just kommit hem från Thailand och var så där fnasiga och torra i huden som man blir. Vi hade vårt första besök på hemutredningen bokat och det var nervöst eftersom vi fått en så dålig start med hemutredaren. OM vi vart smarta hade vi kanske ändå valt att boka in oss hos någon annan... Det hade kanske underlättat vårt minne av hemutredningen. Men vi var osäkra, fortfarande sårade och stukade av barnlösheten. Lätt byte för en person som ville skaka om och snåra till vår tillvaro...

Nu har det faktiskt hänt jättemycket med mig och mitt inre på detta året. Jag gillar barn och jag gillar att mina vänner har så många fina ungar. Jag gillar att jag gjort upp med en del demoner och att jag står ut med andra...
Jag gillar att det här året har gått fort - samtidigt som vi fått ta saker i vår takt...

Den sista väntanstiden är ju så svår att planera. Jag pratade just med min chef om att vi fått ett barnhem och att det är 6 familjer som väntar plus oss. Att de inte nödvändigtvis måste gå i ordning men att vi kanske får vänta över sommren också...
Vår chef har ett stort problem när det kommer till personal. Vi som ansvariga på respektive avdelning har INGET personalansvar what so ever men den som har ansvaret gör absolut ingenting för att genomföra sina uppgifter kring det.

Så till syvende och sist så kommer jag förmodligen själv att söka rätt på, lära upp och sätta in min ersättare i det jobb jag ska gå hem ifrån...
Allt på de där 4 veckorna som jag kommer ha på mig från BB...

Näe, det är det svåraste momentet med jobbet/adoption - helt klart... Hur ska företaget kunna planera? Vem kan stå stand-bye i flera månader på att få ett grav-vick?
Hur sköts det på era företag där ni andra jobbar? På en skola finns det kanske alltid någon som är sjuk och ledig osv och vikarier som kan hoppa in tills man hittar en permanent ersättare. Men jag jobbar i en pyttig butik med ganska varierande arbetstider och med ganska specefika produkter... Det är bra om man har lite förkunskaper. Möjligen blir det en ren säljartjänst och inte det ansvar som jag har för den som ersätter mig. Det kanske är bra iofs...

Nu ska det ju inte alls vara mitt huvudbry - det ska vara min chefs - men tja jag sliter ju ändå med de här personalfrågorna...

Maken sa att han försöker leva i nuet och inte tänka så mycket på att vi väntar. Det är lättare sagt än gjort...
Nu ska jag äta lite lunch innan det är dags att gå hem och måla lite räcke...

Söndag kväll - idag har vi vart rätt effektiva också - i morse satte maken klockan för att kolla vasaoppet. Två av hans löparpolare var med och åkte...
Jag färgade håret för det var verkligen på tiden. Invigde de nya listerna vi bytte på våra duschdörrar igår. De sitter tight. Hoppas det är bra...

Efter frukost tog vi en liten promenad och slängde återvinningsskräp och tog oss till affären. Jag köpte nya tulpaner för just nu är jag beroende av tulpaner för att känna in våren. Lila blev de den här gången!

Sen tog jag tag i det tristade idag, slipa räcket och dammsuga upp allt slipdamm - maken bättrade på väggarna i hallen och i köket eftersom det lätt blir skav och märken - men nu er det fint ut igen.
Sen satte vi lite fog och målade första varvet med grundfärg på trappräcket. Mitt i nån stans tog vi en fika utomhus i vårsolen... Det är ganska varmt i solen just idag.
Nu håller jag på att sticka strumphälar på ett par tunna tunna ullstrumpor som jag ska ge bort till en tjej som flyttat till Gbg efter en tid i Skåne. Det är inte en nära vän men jag vet att hon haft det lite tufft under en period och ett par strumpor kanske piggar upp :-D

Vi ska strax förflytta oss ner till köket och laga lite mat. Sesampanerad Hoki med kall sås blir det till middag idag! Mums för magen!

I veckan blir det mera målande såklart. Ett loppisbesök har jag räknat med och sen blir det ny spanskalektion, vaccinering och till helgen för familjen entré som fick ställa in när vi var magsjuka... Jag tror det blir en bra vecka!

I veckan är det 1 år sen vi inledde vår adoption på allvar med "första" besöket på kommunen. Det känns faktiskt bra att vi är så här nära nu ett år efter det där mötet. Vi hade väl kanske inte räknat med det. Vi pratade om att vara hemma med barn innan jul 2011.
Förhoppningvis så är vi det med råge... Det känns helt galet att vi faktiskt bara väntar på det där samtalet nu... om lillo - tänk vilken lycka att få veta vem h*n blir!
Ha en riktigt go vecka alla där ute!

Bilder på räcket finns nu i andra bloggen...

Känner mig uppgiven efter att ha letat info om de olika problem min väns dotter har...
Jag hittar absolut ingen info what so ever om de här svårigheterna med att greppa saker, fästa blicken och att hon inte kan krypa eller prata nåt speciellt... Hon är ett år gammal och vid det här laget ska barnet kunna ta sig fram på ett eller annat sätt, greppar och styr saker mot munnen, ljudar "ord" och är "med" och intresserad av saker som händer och sker...
Vissa går ju runt året och alla dessa saker saknar denna lilla tjej...
det kan vara nån form av autism...

Hedda skrev om tidigare erfarenheter som grund för hur man upplever saker... Det är så sant så. Ibland har man lättare att acceptera saker som sker i livet, ibland måste man älta och få omvägar innan man kan komma till freds med att man inte lyckas.
Mamman har vart med om en hel del tråkigheter sen jag lärde känna henne. Pappan vet jag väldigt lite om - men han är nog rädd för sig själv och vad han skulle kunna göra om han tappade tålamodet.
Ledsen i ögat blir jag...

Well, hoppas på sol i morgon så jag kan få lite solljus på mig när jag fixar med räcket och kanske orkar jag färga håret...