Jahaja. Så var man tillbaka i eländet då...
Inte mitt förhållande, nej - även om semester +mens inte är världens roligaste när det kommer till samliv och förhållande...
Inte mitt boende, nej, jag ä l s k a r att bo här, jag längtar efter att få ta fram julsaker, pynta och elda och skotta och bara sitta i soffa och mysa under filten med thekopp och bok/film...Nu är hösten här på allvar!

Barnlösheten, äh, den är ju där den är. Högst närvarande, inte vardagligt påtaglig, men ständigt som en skugga över oss. iaf över mig.

Nä, det är jobbet jag tänker på... Jag smög mig in på kontoret och satt där tamigfan hela dagen... jag tog mig för saker iofs - men Om jag skulle göra det där effektivt så hade det kanske tagit 2 timmar totalt. Men vi har skitseg säsong nu och det är inte ens att göra för 2 personer heltid.
Har ni jobbat på något ställe där det är väldigt segt emellanåt? har ni märkt hur allt man kan göra inte heller blir gjort för man skjuter på det tills det inte finns nån tid kvar och allt måste blir klart i ren panik?
Så har jag det 5 månader om året typ...

Jag har suttit i nån timme eller två med det 5:e kapitlet på unionens karriärguide ikväll. Men problemet kvarstår. För att komma vidare i min bransch behöver jag "personalansvar och budgetansvar" - men jag vill ju inte ens vara kvar i min bransch. Jag vill göra något helt annat.

Jag har en affärsidé - som jag tror skulle kunna vara en god idé - men jag kan inte genomföra den själv. Jag kan inte utföra det på egen hand. Jag är inte heller den som gärna jobbar 24/7 i två år för att få hela grejen att gå runt - jag vill bara skörda frukten av min fantastiska idé!

Är det någon som känner någon i Gbg-trakten som liksom jag går i tankarna på att starta upp något med handarbetesfeeling. Nån som vill hantverka mer men inte har tid och möjlighet. Någon som är duktig på siffror och som har krativitet och lust?

Jag kan inte presentera hela idén här för jag är livrädd för att någon annan ska hinna före...
Men det går att nå mig genom att lämna ett meddelande och gärna en e-mailadress så kan jag återkomma till er...

Jag skulle vilja gå ut på FB med att jag är le på jobbet, att jag vill ha nya bekantskaper som är intresserade av att skapa något eget. Men FB är inte rätt forum för det. Inte heller min pysselblogg är rätt forum för det eftersom den går att komma åt från min FB-sida och jag tror att några arbetskamrater läser där ibland kanske...

Lika lite som jag skriver på Familjeliv och ställer frågor där. Min mamma läser ju där och hon kanske hittar mig och min profil där - vilket känns sådär...

Hursomhelst behöver jag något annat, jag kommer fortsätta söka de jobb som dyker upp såklart men jag vill inte heller släppa tanken på min idé som jag tror ligger rätt i tiden!

Well. Nu måste jag väl återvända till läxan innan det är dax att sova...

Att resa är verkligen roligt och uppfriskande...
Vi har faktiskt vart iväg längre och fler gånger i år än något annat år under hela min livstid tror jag...

Italien är ett härligt land - fullt med felparkeringar, gester, upprörda röster, märkliga frukostvanor, god mat, kyrkor och fotboll!

Ja, det kan väl inte ha undgått någon att det var för fotbollen vi åkte dit. För så är det... Maken är inbiten fotbollsfanatiker - men som tur är gillar han bara ett lag... och det laget håller till i Milano.

Religion är en rolig grej också med Italien. Där är man katolik och inte så lite heller... De går ofta i kyrkan, täner ljus, pratar med sin gud och går till bikten.
Jag är inte religiös på något sätt men jag gillar kyrkor. De är ofta väldigt pampiga, makalösa byggnader som tagit många år att bygga, ofta med väldigt enkla verktyg och många tusen mantimmar...
Och i Italien ligger de tätt och är stora och pampiga... Vi har vart i en annan väldigt kyrktät stad i Italien och det var under påsken, som är en stor högtid inom Katolicismen. Och jesus maria vad vi sprang i kyrkor då... tände ljus, begrundade framtiden, hoppades, funderade, viskade...
Ja, även denna gång tändes ljus och tänktes på de levande och de döda...
Jag är inte religiös men jag beundrar dem som har en gud att tro på. Som lägger sitt liv i händerna på någon annan. Som vågar lita på att någon annan ska ta hand om det jobbiga och sorgen, smärtan och det svarta...
Att de kan tro på det goda när de går igenom något hemskt...

Well. Lite hobbyreligiös kan man väl få vara när man inte är hemma? Det är häftigt att se alla de färgglada fönstren, de mängder med tända ljus som symboliserar goda tankar, det mörker som vilar i skuggorna inne i de mäktiga bygganderna, det ljus som uppfyller människorna som finns därinne...

Jag har inte ens varit hemma ett dygn och jag längtar redan bort igen...
Nästa resa går till en huvudstad i Europa, det har vi redan bestämt... nån gång i vår... Det ska bli ljuvligt!

Nu måste jag jobba lite...